Hej på er!

Jag såg något fantastiskt i dag på mitt jobb. Det var en tjej som dansade balett och hade uppvisning på ett äldreboende som jag har förmånen att jobba på. Tjejen var duktig men det var inte hon som fick mina hår på armarna att resa sig och ögonen tåras, utan något helt annat.

Nu för tiden är det oftast dementa och rullstolsbundna som vistas på våra äldreboenden. De uppskattar varje form av avbräck i det vanliga, så det var fullt i den stora salen där det ordnats en liten ruta för balettdansösen att dansa. Dansösen var bra förberedd och för varje dans visade hon ett bildspel först och förklarade de olika stegen och danserna. På första parkett satt en liten  tunn dam i rullstol och plötsligt började hon lyfta sin händer i graciösa rörelse över sitt huvud och i samspel med balettdansösen. Mjukt och i fina graciösa rörelser följde hon med i musiken. Någon som kände till henne sa att hon som ung dansat balett.

Jag satt stilla och kände hur mitt hjärta fylldes men oerhörd kärlek och vördnad för denna för mig helt okända dam. Hon kände igen tonerna, stegen och rörelserna och för en kort stund var hon där, där hon hade varit för kanske sjuttio år sedan.

Jag har ett grässtrå där jag trär upp mina smultron, detta var ett smultron.  

Kramar från Skogsfen.