Hej på er!

Jag såg något fantastiskt i dag på mitt jobb. Det var en tjej som dansade balett och hade uppvisning på ett äldreboende som jag har förmånen att jobba på. Tjejen var duktig men det var inte hon som fick mina hår på armarna att resa sig och ögonen tåras, utan något helt annat.

Nu för tiden är det oftast dementa och rullstolsbundna som vistas på våra äldreboenden. De uppskattar varje form av avbräck i det vanliga, så det var fullt i den stora salen där det ordnats en liten ruta för balettdansösen att dansa. Dansösen var bra förberedd och för varje dans visade hon ett bildspel först och förklarade de olika stegen och danserna. På första parkett satt en liten  tunn dam i rullstol och plötsligt började hon lyfta sin händer i graciösa rörelse över sitt huvud och i samspel med balettdansösen. Mjukt och i fina graciösa rörelser följde hon med i musiken. Någon som kände till henne sa att hon som ung dansat balett.

Jag satt stilla och kände hur mitt hjärta fylldes men oerhörd kärlek och vördnad för denna för mig helt okända dam. Hon kände igen tonerna, stegen och rörelserna och för en kort stund var hon där, där hon hade varit för kanske sjuttio år sedan.

Jag har ett grässtrå där jag trär upp mina smultron, detta var ett smultron.  

Kramar från Skogsfen.

Hej på er!

Såg ni Kalla i går? Klart ni gjorde. Vilken bragd jag som inte tittar så mycket på OS tittade iaf på detta och oj vad spännande det var. Både gubben och jag fick tårar i ögonen av denna stora segervilja. 

Annars är jag inte fastspikad vi TV-n precis utan det blir då och då när jag vill umgås med gubben en stund. Vi sitter iaf tillsammans i soffan och känner en viss kontakt.

Vädret är skit och Tv-n är skit vad gör man då. Jo jag har fixar akvarierna och strukit en tvätt bakat lite bröd så nu kan jag med rent samvete blogga lite.

Allahjärtans dag firades med trerätters och bio men bion tog vi på lördag istället, för efter trerätters inföll paltkoma. Vi såg sista eller ska man skriva senaste delen av Hobbit filmerna, för den slutade där troligtvis nästa del börjar. Tja så där men ändå så vet jag att vi går på nästa med. Det var Sagan om ringen som var inkörsporten till allt detta, och det var den filmen som var bäst.

Imorgon så är det jobbedax igen, jobbar mån, tis, ons sen är det ledig igen...å va bra ja har det.

En bamsekram till er alla från

Skogsfen.

I går var det dax igen för gympa. Jag har av olika anledningar inte kunnat gå på tre gånger. Först var det för att vi bestämt med prästen för svärmors begravning sen blev jag förkyld och se ramlade jag i trappen. Det var som någon sa -det är nog inte meningen att du ska gå på gympan nu, vänta till hösten. Men jag vill NU....så i går så gick jag. Men oj vad de andra hade lärt sig programmet alla var så samspelta, alla utom jag som fick titta hela tiden och stanna av för att titta igen när rörelserna byttes. Sen var höften inte med mig alla gånger heller men då kom jag på att jag kunde hålla mig lite i ribbstolen så fick jag lite stöd och då gick det bättre. Mådde så gott efter duschen och en tallrik yoghurt. Jag har sovit väldigt gott inatt. Tycker att höften känns bättre i dag så det var inte fel med gympa. 

Just nu snöar det här men  det förvandlas bara till slask och gör vägbanorna lite lurhala. Det är bara februari än så vi får nog vänta med våren. Fast i veckan har det varit lite vårväder solen har tittat fram och det har varit skönt att vara ute.

Kika in till  Spanaren hon har en gästbloggare i dag son tovar ägg, ja ta och kika in lite hos mina blogg vänner ni ser listan unde länkar vid sidan om här. Jag tycker att man alltid hittar något rolig eller allvarligt eller lärorikt där.

Kramar till er alla från Skogsfen.  

Här ser ni mitt skafferi ser att det blev lite suddigt kortet men det syns ju att man kan stå rak där inne.

I fönstret ligger en spets som jag försökte fästa på hyllan med dubbelhäftande tajpe, det gick inte. Men jag ska försöka hitta bättre tajpe vill inte klistra för då förstör jag den fina spetsen. 

Mitt olivträd står här inne med hoppas det överlever.

Här ser ni hur högt det är, översta hyllan måste jag ha pall för att nå. Till höger står kallvattenhydrofonen och över har vi också hyllor, men där står det starkvaror och de håller jag för mig själv. *ler*.

Hydrofonen stod i pannrummet förut och kallvattnet har blivit mycket kallare nu, bara fördelar. Det är ungefär 8-10  grader här inne och när det var riktigt kallt så lämnade vi dörren lite på glänt och temperaturen höll sig på detta. Nu återstår det att se vad som händer när det blir varmare ute. Skafferiet ligger åt norr och hydrofonen håller det nog svalt i sommar, hoppas jag.

Här ser ni spetsen jag vill sätta på hyllkanten.

Kramar från Skogsfen.

Jag mår faktiskt bra om man bortser ifrån höft och rygg. Men det blev ju inga brutna ben eller armar. Bara "mjukskador" det går bra så länge som jag håller mig still. När jag tänker på vad som kunde ha hänt, så ryser jag. Hade det blivit värre så hade jag legat i hallen från kl 10:00 till nästan sex på kvällen. För naturligtvis så skulle gubben iväg på ett ärende direkt efter jobbet och telefonen den låg på köksbordet.  Gubben sa -jaha, nu får vi nog skaffa larm på dig, du ÄR ju pensionär.  Men man ska inte grunna så mycket på hur det kunde blivit, istället vara glad att det blev som det blev.....å det är ja.

Kramar från en inte lika sloköra Skogsfe.

Jag tror jag blir galen. Kommer ni ihåg jag skrev att jag var såååå glad att få börja på gympan igen. En torsdag fick vi ordna med Svärmors begravning och lite annat så då hade jag inte tid. Sen blev jag förkyld och kunde inte för det. Nu på förmiddagen i dag ramlade jag i trappen på väg upp så jag är lite blåslagen. Var nere skulle upp och hämta något, kom på att det fanns ju nere. Trodde jag bara kommit ETT trappsteg upp så jag backar utan att titta, det var TRE trappsteg ner. Jag slog dit naturligtvis är ju alltid medveten om mitt knä så jag automatiskt vänder andra sidan till slår i höften och ryggen i golvet och huvudet i byrån. En stor bula i huvudet ont i höft och rygg. Men jag får ju vara glad det kunde ju ha gått mycket värre. Så nu sitter jag här med värmedyna om ryggen och hoppas att det ska bli bra tills i morgon. SÅ jag kan GÅ på DEN  efterlängtade gympan. Ja, jag, vet när man inte lyssnar så ordnar någon annan så att man måste det. Men jag tycker ju om att pyssla här hemma och man behöver ju inte sitta i soffan bara för att man är hemma. Nu gör jag det i a f.

Kramar från slokörad Skogsfe

Hej igen!

Nu känner jag mig mycket bättre, lite hostar jag fortfarande men det gör inte ont längre.

Har jobbat i helgen och dessutom längre än jag någonsin gjort och sagt att jag skulle göra. 

Söndag från 8:00-20:00 två pass på varann. Min kollega som ville vara ledig för ett barndop, hade ingen som jobbade åt henne, så jag tänkte jag kunde vara lite snäll. Och så visste jag, att jag var ledig sen.....ända till den 11/2, så då går det att kosta på sig att vara lite snäll.

Det är lite konstig också det där med tiden man liksom ställer in sig. Som i går nu så tyckte jag faktiskt inte att det var så långt pass, fast det var dubbelt. Har varit med om motsatsen också då man tänkt tvärt om, varit säker på att det här passet ska nog går fort....och tiden segar sig fram. 

Nej nu ni så hinner jag inte sitta här och svamla ska gå på bloggpromenad, hälsa på vänner och mysa. 

Ha en fin dag kramar från 

Skogsfen.

Hallojs!

Känner mig lite piggare i dag, tur är väl det för jag ska jobba i helgen. Ja, det är klart om jag är dålig så får jag ju vara hemma. Men det känns som om jag är på G nu.

Gubben och jag ska åka in till stan i eftermiddag och köpa hyllor till skafferiet, som han byggt till mig. Ett sånt där gammaldags som man kan gå in i. Lycka. Ska ta ett foto sen så ni får se.

Det har varit lite att plocka med här hemma nu...alla kartonger från Svärmor ställde vi bara in i storarummet. Sen blev vi sjuka och har inte orkat men då och då så har en och annan kartong tömts. Ja det var inte bara kartonger som tömdes utan vi fick rensa lite i våra skåp med. En servis på mer än 100 delar diskad och insatt i ett skåp. Ja skåpet stod inte där och tomt väntade på servisen, utan det var att omplanera lite. Men det som värmer mitt hjärta mest är en blå tekopp som jag drack kaffe i hos Svärmor (jag är en sådan där som dricker mjölk med kaffe...hälften, hälften då förslår inte små kaffekoppar långt) den får mig att minnas mycket.

Kram på er från

Skogsfen.