...uppvaknande. Telefonen väckte mig och yrvaken svarade jag, då är det från larmcentralen som ringer och säger att det gått ett larm från oss. DÅ hör jag det också. Kl är 06:16 min man åkte 06:00 så jag är ensam hemma. Fort på med kläder och telefonen i handen fortfarande med larmcentralen i andra änden går jag försiktigt ner för trappen. Mina öron är som paraboler försöker höra genom larmet. Ljudet av larmet är fruktansvärt men för övrigt hörs inget, ingen dörr som slår, inga springande steg. Så modigt öppnar jag dörren och kliver in i köket (lite mod ger han i andra änden av telefonen mig, bara genom att han finns där och hör mig hela tiden). Men vad skulle han kunna gjort om det hade stått någon där, huga.

Jag går runt och försäkrar mig om att jag är ensam, att alla dörrar är stängda och inga fönster sönder. Men belysningen vid garaget är tänt och det tänds med rörelsevakt. Det finns ingen inne i huset och jag ser inte heller något utanför. Tänder allt som jag kan tända inne ifrån huset. Nu är jag klarvaken kan jag tala om. Jag larmar av och avslutar samtalet och är lite uppjagad, men får på kaffet i a f. 

Medans jag går runt i huset och har full uppsikt över hela nejden (känns det som).

Så kör det förbi en sådan bil som vi har uppmanats att hålla koll på men jag ser inte bilnumret, bara att det är en ljus pickup.

Alltså bättre mornar har jag haft.

Kram på er från en uppskrämd Skogsfe.