Hej på er!

Nu är det 22 arbetstimmar kvar sen så är det semeeeester!!!! 

Tänk att ha fyra hela veckor framför sig.

Några veckor är planerade, några är blanka.

En tur med husvagn till Jylland.

Med min goa man.

Hoppas på sol och bad, god mat och dryck.

Vikten tar vi till hösten.

Nu är det stiltje på den fronten.

En vecka i Stockholm med bästa väninnan.

Se dikt, under kategorin Dikter.

Det är med henne jag ska till Stockholm.

Vi bor i en lägenhet som min son ordnat.

Ja, vad skönt det ska bli.

Ha det gott alla.

Önskar en glad men trött Skogsfen.

Ett ord på vägen: Det är inte det som kostar som betyder mest, det är hur det känns inne i dig som betyder något.

Hej på er!

Ja det var ett tag sedan nu, nästan en månad sen jag skrev sist. Nu blev jag sugen på att skriva om ditten och datten.

Såg ett program på TV men två fiskare som var ute i fjällmarken och fiskade och fotograferade. Otroligt fin miljö, fint foto så jag blev lite intresserad  För när jag var liten så var jag mycket ute med min morbror och fiskade och det tyckte jag var så härligt. Vi fiskade mest gädda och abborre som vi sedan tillagade på olika vis, kanske därför som jag älskar fisk i dag. Väljer ofta fisk om vi äter på restaurang  Jag var i sjuårsåldern när morbror Ekka tog med mig på dessa fisketurer, då älskade jag det men efter jag växt upp och fått mer insikt i att även djur kan känna så är jag inte lika förtjust. Jag förstår tjusningen att sitta i en båt och meta jag har barnbarn som vi (min man) och jag rott ut med och fiskat så jag är inte helt emot det. Men det som dessa två herrar höll på med det förstår jag mig inte på. Det fiskade och sen släppte de i fisken igen och igen.....de tog inte en enda fisk för att äta utan endast för nöjet att dra upp dem. Om jägare skulle göra samma sak skjuta med bedövningskulor bara skada lite och sen släppa viltet igen. Jag vet inte om det är jag som är lite känslig här, men jag tycker det verkar okänsligt att bara för sitt nöje fiska och släppa i igen.

Så till något mycket mer roligare. Vet ni jag har två författare som bloggvänner. Båda har inom en månad fått böcker utgivna, är det inte fantastiskt så säg.

Först var det Spanaren som fick en novell utgiven tillsammans med ett gäng härliga människor som också skrev noveller. Novellsamlingen vildsint gryning.  Jag har läst hennes novell och det var en upplevelse. Jag läste den högt för min man och han sa - hon skriver så man förflyttas till platsen hon beskriver. Jag instämmer. Hon målade med ord.

I dag damp det ner en bok i min brevlåda från Bosse Lindén "Mina fotsteg i ditt hjärta"

Jag har bara öppnat den har inte läst något men jag har läst hans kåserier på hans blogg. Jag rekommenderar er att gå in på hans blogg och läsa. Mig gav det mersmak.

Till helgen ska vi fira mamma som blir 91 år, jag ska köpa ett fotbad till henne. När det var lite deppigt innan operationen så tog jag med mitt fotbad för att muntra upp henne. Det var lyckat så nu ska hon få ett eget, och jag med   .

Ha det gott Kramar från Skogsfen. 

Ett ord på vägen: Skada aldrig någon levande varelse, du vet inte hur illa det tar.

Hej på er!

Ja det var ett tag sen jag var inne här nu, men det har sin förklaring. Jag har varit i Turkiet på en veckas semester. Sol och bad, underbart. Men jag ska börja från början.

Vi åkte den 29/5 kl 7:00 på morgonen, eller rättare vi skulle åkt kl 7:00 men så hände...

Jag får nog börja ännu tidigare med det här för att ni ska förstå. Jag är FLYGRÄDD, har jobbat på det och tycker det går bättre och bättre  Men det är aldrig med lugn och ro som jag kliver på ett plan, utan snarare som ett får till slakt. Ja nu var vi då på väg till Turkiet och hade satt oss på våra platser, då går det ett larm som först verkar vara en liten signal som hörs lite över allt annat ljud. Jag som lyssnar på alla ljud hörde det förstås. Larmet tystnar men kommer tillbaka. Detta upprepas flera gånger medans flygvärdinnorna går omkring och ler och skojar med varandra som om det är hur naturligt som helst att ett larm kommer tillbaka så fort de försöker starta upp flygplanet. Nu börjar fler röra på sig lite olustigt och titta sig omkring. Jag kallsvettas och hoppas att vi ska få gå ur planet, det här är definitivt inte bra för min positiva uppladdning innan jag ska kliva på ett plan.

Men till slut kan inte flygvärdinnorna heller låtsas som inget utan går fram och gömmer sig bakom ett draperi. Nu kommer Kaptenen ut och går ut ur planet pratandes i telefon och försvinner in under planet. Herregud varför reser jag mig inte och går ut jag med, nu mår jag lite illa och har hjärtklappning. Min man som är tryggheten själv visar inget men erkänner sedan att han också tyckte att det var obehagligt. OBEHAGLIGT, jag var svimfärdig och var långt över gränsen för obehagligt.

Då lämnar en man som suttit längst bak planet, och honom såg jag inte mer. 

Efter flera försök och flera turer utanför planet utan resultat så säger Kaptenen att vi får lämna planet och att det skulle komma en tekniker från Helsingborg eller ett nytt plan från Italien. Jag hoppas på nytt plan från Italien, det här har liksom förbrukat mitt förtroende.

En sak till som jag gjort just denna gång var att jag drack ingen alkohol innan jag klev på planet tyckte det var för tidigt på morgonen för detta. Det misstaget gör jag inte om. 

Gissa om det blev samma plan, joedå det blev det men då hade jag passat på att dricka ett glas vin och lite Whisky så nu var jag lite mer lättledd till slakt.

Men eftersom ni läser detta så förstår ni att jag överlevde och kom hem med. Hade det underbart och kunde koppla av helt några sköna dagar med sol och bad. Maten var alldeles för god för att inte ätas upp till sista smulan, men det är ju bara fredag i dag låååångt till måndag och vägning.  

Kramar i massor från en utvilad Skogsfe

Ett ord på vägen: Ibland måste man göra något för sig själv, men ibland är det skönt att vara en i skocken. Vi behöver varandra.

Hej på er igen...

Nu är operationen klar, i går så fick mamma ny lins och synen tillbaka på vänster öga. Hon var såååå glad -nu kan jag se igen, sa hon direkt efter.  Hon sa sen på kvällen att hon såg direkt efter operationen ansikterna på söterskorna innan hade de varit som grå skuggor. Jag hoppas verkligen att det går bra och att hon får behålla detta nu.

För mammas del var det inget val utan nödvändigt hon var i det närmaste blind. Ha det gott där ute nu vi hörs...

Kram från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Det är aldrig för sent att rätta till ett fel, det är fel att INTE göra det.

Blev så glad i dag när gubben sa att han sett vinbärsnäckan.

Vi fick två för ca 5 år sedan och sen dess har jag bara sett en av dem för 2 år sen.

Hoppas på fler, OBS vi ska inte äta dem.

Bara kul att ha.

Jag gick ut och fotade den, ni ser hur blyg den var i början.

Kramisar från Fén.

Körsbärsträden blommar för fullt om några dagar kommer det att se ut som om det snöar här. Vi har fem stycken fullt blommande träd. Magiskt. Jag sitter under dessa underbara träd och njuter.

Ett ord på vägen. När du stressar glömmer du din själ.

Kramar från Skogsfen.

Hej alla mina fina bloggvänner!

Jag kommer att ta lite paus från bloggandet nu.

Jag har inte tröttnat på er utan det 

finns annat som drar.

Kommer att titta in då och då men inte alls så ofta som tidigare.

Trädgården ropar på mig ständigt nu.

Mamma behöver också mig.

Sen har vi husvagn som vi vill använda, en del helger.

Ja över huvud taget så blir det mer utesysslor nu.

Jag känner att jag blir stressad av att inte hinna med er.

Så därför skriver jag detta.

Ha det gott och förresten jag och vågen har kommit överens igen.

Ställde mig på den och vips så hade 0.5kg försvunnit.

Kramar från Skogsfen.

Vi hörs.

Ett ord på vägen: Äkta vänskap tas upp där den avbröts, hur lång tid som än har förflutit.

Jaha så var det avklarat då, första åskvädret.

Information om åska - YouTube

Usch!!!!