Hej på er!

Jag lever fortfarande och bor kvar, och UFOT på bilden tog  mig inte heller, men jag har gjort annat några dagar och då har tiden inte räckt till er. MEN JAG HAR TÄNKT PÅ ER.

Mamma har blivit bättre och det känns bra hon har nu mat en gång om dagen, larm och nu vill hon ha städning med. Jag är såååå glad för att hon äntligen har gett med sig. Hon har envist hållit fast att hon ska sköta detta själv. Jag har inte fått hjälpa henne med städningen och hon har inte orkat göra det och inte heller sett hur det egentligen sett ut  för hon har väldigt dålig syn. Både jag och min bror har försökt övertala henne att ta emot hjälp åtminstone från oss, men nej, det har inte gått.

Jag har mått dåligt och ibland har jag i smyg torkat där jag kommit åt utan att såra henne. För jag förstår att hon inte vill vara till besvär och hon vill inte lägga börda på någon annan. Men istället för att lägga börda på oss har hon givit oss skuldkänslor för att vi inte har kunnat hjälpa henne. Så konstigt det kan bli för att man inte riktigt kommunicerar, och tar kanske för mycket hänsyn. För mig har hjärtat blivit lättare och när jag nu vet att hon äntligen får det hon är berättigat till. Att få njuta av sin ålderdom så gott det går, utan bekymmer för vardagsbestyr. 

Jag har varit hos henne några gånger och suttit och småpratat och försiktigt påpekat att det är svårt för henne med så nedsatt syn att kunna se, hur, och var det behövs dammas och torkas. Och det har givit resultat, måste småskratta lite med. För nu helt plötsligt så sa hon "vet du Ulla jag tror att jag ska ha lite städhjälp med, tycker nog att jag kan unna mig det nu eller vad tycker du" ???? Så nu så ska det komma någon var fjortonde dag och städar lite, och mamma fick hålla huvudet högt och jag och min bror kan dra en suck av lättnad. Högvinst tycker jag.

Måtte nu operationen bli av med. Hörde på radion att vi här genom Kommunal går kanske ut i strejk på måndag. Och då kan det bli så att en del operationer ställs in och skjuts på. Jag tillhör Kommunal själv så jag stöttar själva strejken och förstår att det är nödvändigt lönen i omvårdande yrken är låg, men samtidigt förstår jag ju att det vore tråkigt om det drabbade tredje man. 

Sen har det ve och fasa varit tre, 3, TRE, kalas denna vecka det sista är i kväll....sen väntar en ledig helg med familjemiddag på söndag.  Vad tror ni vågen säger på måndagsmorgon.Ja, jag har mina aningar jag...    

Kram på er från Skogsfen

Ett ord på vägen: Lev och lär av andra, dumt upprepa andras misstag.