I dag var det dax att slälla sig på vågen. Efter en vecka så hade 1,6 kg Skogsfe försvunnit. Jipppppi.

Nu så får jag ta tag i denna vecka, blir glad bara det går neråt.   Kikar in till er i morgon hinner inte mer i kväll.

Ha en fin kväll alla.

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Akta er för godis det ger utslag....på vågen. 

Sådana här foton triggar igång min fantasi, frågor poppar upp. Vart tar vägen vägen? Vilka har gått här? Vart skulle de? Var de glada? Var de troll eller människor? 

Nu är just inte denna vägen så fantasitriggande, för jag vet vart vägen leder och jag har själv tagit fotot. 

Men just sådana här kort eller målningar där en väg leder rakt in i fantasins värld. De tycker jag är spännande.

Jag kan bli stående hur länge som helst och spinna på en historia och undra hur det var en gång för länge sedan.

Det är mitt hus som skymtas uppe bland träden, rättare ladugården och ett uthus. Själva huset är bakom och syns inte på bilden.

Vi har bott här ute i ca 15 år och jag har aldrig trivts så bra någonstans som här, detta är hemma för mig. Skogen runt knutarna, tystnad och frihet, här kan jag andas.

Det är märkligt, ibland rör man vid sitt öde tidigt fast man inte vet det. När barnen var små så gjorde vi utflykter med bil ibland. Tog fika och åkte ut till någon skogsbacke, ibland plockade vi bär, ibland bara fikade vi. Barnen gillade att vara i skogen så det blev ganska så ofta. Så därför är det lite konstigt ändå detta jag nu ska berätta.

Många år senare och med min nuvarande man kom vi till detta ställe. Vi sökte hus på landet. Det hade var en liten annons i tidningen som vi hade missat, men snälla arbetskamrater som visste att vi sökte hus på landet tipsade oss. När vi kör på vägen får jag en sån där känsla och plötsligt kommer jag ihåg, att min dåvarande man och jag och barnen kört här ca 20 år tidigare. Kommer ihåg att jag tyckte huset låg så fint och att huset mittemot låg inte lika fint. Man kan ju undra varför detta hus fastnade, vi körde förbi många fina hus under våra skogsutflykter. Bilden ovan är just från den vägen som visade mig min framtid, fast jag aldrig tänkte på det förens vi åkte där 20 år senare. 

Ja nu bor jag här som sagt och stortrivs...var det någon som vill ge mig en glimt av framtiden där då en varm sommardag, man kan ju undra. Vad tror ni?

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Tro på framtiden man vet alltid att den kommer.

Hej på er!

Har varit lite lat ett par dagar inte skrivit så mycket. Ibland så finns det inget där inne i huvudet och då blir det blankt på "papperet". Men då har jag roat mig med att blippa runt hos er. Läst om både det ena och det andra, skrattat ibland och fått en tår i ögat ibland. Det skrivs sååå mycket klokt och bra i bloggar, jag känner mig  priviligerad som får ha så fina bloggvänner och vänners vänner. För jag måste erkänna att jag kikar in hos era vänner med. Det är ett universum av klokskap och uppslag. Är så glad att jag tog steget in i denna värld. 

Har tittat på ett program som handlar om andra sidan. Det har gått på TV4 Fakta och hette "jag dog men överlevde". Det var mycket intressant. Många olika människor som hade liknande upplevelser.  De kom till en annan plats och de visste att de var döda. Ingen smärta längre ingen rädsla.  Ljuset var genomgående i deras berättelser och att de upplevde en frid och stor kärlek. Några mötte släktingar som avlidit tidigare eller ljusgestalter som de inte riktigt såg, mer kände av. Dessa ljusgestalter sa till dem att de skulle återvända att deras tid inte var ännu.  Fast det fanns en annan plats också, en otäckare. De som hamnade där var de som av olika anledningar inte varit så rädda om sig själv eller andra, utan handskats med livets gåvor av egoism. Alla dessa som dog och överlevde förändrade sitt liv efteråt. Ingen av dem var längre rädd för döden. De som sett "helvetet" förändrade sig helt, gjorde upp med sitt gamla liv och började om på nytt, ett godare liv. Slutar så med en dikt.

En dag möter du din ängel

hon sträcker ut sin hand mot dig

säger

kom kom följ med mig

jag vet din resas väg och slut

nu tar jag dig i hand

tillsammans vandrar vi mot Gud

till lycksalighetens land

Copyright Skogsfen

Kramar till alla från Skogsfen.