Hej Alla!

För bara en kort, kort stund sedan stod jag en nyårsafton och tittade ut genom mitt dåvarande köksfönster och tänkte. 

Undra hur det är och var jag är när det blir år 2000, då är jag 52 år. Oj då, vad gammal jag är då, men det är ju länge till dit.

Då när jag stod där var jag ung inte tretti fyllda, två barn och man och hus allt låg liksom framför mig. Jag har fortfarande två barn och man och hus, det är bara barnen som är de samma, man och hus är bytta. Där och då fans inte detta på kartan, jag var där jag ville vara just då.  Jag minns denna kväll så tydligt hur jag stod där och tittade lite försiktigt in i framtiden, inte med rädsla utan med förundran och framtidstro.

Nu står jag här ett par blink ifrån och ser hur fort det gick. 2000 är för länge sedan förbi, vi går in år 2014 snart och jag är några år äldre än 52. 

Jag har ett alldeles underbart liv men det tog en annan väg än den jag tänkte då, en nyårsafton för länge sedan.

När jag var ännu yngre än 30 runt 15 ville jag se min framtid. Nu i efterhand förstår jag varför man inte får det, vissa saker vill man inte veta, då skulle man inte orka.

Jag förstår mer och mer att vi måste leva hela tiden inte skjuta upp och göra sen, sen kanske aldrig kommer. 

Tittar tillbaka på den kvällen när jag stod i ett kök som då var min värld och ser en kvinna som var lite naiv och hade höga förväntningar på livet. Men livet har lärt mig att man ska sikta högt men vara tacksam för att inte landa för hårt.

Vet inte varför denna stund har etsats sig i mitt sinne, för jag minns den väl. Hur jag stod där i mitt fönster och undrade om mitt liv. Som just då var bra. Minns inget annat från kvällen.

Kommer ofta tillbaka till den, precis som andra stunder som ploppar upp ibland.

Var i går ute och handlade med min mamma, hon blir 92 år till sommaren. Ser skillnader som naturligtvis är helt normalt för denna höga ålder. Hur hon tittar i affären liksom stannar till vet inte vad hon ska välja. Virrar iväg om jag inte håller henne på rätt spår, ser glimtar av den som hon en gång var. Minns min barndom och hur det var då. Tycker det var bara några år sedan hon svassade runt i sin egen damfrisering och klippte och permanentade kunder. Vet ni hon klipper fortfarande sig själv, otroligt. Hon tycker det är hutlösa priser,ha, ha.

Jag hoppas få leva lika länge, vara lika envis som min mamma. 

Det där skulle jag aldrig sagt/skrivit där den magiska nyårsaftonen, då ville jag verkligen inte vara eller likna min mamma.

Har många gånger hört mig själv säga saker som jag lovat mig själv att aldrig säga. Sådant som jag hört mamma säga och tyckt varit såååå fel. Ja, när fan blir gammal så blir han religiös.

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Livet går fort, så glöm inte att leva medans det pågår. (okänd)