Olivträd skjuter skott.  

 Sommaren 2011 köppte jag ett olivträd, eller rättare ett litet skott. Tog fram det i våras och började vänja det vid utelivet igen. 

Tyvärr så var det nog inte livsdugligt från början utan dog där det stod utanför min dörr    

Jag blev så ledsen för jag tycker olivträd är lite speciella. De kan om de får en chans bli 1500 år, det inger respekt.

Ja, det var ju bara att kasta och gå vidare. Jag sörjde mitt lilla träd och tänkte att det var inte meningen att jag skulle ha ett olivträd, som stående utanför min dörr  skulle hälsa mina vänner välkomna. Jag drömde om hur det skulle se ut och höll utkik i affärerna. 

Men de hade bara stora träd som kostade nästan 1000 kr, och med tanke på resultatet av det förra så tyckte jag det blev lite för dyrt att chansa.

Men så en dag så stod de där, lagom stort, lagom pris och bara ville följa med mig hem. 

Jag var överlycklig tyckte det såg fint ut där det stod och spred välkomstenergi.

Så kom hösten och det var dax igen för att ta in mitt olivträd för vinterförvaring. Det har gått bra än så länge, tror jag. Jag har det stående i en kallhall med ljus från dörrfönstret. Vattnar det med måtta men då och då så får det en skvätt. Det har tappat bladen men det ska det göra. Inte alla blad förstås men en hel del. Det har gjort något annat och det är det som jag inte vet om det är bra eller dåligt. Mitt olivträd har skjutit skott, det växer i toppen och inte litet heller utan långa ljusa nya grenar. 

Jag hoppas verkligen att detta träd vill följa med mig i många år och kanske växa upp och bilda oliver. Det vore kul att få se oliver gröna sköna dingla från grenarna. Drömma måste man få. :)

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Släpp inte dina drömmar, de för dig vidare.