Vi har ju som jag skrivit förut varit förkylda i helgerna så vi har inte vågat hälsa på hos mamma. Men i går så tyckte vi att nu är vi så pass pigga och smittfria så nu får det bli av. Vi tog tårtan som blivit över från kvällen innan och åkte till henne.
Först när vi kom så var hon lite hängig och jag tänkte att fast vi varit försiktiga så hade vi nog smittat henne. Jag har handlat lite åt henne under denna tid då jag var som mest sjuk men varit såååå försiktig, jag bara lämnade in varorna gick inte in. Men efter en stund så blev hon mer öppen och började prata och sen fick vi en fin stund tillsammans.
Mamma berättade om sin tid som damfrisörska, hur hon jobbat och att hon tyckte det var så roligt att klä brudar. Vid ett tillfälle så hade den blivande mannen följt med sin brud till frissan och mamma hittade dem utanför på trappen grälandes. Hur det äktenskapet blev det visste hon inte men bruden hade varit som ett åskmoln genom hela "brudklädningen". Ingen bra start i a f. Vid ett annat tillfälle hade brudgummen tagit mamma i hand och tackat henne för att mamma hade gjort hans brud så fin. Ja det var roligt hör henne och höra glädjen i rösten. Hon var betydligt piggare när vi gick, hon sa själv att hon har för mycket tid att grubbla på.
Och så är det ju. Hon är mycket själv. Jag besöker henne så ofta som jag kan, min bror lika så men vi kan inte vara där så ofta som skulle räcka för henne. Hon vill under inga som helst omständigheter flytta till ett äldreboende där skulle hon i a f få mer stimulans men hon får raseriutbrott när vi tar upp detta. Så det får vara, vi hankar oss fram nu och gör det bästa av det. Hon har larm och hon får varm mat en gång om dagen och städhjälp, det har jag skrivit om förut hur jag lyckades få till det.
Min mamma har varit väldigt försiktig av sig hela sitt liv, alltid klarat sig själv inte velat vara till besvär och inte bett om hjälp utan envist kämpat vidare. Allt detta har säkert varit bra många gånger när hon var yngre men nu sätter det käppar i hjulet för henne.
Men eftermiddagen i går var bra, vi hade det mysigt och mamma var glad och pratsam.
Citat från okänd: Tålamod är konsten att vänta.
Kramar till er alla från Skogsfen.
Spanaren
5 januari 2015 12:43
Underbart att höra att din mamma var i sitt esse och ni fick höra dessa små minnen. Läste du om förkylningsvaccinet? Det blev inte riktigt rätt i år och många som har fått vaccinet kan ändå bli sjuka. Årets förkylning ska var värre än vanligt och det var något som de missade när vaccinet gjordes. De vill ändå att alla i riskzonen ska vaccinera sig. Låter som ett lotteri om vem som kan bli sjuk i år trots sin spruta. Ha det/ kram
Ps Det blev nya tankar av din kommentar inne hos mig *ler*
http://spanaren55.bloggplatsen.se
skogsfen
5 januari 2015 20:37
Jag tar aldrig sprutan, gjorde det bara en gång när jag var nyopererad. Där ser man hade säkert blivit sjuk ändå.
Va bra att jag planterade ett frö ;)
Kramis.
Lotta
5 januari 2015 15:56
Känner så väl igen det där med att de inte vill vara till besvär. Hemmet är deras trygghet och det kan man ju förstå. Vi har många damer även herrar men mest damer faktiskt som känner sig så ensamma även om hemtjänsten och anhöriga besöker dem ofta. Men som sagt man kan inte tvinga någon även om vi tycker att de skulle få det bättre på ett annat ställe.
Jag är så tacksam och glad över att ha mina gamla föräldrar i livet och mina är minsann lika envisa som andras :-) Även om man skulle erbjuda dem att flytta hem till en så hade det heller inte blivit bra.
Kramar
http://www.tankarombilder.blogg.se
skogsfen
5 januari 2015 20:39
Så sant, mamma är envis som en åsna men det har säkert varit bra förut i hennes liv.
Kramis.
Ruth i Virginia
5 januari 2015 16:22
Jag har en väninna, som var som din mor. Hon ville inte
flytta ur sin lägenhet, äver efter hon bröt höfte och fick
gå med rullator. Hon fick hjälp med dusch 2 ggr i veckan och
städ- och tvätthjälp och mat, förstås. Slutligen kunde hennes
son övertala henne om att hon skulle få det mycket bättre på
äldreboende och lyckades få en 2-sovrumslägenhet åt henne. Den
är finade än lägenheten hon hade förut och hon trivs. Äter middag
med andra och åker i sin rullstol (kan gå men inte långt). Dricker
kaffe och pratar med andra tanter. Hon stortrivs, och sonen har
äntigen blivit fri från hela ansvaret av sin mor.
MEN - vi är alla olika. Önskar dej ett Gott Nytt År!
skogsfen
5 januari 2015 20:43
Hej Ruth välkommen till mitt lila hörn. Ja vi är alla olika, mamma får bo kvar hemma tills det händer något då får vi ta tag i det. Vet att hon skulle må bättre om hon fick träffa folk oftare.
Du lämnar inte något spår efter dig så jag kan inte besöka dig. Kom gärna tillbaka och lämna din blogg adress så jag kan kika in till dig med.
Kram från Skogsfen.
Christina
5 januari 2015 22:10
Vilket tankvärt och fint citat!
Härligt att du fick en fin stund med din mamma. Känner igen det där med envisa äldre människor som vill klara sig själva...både för- och nackdelar precis som du skriver.
Kramar
http://www.blog.christinakarlsson.se
skogsfen
6 januari 2015 10:59
Jag gillar citat, få ord som säger mycket.
Ja och snart är jag där "envis äldre människa", ha,ha...har hela mitt liv sagt att jag vill inte bli som mamma men hör och ser att jag blir mer och mer lik henne. Ibland har jag hört mig själv säga exakt och ordagrant det hon sagt och som jag då tyckte var helt fel, fast jag lovat mig själv att inte bli som hon. Så förändras livet, erfarenhet kanske.
Kramis.
Bosse Lidén
5 januari 2015 22:28
Både ni och hon behöver sådana ljusa stunder ihop. Då klarar man lite lättare de mörka dagarna. Det är ingen lätt sits du befinner dig i och levt i under en längre tid. På det viset är det bra att du valde att sluta jobba. Den där generationen som jag väl känner igen håller på att dö ut. Många som alltid skulle klara sig själva. Det är som du skrev på gott och ont. Jag älskar att lyssna på äldre människor när de pratar om gamla tider. De har mycket att lära oss och nästa generation.
Kram Bosse
skogsfen
6 januari 2015 11:05
Ja när mamma är glad och pigg berättar hon om sitt liv...mycket har jag hört 100-tals gånger men en hel del nytt kommer det nu. Kanske hon släpper på spärrar hon tidigare haft. Dessa dagar då vi når fram till varandra är guld värda.
Kram från Skogsfen
tulipaner
12 januari 2015 13:30
det inte lätt när dom inte vill till ett äldre boende.men det verkar ju fungera hjälpligt! och högtids stunder för henne när ni kommer och hälsar på,som ni oxå har fina stunder ihop!
skogsfen
14 januari 2015 09:32
Ja det måste gå...dag till dag. Ibland blir det bara så bra då åker man hem och känner sig glad.
Kramis.