De här små Amanoräkorna köpte jag för att tillsätta något nytt i akvariet nu när det var så fint i ordning. Jag var och kikade till dem flera gånger och allt verkade frid och fröjd. Så började jag tycka att de andra fiskarna uppförde sig konstigt liksom skyggade igen. Då sätter jag handen mot rutan och ve och fasa känner att det är alldeles för kallt, kollar tempen 19,5 åååå. Doppvärmaren har pajat, jag tog den som var i det andra akvariet så att jag skulle få upp värmen fort. Körde i ilfart till Zoo-affären som inte ligger nästgårds precis. Så nu har ordningen återställts.  Sen tillbaka samma väg ungefär för ett jobbpass.

När jag kom hem i går kväll så hade BOKEN kommit, Tack spanaren ska bli så spännande att läsa. Jag kommer att skriva mer sedan men just nu vill jag ha upplevelsen för mig själv.

Hoppas alla har fått sina böcker och kan börja sin läsning och kanske upptäcka en ny författare. Man förlorar ju inget med detta, du ger och du får.

Fotot på räkorna tog jag i går och de sitter kvar där än, hoppas de inte dör av chocken med temperaturfallet, de hade ju alldeles nyss bytt boplats med.

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Det du tar på dig måste du slutföra, hur jobbigt det än blir. 

Satt i går i bilen och funderade lite på hur livet är och hur det blivit. Kom att tänka på hur det var för bara tre år sedan. Hade någon sagt till mig då att - du kommer skaffa egen dator och en smartphone då hade jag skrattat dem rakt i ansiktet för det var det lilla jag använde mig av datrn då. Och ringa det dög min mobil till, hade den nästan enbart för det underlättade i mitt arbete. Det gick månader som jag inte tittade åt datorn ens. Flera av mina vänner tjatade på mig att jag skulle gå med i Facebook men jag förstod inte vitsen med det. Jo men vi kan hålla kontakten då, puffade de på. Men det kan vi väl göra i allafall....ring, kom hem till mig. Jag nästan hatade allt som hade med datorer att göra. Tyckte att det var slöseri med tiden.

Men så en dag så satte jag mig ner framför min mans dator och skapade ett FB-konto. Jae, joe det var ju kul, fanns lite att pyssla med. Oj då så många som var med och visst man fick kontakt med flera gamla arbetskamrater. Det fanns lite spel med att pilla med.

Plötsligt var det kul att logga in och se om någon skrivit något roligt. Från att inte gilla började ja både att lära mig och att gilla datorn. Jag började använda datorn varje dag och det blev ohållbart med bara en dator så JAG skaffade en egen.

Tjoho vad jag tryckte och ändrade, hur ville jag ha startsidan? Hur skulle jag lägga upp det och hur skulle jag ha mina konton? Lärde mig väldigt mycket på att bara sitta och leka.

Och så en dag så kom jag in på HJs sida och där fanns det bloggar....nu blev det väldigt spännande. Äventyr varje dag. Vem hade skrivit vad, och hade någon kikat på min blogg. Joedå snart hade jag flera bloggvänner och en av dem var Spanaren. Och som ni vet så har hon mycket hyss för sig. Så en dag så blev vi uppmanade att skriva en dikt om en skata. Ja det gjorde jag och spanaren tyckte den var bra så hon frågade om hon fick skicka in den till tidningen, och om den blev publicerad så skulle jag få en trisslott av tidningen. Döm om min förvåning den kom in och jag fick en trisslott vann 25 kr på den. Sen lockade hon mig till www.poeter.se och jag skrev och skrev det bara rann ur mig. Jag som bara skrivit för mig själv och jag som inte kan stava. Jag skrev dikter på löpande band och jag hade en blogg. 

Så flyttade Spanaren hit till Bloggplatsen och jag följde med, det har jag inte ångrat. För jag har fått nya vänner här och nu idag skulle jag inte kunna vara utan min dator.

Så när min man skaffade en ny telefon en smartphone så fattade jag fördelarna på en gång. Klart jag med skulle ha en sådan. Jag kan läsa mina mail på den, jag kan blogga om jag vill, jag kan spela Wordfjud, och jag kan lyssna på böcker och jag kan ringa med.   Men jag KAN stänga av den också för det finns en gräns, man behöver inte vara tillgänglig dygnet runt.

Ett litet tillägg ; Jag har deklaretat på nätet med....

Ja så gick det med Gumman som inte gillade datorer. 

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Utveckling kan vara vanebildande, men vad gör det.

I går var det en ledig dag och vad gör vi kvinnor på lediga dagar, ja just det,.... städar.

Men det var inte huset jag städade utan akvariet.

Fiskarna blir alltid lite skärrade när jag storstädar deras hem.

Skurade alla stenar, sög allt slam, ansade växter, spolade pumpen ren och bytte vatten.

 Idag är allt som vanligt.

Nu har jag valt bok till Helena skriver inte vilken än,

Helena ska få den först. Det är en författarinna som skrivit och hon 

är en av mina favoriter.

Sen vet man ju aldrig hur andra tycker.

Det är det som är tjusningen med detta

man kan få en bok i sin hand som man aldrig skulle valt själv.

Men som kan visa sig bli kanon.

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Våga, våga och du får uppleva mycket. 

Hej på er bloggare nu har jag stått på vågen igen och det går åt rätt håll 0,4kg MINUS.   sakta men säkert går det åt rätt håll nu. Har nu sen slutet av januari gått ner 5 kg och sen sem i fjol är det hör och häpna 18 kg. Tack alla som stöttat och uppmuntrat mig. Nu tar vi nästa 5 med er hjälp klarar jag det.

Det är konstigt det har gått så sakta så jag har knappt märk det själv men nu ser jag det och på mina kläder.

Och i går på jobbet så sa en arbetskamrat "du har gått ner en hel del i vikt va" -Ja det har jag svarade jag ca 15 kg sa jag, vågade inte säga mer innan vägningen i dag. 

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Tappa inte sugen, världen är full av tappade sugar. (okänd)

Katt på katthylla där ligger Smulan gott. Solen värmer stenarna och betongväggen.

Där på jordkällar "taket" har blivit en hylla hela jordkällarens bredd som katterna älskar.

Det är där framför som våran solvrå är går att se på foto här.

Men så mycket snö är det inte nu tog ett gammalt foto. Ni ser hyllan iaf.

Där kan de ligga alla fyra och ännu fler om grannes katter hälsar på, har försökt fota det med se då försvinner de illa kvickt. Några bevis för att de kan vara vänner vill de inte ha. 

Smulan är katten som överlevde när grannens ladugård brann ner hon är lite tilltufsad

öronen är runda och lite avkortade (det ramlade av ca 1,5 cm på varje öra)

Hon har ett sår på ryggen som går upp så fort hon stöter till med det. Och hon ser grym ut när hon tittar på en.

Men hon är jättego och snäll. Efter olyckan är hon väldigt skygg och det är i princip bara jag som kommer nära.

När vi har gäster försvinner hon det gör förresten de andra med, särskilt om det är barn. De är vana vid lugnt och tyst här i kattparadiset, vi, jag och min man får bo här om vi sköter oss.   

Sen vill jag tipsa om vad min bloggkompis gör idag kika in till detta 

Ge en bok - Få en bok

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Det är så livet är, ge från hjärtat och du får tillbaka.

Ett litet tillägg jag glömde skriva vikten i måndags det var 0,5 kg minus   otroligt med tanke på Påsken. Men jag får kanske bakslag nu i stället.

I måndagskväll när jag körde hem efter jobbet så var himlen så här tjusigt röd.

Jag stannade och njöt av sådespelet som försvann så fort

att jag knappt hann ta ett kort.

Otroligt vackert och njutbart

fick mitt sinne och hjärta i

rätt balans igen.

Kram från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Stanna upp se dig omkring, allt finns där om du vill se det.