Spanaren

15 oktober 2013 10:40

Nu ryser jag och fryser av dina vackra ord *wow*
Dina klokord på slutet är också ett *wow*
Vad du kan min vän :-)
/kram

skogsfen

15 oktober 2013 11:25

Det är ju du som sätter igång mig *ler* så du är minsann en del av det.
Kramar i massor till dig.

primrose

15 oktober 2013 11:55

Nu gråter jag! Så otroligt vackert!
Så sant!
Du är så duktig, vilken begåvning du har att skriva Dikter!
Vackra bilder från Småland, och visst kan en bild säga allt när inga ord finns.
Du undrade över, "beklagar sorgen" det var en vän sedan jag var på zoomin och bloggade, hittat henne igen, jag bleklagade att hon för någon vecka sedan hade fått låta sin hund somna in, samtidigt skrev jag om vår stora som fick somna in i April, det visste inte hon.
Ha det nu jättefint! KRAM Primrose ,-)

skogsfen

15 oktober 2013 21:57

Åååå tack snälla nu blir jag både glad och rörd.
Ja det var tråkigt med hennes hund och med din men jag trodde det hänt något nyligen som jag missat.
Ha det gott kramar från Skogsfen.

Bosse Lidén

15 oktober 2013 17:49

Det finns många sätt att hitta inspiration på. En fin dikt från dig, som speglar den tid vi lever nu. Snart är det ännu viktigare att vi ha de där bilderna i vårt inre, när november nalkas. Som vi kan plocka fram de stunder när vi tycker att livet är tomt, trist och meningslöst.
"Det du gömmer i ditt hjärta..." Mums!!

skogsfen

15 oktober 2013 22:01

Ja jag får inspiration av många men spanaren var den förste och hon öppnade en flod av dikter inom mig som bara rann ut. Jag visste inte att jag kunde skriva ibland tror jag det är någon annan som skriver genom mig.
Kram och tack för ditt Mums.

Inger Maryissa

17 oktober 2013 17:01

En underbart fin dikt du skrivit som vanligt
kram

skogsfen

17 oktober 2013 19:52

Tack för att du tycker det. Det är så roligt att höra att någon gillar det man gör.
Kramar till dig från mig.