Det behövs inga ord.

Hallojs!

Kolla vad vi gjorde i går kväll.

Man kan sätta en magnet på också men det gjorde inte jag.

Mycket skratt och prat, go mat och kaffe med tårta gjorde att det bara blev en fjäril.

Det hade hänt en del sen sist...en hade ramlat på en isfläck och brutit benet och en hade blivit överfallen av två stora hundar.

Hon var ute med sin egen hund då det kom en kvinna med barnvagn och två stora hundar, kvinnan orkade inte hålla dem utan de rök på hennes hund. Hon tänkte inte utan bara kastade sig själv över sin egen hund och försvarade den. Där låg hon på marken med sin hund under sig och de två andra hundarna attackerade från alla håll. Som tur var så blev hon inte biten utan det var hennes hund som de ville åt. Men hon sa att det var en mycket obehaglig situation.  Till sist så fick kvinnan tag i sina hundar och hon kunde ta sin hund och ta sig hem. Men hon hade slagit med de båda slagit dem på nosen med sina armar och  sparkat så gott hon kunde. Blåslagen men det svåraste var nog chocken sa hon. Hennes hund tog inte så stor skada några bit sår hade den men veterinären hittade igen allvarligt på den. Men som hon sa "jag har blivit rädd för hundar, jag som aldrig haft den tanken förr så fort jag hör en hund så kommer känslan tillbaka den jag kände när jag låg där och skyddade min egen hund." Under hela tiden så rann hennes tårar. Det hela kom medsamma som vi kom dit för hos pinglan vi var hos fanns en stor setter som ville hälsa när vi kom. Men den fick tillbringa kvällen med husse. Denna hund var väluppfostrad och bara glad så innan kvällen var slut så hade hon hälsat på den.

Tilläggas ska att kvinnan och hennes man som ägde de två stora hundarna som anföll min vän var av den bra sortens hundägare. De har haft kontakt och de står för alla kostnader och en av hundarna har de lämnat till en släkting som bor ensligt långt ute på landet.  Ganska nära mig förstod jag, men det var inte henne de var ute efter utan hennes hund och än så länge är jag hundlös.  Ja så ni förstår att bryta ett ben var inte sååå stort i går kväll, men hon fick också berätta sin historia. Och lite till småprat och skratt hann vi med.

Kramis från Skogsfen.