Hej igen!

I fredags begravde vi min Svärmor, det var en fin och ljus begravning. Den var inte så tung som de flesta är utan det fanns ett skimmer och en lätthet som jag aldrig tidigare upplevt på en begravning. Klart det finns sorg men min Svärmor var en människa som det skimrade omkring och jag är säker på att hon tyckte att det var en fin begravning som hon fick. Barnbarn som spelade och sjöng och min mans dotter som är florist gjorde kistdekorationen och fler av blomsteruppsättningarna. 

Flera bjöd på minnen från min Svärmors liv och här fick jag bekräftat att jag hade en mycket fin Svärmor. Jag visste att hon var en fin människa men nu kom minnen fram som hänt innan jag lärde känna henne. Och visst är det så att man säger fina ord på en begravning men jag kände inom mig att det var sant vartenda ord. Så minnet är ljust och saknaden stor.

Kram på dig lilla Svärmor vi ses. 

Så till något helt annat, uppfattade sporadiskt att Sissela Kyle hade varit programledare för guldbaggegalan. Hon hade där uttalade sig lite fel och konstigt. Det var något om att det blev färgfilm när det kom ni en färgad man, och att hon kallat någon neger. Först blev jag bestört sen blev jag ledsen för när man inte kan skoja om ett ämne då är det allvarligt.

Hon hade manus och läste bara vad där stod och han som skrev det tycket att det gick att skoja om detta ämne. Jag tror inte Sissela menade det så som det togs, hon har dessutom bett om ursäkt.

Jag reagerade inom mig, kände att uttalandena var fel, sen kom tanken.

Vi vita har sårat alla färgade så mycket att det fortfarande ÄR tabu att skoja om detta. Jag känner sorg i hjärtat för att det är så.

Jag vill leva i en värld där vi alla oavsett hudfärg kan leva sida vid sida utan att se hudfärger. Och skoja och ha roligt tillsammans, inte åt varann.

Jag vill att vi ska se den enda färg som betyder något och det är hjärtats färg, RÖD, för den färgen har vi alla på våra hjärtan.

Kram på er.

Skogsfen.