Mia

19 februari 2014 23:58

En sådan upplevelse man bär med sig för resten av sitt liv!

skogsfen

20 februari 2014 11:06

Ja verkligen, långt där inne är vi dom vi är hela livet.
kram från Skogsfen.

Eivor

20 februari 2014 13:20

Det var en rörande berättelse du gav oss. Men det är ju så med de dementa att allt finns ju kvar inuti dem och när de ser saker från förr så kommer det ju fram för ett tag. Men sedan är det ju inte säkert att hon kommer ihåg det här dagen efter. Det är tragiskt med dessa sjukdomar. Den och Alzheimer. Bor nära äldreboende för dessa två sjukdomar. Såg en av dem dansa, en äldre dam, något otroligt, men de var vanlig dans till musik. Men det syntes att hon har nog dansat mycket i sina dar.
Och så lycklig hon såg ut,log med hela ansiktet jag kände nog något liknande dig när jag såg henne.

Tack för din kommentar. Ja, jag har fotograferat fåglarna själv. Det har jag med alla fåglar och alla bilder om jag inte skriver annat.

Vi ska få en Fågelrestaurang här i närheten snart. Ja nu ska vi inte äta upp fåglarna som det kan tyckas låta utan de ska slänga djur som omkommit i trafiken på en soptipp där de ska göra i ordning för rovfåglar att komma och äta av dem
De räknar med bra tillströmning även av människor, typ sådana som jag som älskar dem och fotograferar dem, även fågelskådning men det klarar inte jag utan kameran åker upp istället. Har haft kamera med också men den hinner jag inte använda.
Det blir lite som ni gjort i ordning för era fåglar. Men era utan döda djur som måltid. Det låter hemskt (jag älskar ju alla djur fast i första hand fåglar), men de måste ju göra av de omkomna någonstans och istället för att bränna upp dem så blir ju de stora fåglarna glada. Som du sa tidigare till din man att de är ju också hungriga.

Men oj vad mycket plats jag tog upp här hos dig, en liten egen blogg, det var inte meningen. Jag ber om ursäkt.

Må så gott

Kram

skogsfen

20 februari 2014 15:41

Ha, ha...inte behöver du be om ursäkt bara prata på du. De dementa är som vi fast deras minnen är lite luddigare.
Tycker det var ett kanonidé att köra döda djur till fåglarna. Jag menar de är ju döda då är det väl bättre de blir mat än bara sopor.
Kramis.

lynx63

20 februari 2014 13:53

HEJ tusen tack för titten hos mig =) Oj så fint minne du fick, jag blir rörd över hur du berättar händelsen. Såg allt tydligt framför mig, dina ord värmer. Kram ha en fin helg...

skogsfen

20 februari 2014 15:41

Kram, kram.

Spanaren

20 februari 2014 14:11

Ryser och fryser av det du berättar ... så fint!!!!

Hörde du om äldrevården i Sverige där de tog in olika husdjur? Till och med en liten häst. De inneboende fick också kasta snöbollar i deras hall. Personalen hade tagit in snö till dem. Blir det inte förstört frågade reporten ... det blir ju bara vatten och lite slitage svarade personalen.

Har ni mer pengar än andra boende ... absolut inte ... men det går att göra mycket roligt för de som bor här och som inte kostar något.

Jag blev glad av att få höra detta/ kram

skogsfen

20 februari 2014 15:46

Allt beror på chefen och de anställdas inställning. Det går att göra mycket för liten peng.
En dag tog personalen här med sig gamla saker från ett loppis, mycket uppskattat. En del personal har sina husdjur med sig ibland, då blir det kram och gosekalas.
Kram på dig från Skogsfen.

Annika

20 februari 2014 14:51

Såå fint. Förstår att du blev rörd och jag förstår att den gamla damen var så lycklig just då. Kram på dig.

skogsfen

20 februari 2014 15:46

Ja det var fint.
Kramis.

Spanaren

21 februari 2014 10:37

Låter som du jobbar på ett bra ställe *tumme upp*
/kram

skogsfen

21 februari 2014 12:49

Ja vissa avdelningar iaf. Det finns alltid mer att göra. Men när man läser om de skräckexempel som syns och hörs så blir man mörkrädd.
Kramis.

Inger Maryissa

21 februari 2014 13:47

Så otroligt mysigt det du berättar
och säkert det väckte fina minnen för den gamla damen
kram

skogsfen

22 februari 2014 11:46

Ja det var underbart att få se detta.
Kramis.

Yvonne

21 februari 2014 17:37

Vilket underbart smultron.Vilket ögonblick.Yvonne

skogsfen

22 februari 2014 11:47

Ett toppenögonblick som varar länge för jag blir glad varje gång som jag minns det.
Kramis.

tulipaner

22 februari 2014 19:24

så underbart,förstår att det känns i hjärtat<3 man ska inte dömma dom dementas minne alltid.
mamma bodde ju på ett boende för dementa,dom bodde bara 5 på varje avdelning:men ,när mamma gått bort så står det 2 stolar vid hennes dörr,där sitter damen hon brukar gå omkring med ,och dom putsade på varandra om nån krage var fel osv. men i alla fall,så skulle hon in till mamma när vi kom,och personalen talade om för oss att hon suttit där hela dagen.själv sittandes på en stol,och en tom stol brevid,vad säger man<3 dagen där på när man skulle börja tömma ,så när min man kommer så så sitter hon där igen,med 2 stolar ! det så rörande ,och som dom sa på boendet ,så visst väntade hon på mamma,det var ingen tillfällighet att hon satt där. så vad vet vi vad som händer i deras hjärnor mellan varven,man ska aldrig ta nått förgivet./kram

skogsfen

23 februari 2014 19:51

Nej, vi vet inte alls vad som rör sig i deras hjärnor. Jag har sett fler exempel på detta där en melodi eller några ord från förr, har fått dem att vakna till.
Vi ska visa respekt för dem hela livet.
Kramis från Skogsfen.