Den här trappen möter mig varje gång jag går till bibblan, den har hängt där i alla år.  Varje gång stannar jag till och står där med mina fantasier. Vart går den? Leder den till himlen? Eller är det en källartrapp? Jag blir alltid glad när jag ser den i a f. 

En gång jag kom var den borta   men det var bara en kort period när de renoverade bibblan och rätt som det var så kom den tillbaka   .

Det är något magiskt över tavlor, bilder, foton som är på vägar, stigar eller trappor. Jag blir trollbunden av dem. Helst ska de sluta i tomma intet så man själv får lägga till var det bär iväg.

I dag har jag haft ett till samtal med min chef och nu vet jag hur jag ska jobba nästa år. Jag kommer bara att vara hos en av mina vårdtagare. Det känns inte bra men ibland måste man vara egoistisk och tänka på sig själv.

Jag kommer att vänta med beskedet till längre fram för det kommer att bli svårt. Men som jag sa till min chef jag kan hoppa in extra nån gång där så blir det inte så pang på en gång.

Nu är husvagnen i sitt vinterbo, längtar redan tills nästa år så vi åker iväg igen. I fjol då jag städade ut vagnen så silade jag min svartvinbärslikör samtidigt. Vilket gjorde att jag av misstag slängde även likören.    Kom inte på detta förrns flera veckor av letande. Jag måste ha slängt det samtidigt med annat skräp från vagnen. I år,vis av misstaget silade jag likören dagen innan och ställde den på säkert ställe.   

Ha det gott i höstvädret som visst ska bli lite kallare.

Kramar till er alla från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Gå lite vilse ibland då får du nya upplevelser. (okänd)

Hej på er!

Ett litet inlägg bara såhär innan jag hoppar i säng. Jobbat hela dagen och sen var jag på något som jag aldrig tidigare varit på "stickcafé". Vi var 6 stycken sticksugna som träffades i hembyggdsgården nu i kväll och hade trevligt. Jag gjorde en helt ny bekantskap med en som bor ca 2 km bort och våra vägar har inte korsats förut. Nu ska vi träffas igen den 7/11 och sen får vi se....men jag tror att det kommer mer ur det här. För vi började spåna på att färga garnet och kanske tova lite med. Ja så är det, på landet måste man träffas för att något ska hända.

Kram på er från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Man kan gå många mil för att söka vänner, för att sen upptäcka att man bor grannar.

Jobbade i helgen och möttes på lördagsmorgonen av en anhörig som inte mådde så bra. Personen i fråga hade suttit på toaletten mest hela natten och var helt slut. Det var inte vad jag vill mötas av "magsjukan" usch.    Sen gick tanken vidare om min vårdtagare får det, milde himmel vad gör vi då. Omständigheterna här gör det komplicerat, sondmatning, förlamning och mer.  Ja då och där var det bara att snällt gå in och börja jobba...kan säga att jag använde sprit på händerna och handskar oftare än jag brukar.

Det hela lugnade sig och Söndagen var det mest stön och stånk över hur sjuk man kan bli. Troligen var det något som personen ätit och inte "riktig" magsjuka, om ni förstår hur jag menar.

Men roligt var det inte kan jag säga. 

För något år sedan gick det vinterkräksjukan på ett annat jobb och där var det en som kräktes rätt över mig, det var heller inte så roligt.   trots det så fick jag inte det har aldrig haft vinterkräksjukan. Gick ut på nätet och läste om det och tydligen så är vi några som är immuna mot vinterkräksjukan. Men även om man inte kan få det så är det ingen trevlig miljö att vistas i. Den omgången höll på i flera månader gick liksom runt, runt bland boende och personal. Så mitt underbara jobb har en baksida också.

Nu till något roligare, jag har börjat läsa på boken jag skrev om. Och den har inte gjort mig besviken, tvärt om jag slukar sidorna. Dessutom går hon tillbaka till den förra boken så man kommer fort in i både miljön och personerna. Härligt med en bok man gillar från början. Nu ska jag njuta av min lediga dag och denna goa bok. Vet ni Vivika Lärn är ju från Göteborg och böckerna utspelar sig (för det mesta) i Göteborg, personerna i boken är därifrån också. Inne i mitt huvud hör jag Göteborgska när jag läser.   .

Goa kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Livet är svårt ibland...men ovan molnen lyser alltid solen. Tänk på det.

Hej igen! 

Bilden är lånad på nätet.

Måste bara få skriva av mig lite för jag är så glad.

Diskmaskinen har krånglat lite den sista tiden och i går så öppnade jag medans den gick.

Då upptäckte jag att den nedre armen inte snurrade...hm.

Jag tryckte lite här och där, tog upp filtret och sköljde ur det.

Men näedå armen den ville inte snurra.

I dag tog jag itu med det igen 

lyfte bort hela paketet där silen och armen sitter.

Då får jag se en liten plastdosa ungefär lika stor som ett USB

ligga lite konstigt längs ner i maskinen.

Tog ut den tittade och undrade, VAR SKA DU SITTA DÅ?

Provade mig fram och rätt som det var så fick jag armen att snurra.

HURRA.

Ha en fin helg alla och diska rent.

Ett ord på vägen: Ge inte upp tappa inte sugen, världen är full av tappade sugar (okänd) 

               Första frosten, ser ni hur solen värmer upp och frosten blir till dimma, vackert tycker jag.

Här ser ni frostnupet gräs.....några fick nog skrapa rutor i morse. 

Termometern stod på -0,1 när jag steg upp 6:30. Säkert kallare tidigare. Nu börjar det, man måste vara försiktig på mornarna innan vinterdäcken är på. 

Bokmässa i helgen och jag håller på att packa husvagnen. Jobbar i kväll till sent och upp i morgon och jobbar till 14:30.....sen så bär det iväg. Denna gång så har vi folk i huset det känns tryckt. 

Vet ni, jag tävlade på Bosses blogg och vann, det gällde att gissa vilken tröja som han av tio skulle spara. Så nu sitter jag och väntar på min vinst en Trisslott, jättekul. 

Nu har Spanaren en tävling kika in till henne och tävla, kul med lite bus på bloggen.

Nähä, nu måste jag forsätta med mitt ha det gott alla mina vänner vi hörs...ska försöka blogga från Göteborg.

Ett ord på vägen: Frosten nyper till i naturen nu men låt den inte komma in i ditt hjärta.

Hej på er!

Ja så gör jag ett nytt försök med det jag ville skriva om.

Det har flyttat in en granne en bit här ifrån. Har inte tänkt så mycket på det men i veckan så blev jag upplyst. En kollega till mig visste lite mer. Mannen lider av förföljelsemani och han är inte farlig, sa hon. Nehä sa jag, hur vet du det? Jo han äter medicin, sa hon. Vem kollar om han gör det? Nä det gör ingen, sa hon. Ja men då vet ni väl inte om han är ofarlig. Joedå det är han, sa hon och knallade iväg.

Där stod jag och undrade. För jag hade veckan innan hört att det var någon som parkerade bilar lite runt omkring i nära anslutning till hans hus (flyktbilar). Och om det då kommer människor som inte vet vem och hur han är, för nära hans hus en dag. Och om han den dagen inte tagit sin medicin. Vad händer? Är han beväpnad? Många frågor som inte har något svar.

Jag har bott granne med en man förut som var psykiskt sjuk. Det slutade med att han satt en hel natt med laddat gevär och siktet på sin fru. Hon kunde prata sig ur det men det kunde gått riktigt illa. Jag mötte honom i skogen en gång och det jag såg i de ögonen fick mig att gena i skogen och skynda hem.

På min före detta arbetsplats anställdes en dag en man. Det var mycket hysch hysch runt hela anställningen, det gjorde att några började forska om saken och det visade sig att det var en dömd pedofil som skulle få en andra chans.

Ja, vad vill jag ha sagt med detta då. Jo jag undrar vilka som har störst rättighet i samhället. De som har skött sig och lever efter normerna. Eller de som missbrukat sina rättigheter och förstör för andra. Jag förstår att människor kan ha rätt till ett nytt liv och att man borde få en andra chans. Men barnen då de som är alldeles oskyldiga vad har de för rättigheter då.

Jag såg på TV för något år sedan att det fanns en ö som de satte sådana på de fick leva fritt på ön men aldrig mer i samhället. Naturligtvis var detta i USA någonstans.

De intervjuade några av de som satt där och en del av dem höll med, de passade inte in i samhället och ville bo ostört på ön.

Ja nu vill jag höra er åsikt om detta.

Kramar från Skogsfen. 

Ett ord på vägen: Sträck ut din hand men ge inte bort din själ. 

Hej vänner!

Usch vad tåkig jag varit, men jag har inte varit på humör. Förkylningen och Smulan har fått mig tyst...jag har inte haft något att säga tycker jag.

Men nu så skrev jag ett långt inlägg om saker som hänt runt mig .När jag var färdig så åkte jag ut innan jag hunnit trycka på spara. Lovar att skriva det igen men just nu så hinner jag inte, ska iväg och jobba.

Kram från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Handlingsförlamning kan botas av vänner. 

Hej igen!

Det är Lördagsförmiddag och jag är ledig.

Veckan som gått har som ni vet varit jobbig,men också fin.

Smulan fick sin viloplats i backen ovanför huset. I den backe som hon ofta rumsterade om i, och där hon efter sin svåra olycka kunde känna sig trygg.

Där tränade hon sig tillbaka med klättring och lek.

Hennes mamma var med hela tiden som vi var i backen och hon betedde sig lite annorlunda än vanligt. Hon visste att det var Smulan vi lade ner, hon satt så stilla och det såg ut som hon tog farväl. En mycket fin stund.

Min man säjer oftast inte mycket om stora stunder, men han tyckte det var något mäktigt över mamma Ronjas beteende.

Sov lugnt Smulan.

Jag har återhämtat mig efter förkylningen men har fortfarande hostattacker. Men nu kan jag tänka igen. Usch vad jobbigt det är när man bara ligger där och kan inget annat göra. Som tur är så får vi löneförhöjningen retroaktivt från april denna månad så mina sjukdagar kommer inte att märkas. Fast det gör ju inget om det blir en extra slant över nu när jag ska på bokmässan. 

I går kväll grillade vi på temat korv, gubben köpte en bricka med olika sorters korvar. Några av dem var för starka för mig, men de allra flesta var ok. 74% kött, vad det andra % var vill jag inte veta. Det är en av anledningarna till att vi sällan äter korv, man vet inte riktigt vad man äter.  Jag tror nämligen att det är viktigt vad man äter för att motverka sjukdomar och andra besvär man kan få. Jag är långt från någon renlevnadsmänniska men jag tänker till lite då jag handlar. Närodlat, Svenskt, ekologiskt o s v.

Ha en fin helg alla fina bloggare

önskar Skogsfen.

Fler ord på vägen: http://www.twice.se/oscar_wilde.html