Hej på er!

Regn och ruskväder i dag men vad gör det, våren  är här och sommaren knackar på dörren.

Jag är fortfarande tom har inget att säga och livet utanför bloggen är lite jobbigt just nu.

Mamma har blivit sämre och jag försöker stötta henne så gott det går.

Hon har blivit mer förvirrad och aggressiv. Jag känner mig otillräcklig.

Hon vill inte höra talas om att flytta till något äldreboende och jag vet varken ut eller in. Ska ringa några samtal nu på morgonen. Så får vi se.

Kram på er.

Dyslexi.....

Dyslexi vilket himla bra ordför ett handikapp 
där man inte kan stava eller läsa orden rätt. 
Knappt man kan uttala det rätt. 
Där tänkte de till. 
Vi är många som har just den nedsättningsfunktionen. 
Men jag gör som humlan som inte ska kunna flyga. 
Jag skriver fast jag inte kan stava 
och vet ni, jag har ett sånt stort nöje av det. 

Ju mer man skriver ju mer fastnar stavningen 
och så finns det stavningsprogram, tack för dem. 

Men det finns luckor även i de bästa program 
för datorn vet ju inte vad jag tänkt skriva 
eller skiva eller diva eller riva. 
Ni förstår , va. 

Min dotter har aldrig haft problem med stavning. 
Jag frågade henne när hon var liten hur vissa ord stavades. 
Hon hade alltid rätt. 
Då började jag att fundera, det måste vara medfött. 
Jag menar, hon kunde utan att jobba med det. 
Jag jobbade och slet med rättstavningen i skolan 
och det slutade alltid med röda bockar. 
Jag var ju inte helt borta hade bra betyg för övrigt i skolan. 
Kunde hon stava som bara gått några år i skolan. 
Hon var bara tio år, jag som gått flera och dessutom jobbat med stavningen kunde inte stava rätt. 

Det är en skam och den som inte har några problem med detta förstår inte riktigt att man inte kan stava rätt. Man ska bara skärpa till sig, öva, och börja tänka. Det inträffar ju ibland situationer där man måste skriva inför andra. Blir jag då nervös eller orden är krångliga eller rättare är orden krångliga ja då blir jag nervös. Då har det blivit felstavat och jag har känt mig så liten. 

Men med åren så har jag mer och mer förstått att vi är många. 
Dessutom börjar det talas om detta mer och mer vilket är jättebra. 
Kungen lider av detta, så jag är i gott sällskap. Jag led med honom när han skrev Knugen och Sivia. 

Jag kan fastna på ett enkelt ord och inte veta hur det stavas.
Ingenting är ett ord som jag har fastnat på många gånger. 
Stavas det ignenting eller ignentign eller ingentign 
jag ser inte alltid felet, men jag har mina knep. 
Som sagt stavningsprogram är bra. 

Jag har varit noga här när jag skrivit dikter, men hittar själv fel när jag går tillbaka och läser om dem. Ser ni stavfel så blir jag glad om ni påpekar dessa för mig så jag kan rätta till och förhoppningsvis lära mig något. 

Konstigt nog har jag alltid tyck om att läsa. 
När jag väl knäckte läskoden så har jag tragglat mig igenom många böcker. 
Jag har också tyck om att skriva, speciellt dikter 
men det är först här som andra har fått läsa dem. 

Jag kommer att fortsätta att skriva och läsa för det ger mig så mycket. 
Hoppas att detta jag skrivit ska få andra med samma problem att 
strunta i stavningen och bara njuta av orden. 
Ordets makt är stor men stavningens är det inte. 


Skogsfen♥ 

Detta om dyslexi hittade jag bland mina dikter jag skrev det den 26/6 -12. Här är en länk till mina dikter som jag skrivit där. http://www.poeter.se/Medlem?writerId=41690

Det var där jag började skriva dikter efter att Spanaren uppmuntrat mig.

Inget har förändrats mer än att jag stavar nog lite bättre tack vare stavningsprogram.

Kramis från Skogsfen.

Hej vänner!

Jag har tappat gnistan lite men kikar in då och då. I dag tänkte jag bjuda på det här.

Min mans sons lilla kattunge.

Vi skrattade gott åt detta kort på Zorro.

Kram från Skogsfen.

Nu går det inte att låta bli...

...VÅREN ÄR HÄR.

Vårkramar till er alla från 

Skogsfen.

Hej på er!

Just nu har det inträffat helt blankt i hjärnan inte ett enda som ploppar upp som är värt att skriva om. Detta fenomen  inträffar med jämna eller ojämna mellanrum och är lite irriterande.  Har förstått på vissa inlägg att detta är vanligt och får ibland till följd att man slutar skriva på sin blogg.

Jag tror det är så att vi alla blir lite bloggtrötta ibland och då slutar hjärnan bry sig och fixar inte fram några spännande tankar som kan förgylla dagen för någon annan.

Jag för min del tar bloggvila ibland, ibland längre ibland bara för några dagar. Nu var det några dagar sedan och när jag satte mig för att skriva så visste jag inte vad jag skulle skriva men det blev lite iaf. 

Glada hudiksgänget gör alltid mig glad.

Kram på er från Skogsfen.

Det behövs inga ord.

Hejsan!

Idag ska jag göra lite reklam för en bloggvän. Hon skriver om allt möjligt som intresserar henne och många av ämnena som hon tar upp är nog sånt som vi alla funderar på ibland. Yvonne Kika in så får ni se, hon har tre bloggar och det är olika inriktning på dem. 

Jag gillar bloggvärlden för här får man reda på så mycket som man kan ha användning för i livet. Tips och goda råd ska man ta till sig. Sen gör man ju precis som man vill ändå.

Ha nu en riktigt god helg, vi hörs kraaamen.

Skogsfen.

Hej Vänner!

Har just suttit och tittat på ett matprogram på TV-en och där såg jag detta.

En kvinna i England gjorde detta.

Hennes väninna fick bröstcancer så för att muntra upp henne så bakade hon denna tårta.

Väninnan blev glad och uppmuntrad för en stund.

Då fick hon idén att baka en sådan kaka varje dag och sätta lite varstans i hennes hembyggd.

Både hos sådana som hon kände och inte kände.

En som var hemlös blev väldigt glad när han fick en tårta.

Och det var det som var poängen hon ville göra folk glada få dem att glömma bekymmer och elände för en kort stund iaf. 

Här är länken till receptet och historien om ni vill men det är på engelska.

http://www.itv.com/foodgloriousfood/recipes/smile-cake/

Jag älskar solskenshistorier.

Kramisar från Skogsfen.