Skogsfen

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av skogsfen - 15 november 2013 09:10

Hej vänner!


Känner att jag vill förklara mig lite. Just nu är jag inne i en intensiv period både på jobb och privat. Vi har många aktiviteter i hembyggdsgården och det kniper av min tid.

Jobbet går alltid in i en svårare period på höst och vinter då många är sjuka, även brukarna. Så därför hinner jag inte, hur gärna jag än vill, vara här. Märker tydligt att ålern tar ut sin rätt. Detta är bara tillfälligt (åldern är nog tyvärr permanent) och jag kommer tillbaka fortare än ni hinner säga "vart tog Skogsfen vägen".

 

Nu till något helt annat. Jag har bytt glasögon och gått från glasögon med läsruta till progressiva. Det har jag haft förut med, för länge sedan. Men i mitt arbete, då, kunde jag inte ha progressiva utan måste ha stor läsruta.

Då när jag skaffade mig de första progressiva glasen var jag en kväll ute och dansade. Dansade med en kille som snackade väldigt mycket om allt möjligt och så kommenterade han mina då ganska nya glasögon. Jag säger  att det är nya och att de är progressiva, oj då, svarar han, vilken tur att de inte är aggressiva. Ha, ha.

 

Nu ska jag baka några dajmtårtor som ska få avnjutas till kaffe efter maten på mitt eget kalas. Fyller 65 här i dagarna. Sen ska vi ta några dagar i Tallinn min goe man och jag. Förutom det, ska det avverkas grötkväll och Luciafirande med basar + några möten för att styra upp det hela. Måste hitta tid till arbete borta och städning här hemma mellan varven.

 

Ha det gott och massor av kramar från Skogsfen.

 

  

 

Ett ord på vägen: Stress är första steget till mer stress, så ta inte första steget dit.

 

  

 

Av skogsfen - 8 november 2013 11:00

Hej på er igen!

 

Det har varit en jobbig vecka på jobbet, fått jobba lite extra och på andra ställen. Så det har varit en annorlunda vecka. På många sätt. Som tex i gårkväll....

När jag i gårkväll vid 9-tiden körde in på gården och öppnade bildörren dök grannens hund upp. Gissa om jag blev rädd....de har pitbullterrier  en stor hane som inger respekt och en liten gullig hona som jag definitivt inte är rädd för. Men i mörkret och snabbheten så misstog jag henne för honom  Gud vad jag skrek men hon blev inte rädd utan fortsatte bara att svassa runt och vifta på hela kroppen. Hon ville följa med in men det fick hon inte, jag ropade på grannen men det var alldeles tyst.

Då gick jag över till dem och ringde på. Inte någon där, hmm det var konstigt de brukar inte lämna hundarna ute själva. Där stod jag och visste inte vad jag skulle göra. Samtidigt rädd att hanen också skulle dyka upp. Han uppträder alltid så hotfullt och nu var jag på deras revir.

Då hör jag en röst långt, långt bort som ropar. Åååå tack och lov. Vi gick runt huset och på andra sidan på väg från lagården kom husse.

Han hade varit nere hos djuren och då Anja hörde mig så stack hon, han bad om ursäkt jag jag var bara glad att det inte hänt något för det var vad jag trodde.

Detta lilla yrväder kan man inte annat än älska hon är godheten själv och skulle aldrig göra något illa. Hon älskar livet och alla oss som bor här, alla andra med för den delen.

Men det är annat med hanen stor och opålitlig, men enligt grannen lika snäll som honan. 

Grannen älskar denna stora klump och ser inget ont i honom. Han tog hand om denna hund när de båda hade det lite besvärligt i livet, så kärleken dem emellan är stark.

Båda hundarna är pitbull och bara det inger respekt. 

Men som sagt den lilla honan är snäll och vill bara hälsa och bli klappad.

Jag har sagt det till min granne att jag inte är rädd för Anja men den stora hanen vill jag inte träffa ensam. Honom har de i hundgård och rastar honom alltid i koppel. Det var några gånger i början som han tog sig ut själv, men inget hände. Grannen har förstärkt hundgården och gör allt för att vi ska känna oss trygga. Så grannsämjan är det inget fel på.

Men ändå så känner jag ibland, särskilt när det är mörk och jag hör honom skälla, rädsla. Är han inne i hundgården eller är han ute. Jag vill inte möta honom ensam här ute på gården, jag vill inte bli attackerad av detta stora monster. 

Jag trodde aldrig jag skulle känna så, jag som älskar hundar har alltid varit orädd. Mamma berättade att när jag var liten så gick jag fram till alla hundar lösa som bundna och aldrig hände det något. Mamma förbjöd mig men det brydde jag mig inte om. Jag kände aldrig rädsla jag litade på något som jag tydligen har tappat. Jag minns precis hur det kändes att gå fram till hundarna utan rädsla det var mer som om vi förstod varandra direkt.

Jag talar nog inte pitbullska, inte rent iaf. 

 

 

Kram från Skogsfen.

  

 

Ett ord på vägen: Man måste våga övervinna rädsla för att våga vara modig.

   

Av skogsfen - 29 oktober 2013 08:45

Hej!
Skriver på tel så det blir inte lågt. Jag kom hem fick sicksacka mellan nerfall ooch fallna träd. Är på jobbet igen.
Kramis från skogsfen

Av skogsfen - 28 oktober 2013 11:03

Hej på er!

 

Nu kommer det en storm i flygande fläng...huga, huga. Jag minns Gudrun hon var inte go att tampas med.  3 veckor utan ström har satt sina spår. Den 8 januari 2005 anföll hon skoningslöst och förlamade stora delar av Sverige. Vi var inblåsta i över ett dygn. Träden låg som plockepinn i 2-3 meters höga myrbon på vår väg. På vissa ställen ännu högre man häpnade över naturens kraft. Några dog i stormen några i efterarbetet och några tog sitt liv efter att ha sett generationers arbete flyga i väg. Det var en tragedi för många.

 

Vi och våra grannar fick inga fysiska skador men det satte sig i psyket på oss alla. Per som kom två år senare och gav oss "bara" 1 veckas strömavbrott ...försatte oss genast i apati. För det händer något med människor som som upplever detta, 3 veckor utan ström är ofatbart. Min gubbe är lite av en uppfinnarjocke så vi hade både värme och vatten. Mat fixade vi på gasolköket. Vi sov under denna tid i köket på madrasser på golvet för det var där som det var varmast. Vi hade lyse också men bara under korta stunder vi fick liksom prioritera värme och vatten. Till att börja med var det en upplevelse, man läste i levande ljussken eller pannlampa men när dagarna gick och det blev veckor så skönk modet. Till slut satt vi stort sett bara av tiden. La oss tidigt och hoppade att  morgon så...

 

Men man vänjer sig fort att man inte kan tända ljuset vi satt i mörker på toa endast en ficklampa och en hink vatten att spola med. Det tog flera dagar innan jag tände på toa när vi väl hade stöm igen. Jag minns att jag satt där i mörker och kom på flera gånger ja visst ja vi har ju ström nu. Nej jag hoppas det går bättre denna gång men det gnaver en oro i magen. Jag ska dessutom jobba i kväll så jag vet ju inte om jag kan ta mig hem sen. Jag får väl sova över hos min brukare. För när det stormar runt omkring en vill man vara hos de sina, så jag försöker nog om det går att ta mig hem ikväll.

 

Ha det gott ni alla och så hoppas vi att det bedarrar fort.

Kram från Skogsfen.

  

 

Ett ord på vägen: Det som inte dödar dig direkt, stärker dig. (okänd)  

 

Av skogsfen - 27 oktober 2013 09:55

Hej på er!

 


I dag har jag lite funderingar kring tiden, konstig va.

De flesta av oss satte om sina klockor i dag eller inatt eller så gjode ni det innan ni la er. Några har glömt och kommer att bli överaskade någon gång under dagen då de kommer på att tiden inte är rätt.

 

För många år sedan bodde jag mitt emot en stor affär, precis framför deras entédörr. Där kunde man se just denna dag hur många det var som glömt. För de kom ju en timme för tidigt och stod där och ryckte i dörren tittade förvånde på varandra och gick igen. Några av dem med ett leede några med ett svart moln över huvudet.

Värre är det med de som har ett jobb att passa. Nu mer händer det nog inte så ofta för nu är vi liksom vana vi det här. Men i början var det nog en och annan som gick på fel tid.

 

Djur går alltid på rätt tid för de skiter i klockan. Läste någonstans att mjölkbönder går på samma tid året om för att inte störa djuren för mycket. Vad glad jag blev att vi kunde anpassa oss för en gångs skull.

 

Jag förstår faktiskt inte det här riktigt, varför kan vi inte bestämma oss för att detta är rätt tid eller de andra och sen köra på det. 

Jag vet att det var något om att det skulle vara ljusare längre på kvällen, låt det vara sommartid då hela året eller vintertid. För hur vi än vänder och vrider så är det mörkare på vinterhalvåret.

 

Kram på er alla tidsanvändare.

  

Ett ord på vägen: Lyssna inte på klockan som tickar, lyssna på ditt hjärta.

 

Av skogsfen - 22 oktober 2013 10:27

Hej på er!


Livet rullar på och snart är det jul hörni. Nej fy nu ska vi inte börja redan med julen....men jag ska bara säga en sak JAG ÄLSKAR JULEN. Så nu var det sagt och nu till något helt annat.


På morgonen i går så skulle jag ta gubbens bil till jobbet för han skulle ta min och släpet till bilbesiktningen. När jag startade upp så tändes bensinlampan, hm. Men jag körde till jobbet och tänkte jag fyller på innan jag kör hem. Långdag i går först jobb sen möte i 2,5 timmar så jag var mör när jag körde hem. Strax hemma så tändes lampan igen...milde tid DET hade jag glömt jag skulle ju tanka. Bor man på landet så får man se till att ha bilen tankad, mjölk i kylskåpet och kaffe på hyllan annars överlever man inte. Hoppas gubben kom till jobbet i morse, han har inte hört av sig så det gick nog bra.

     Kanske mötte han en sådan här.
Bilden är lånad på nätet.

Vädret är grått och trist men det gör inget efter denna fina sommar och höst kan man ta det, regnet behövs. Löven faller mer och mer nu och det är bara och kratta på så gott det går. Tant Glad hade tur henner löv blåste över till grannen, om det skulle blåsa här så blåser löven över till oss...så är det bara.

Bilden är lånad från nätet.



Ha en fin dag kram från Skogsfen.

  

 

Ett ord på vägen: Längtan är halva gåvan.


Av skogsfen - 18 oktober 2013 19:23

Hej på er!


Ja nu är hösten här, på vissa ställen har det tom snöat.

Visst är det härligt med dessa växlingar det får oss att liksom vakna till.

Jag älskar att vi har det så, alla dessa årstider. 

Det ger oss något.

Våren ger förväntan.

Sommaren avkoppling.

Hösten skörd.

Vintern vila och längtan.
Jag är så glad jag är född i ett land där  årstiderna är så olika.

Kram från Skogsfen.

  


Bilden är lånad från nätet.


Ett ord på vägen: Livet ger överraskningar, välkomna dem. 

Av skogsfen - 17 oktober 2013 09:22

Hej på er!

Om du klickar på länken så kommer du direkt till Spanarens bokbytaridé. Vad har du att förlora du får en bok och blir av med en annan. Jag har gjort detta flera gånger och blivit glatt överraskad. Du kommer kanske att läsa något du aldrig skulle valt själv men ändå upptäcka att det var ett bra val.  

Byt bort din bok och få en bok av din vän

Bilden lånad från nätet.



Presentation


Jag är som jag skrivit på Presentationen , skrivglad, läsglad, matglad och bara glad

Allt på denna blogg är mitt.

Don't touch my site

SMILE

        

                 

                       
 

Skriv något magiskt ♥

Senaste inläggen

Länkar

Arkiv

Kategorier

Du frågar jag svarar.

2 besvarade frågor

Vem är här?

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2016
>>>

VÄDRET

Rufus.

 

Ronja.

 

Spöket

 


Skapa flashcards