Jag saknar henne, min lilla Ronja hon var liksom väldigt speciell.

Vi kunde sitta på framsidan och mysa tillsammans.

Hon var hela tiden med och lyssnade, kom springande när jag kom hem.

Hade sina ställen som hon höll hårt på, mina ögon dras dit och jag önskar så att hon kom springande igen.

I torsdags hämtade vi hem vår nya vagn men jag känner inte den där riktiga glädjen än.

Jag vet många tycker att det bara var en katt, men hon var min katt och hon gav mig något som är sällsynt, kärlek och tillit.

I 17 år fick jag behålla dig lilla troll.

Matte saknar sin Ronja.

Vilar nu i blåsippebacken.