Satt i går i bilen och funderade lite på hur livet är och hur det blivit. Kom att tänka på hur det var för bara tre år sedan. Hade någon sagt till mig då att - du kommer skaffa egen dator och en smartphone då hade jag skrattat dem rakt i ansiktet för det var det lilla jag använde mig av datrn då. Och ringa det dög min mobil till, hade den nästan enbart för det underlättade i mitt arbete. Det gick månader som jag inte tittade åt datorn ens. Flera av mina vänner tjatade på mig att jag skulle gå med i Facebook men jag förstod inte vitsen med det. Jo men vi kan hålla kontakten då, puffade de på. Men det kan vi väl göra i allafall....ring, kom hem till mig. Jag nästan hatade allt som hade med datorer att göra. Tyckte att det var slöseri med tiden.

Men så en dag så satte jag mig ner framför min mans dator och skapade ett FB-konto. Jae, joe det var ju kul, fanns lite att pyssla med. Oj då så många som var med och visst man fick kontakt med flera gamla arbetskamrater. Det fanns lite spel med att pilla med.

Plötsligt var det kul att logga in och se om någon skrivit något roligt. Från att inte gilla började ja både att lära mig och att gilla datorn. Jag började använda datorn varje dag och det blev ohållbart med bara en dator så JAG skaffade en egen.

Tjoho vad jag tryckte och ändrade, hur ville jag ha startsidan? Hur skulle jag lägga upp det och hur skulle jag ha mina konton? Lärde mig väldigt mycket på att bara sitta och leka.

Och så en dag så kom jag in på HJs sida och där fanns det bloggar....nu blev det väldigt spännande. Äventyr varje dag. Vem hade skrivit vad, och hade någon kikat på min blogg. Joedå snart hade jag flera bloggvänner och en av dem var Spanaren. Och som ni vet så har hon mycket hyss för sig. Så en dag så blev vi uppmanade att skriva en dikt om en skata. Ja det gjorde jag och spanaren tyckte den var bra så hon frågade om hon fick skicka in den till tidningen, och om den blev publicerad så skulle jag få en trisslott av tidningen. Döm om min förvåning den kom in och jag fick en trisslott vann 25 kr på den. Sen lockade hon mig till www.poeter.se och jag skrev och skrev det bara rann ur mig. Jag som bara skrivit för mig själv och jag som inte kan stava. Jag skrev dikter på löpande band och jag hade en blogg. 

Så flyttade Spanaren hit till Bloggplatsen och jag följde med, det har jag inte ångrat. För jag har fått nya vänner här och nu idag skulle jag inte kunna vara utan min dator.

Så när min man skaffade en ny telefon en smartphone så fattade jag fördelarna på en gång. Klart jag med skulle ha en sådan. Jag kan läsa mina mail på den, jag kan blogga om jag vill, jag kan spela Wordfjud, och jag kan lyssna på böcker och jag kan ringa med.   Men jag KAN stänga av den också för det finns en gräns, man behöver inte vara tillgänglig dygnet runt.

Ett litet tillägg ; Jag har deklaretat på nätet med....

Ja så gick det med Gumman som inte gillade datorer. 

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Utveckling kan vara vanebildande, men vad gör det.