Jag mår faktiskt bra om man bortser ifrån höft och rygg. Men det blev ju inga brutna ben eller armar. Bara "mjukskador" det går bra så länge som jag håller mig still. När jag tänker på vad som kunde ha hänt, så ryser jag. Hade det blivit värre så hade jag legat i hallen från kl 10:00 till nästan sex på kvällen. För naturligtvis så skulle gubben iväg på ett ärende direkt efter jobbet och telefonen den låg på köksbordet.  Gubben sa -jaha, nu får vi nog skaffa larm på dig, du ÄR ju pensionär.  Men man ska inte grunna så mycket på hur det kunde blivit, istället vara glad att det blev som det blev.....å det är ja.

Kramar från en inte lika sloköra Skogsfe.