I går var det alla hjärtans dag, min man och jag brukar inte fira det så där speciellt men iblad så. Jag jobbade kväll och skulle vara hemma vid 20:30-tiden. Men när jag körde hem tänkte jag att JAG skulle överaska min man med blommor och något gott. Körde förbi affären köpte tulpaner och sallad med kyckling. Så när jag ska betala så säger jag, jag tar en triss med. Gubben hade också fixat något gott så lotten glömde jag bort tills i morse....såvid sex-sju i morse kom jag på det. Skrapar och tror inte mina ögon  tittar igen räknar jo, det är tre likadana 10 000...jipppi. Har aldrig hänt förr köper en lott då och då, kanske 5-6 om året småvinnster och ny lott har hänt. Men detta....Wow.

Kramar från en Glad Skogsfe

Ett ord på vägen: Ge inte upp plötsligt så händer det.

Vänser, höger, höger, vänster????

Ja, det är den stora frågan. Under några dagar har jag studerat era bloggar och kommit på något. De flesta av er har presentationen och hela raddan av info på höger sida. Så då tänkte jag att det är kanske lättare för ögat på något vis, kanske vår hjärna vill ha det så. Så nu har jag lagt mitt till häger med.

Vad tycker ni, spelar det någon roll?

Eller finns det en "bästa" sida?

Kramar på alla hjärtans dag till er alla.

Från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Det är inte målet utan vägen som är mödan värd. (Karin Boye)

I går var det en riktig datastruldag. Skulle in och kika runt hos er tänkte jag för jag var ledig och hade gjort det jag skulle osv...

Men när jag öppnade upp min dator så kom inte den sida upp som är min startsida, ja ni vet säkert hur man ser ut i ansiktet då. Avlång och med hakan i knäet stirrade jag på skärmen och fattade inte ett dugg. Började leta var inne på alla ställen tyckte alla inställningar var rätt. Där rätt som det var så var sidan där igen. Men var tryckte jag, vad gjorde så att sidan kom fram igen? Gick ut från sidan och in igen...ve och fasa borta. Nu slet jag mitt hår ropade på maken HJÄLP. Han kom och han förstod inte heller. Nu var det alltså kört tänkte jag. Var är alla mina bokmärken?

Jo jag fick fram en annan sida och där kunde jag plocka fram mina bokmärken, men jag ville ha den jag var van vid..den som JAG har bestämt hur den skulle se ut.

Körde virusprogram den längre varianten, nä det fanns inget intrång inte något som visade att det var fel.

Ett avbrott gjordes för lunch jag gjorde soppa på röd och vitkål blev jättegott.

En klick cremefraiche med lite grönt och gubben åt smörgås till. 

Nu var vi mätta och kunde tänka trodde vi, men nej vi gick bet igen. Vi var båda övertygade att det var någon inställning någon stans som blivit fel.

En promenad och kaffe skulle kanske klara våra hjärnor. Inte skönt väder men skönt ändå att komma ut. Kaffet smakade gudomligt...men hela tiden gnavde det i bakhuvudet vad ända in i fanders var det fel någonstans.

Nu började vi jämföra inställningar mellan våra datorer, det är inte helt lätt heller för min dator är nyare och vi har inte samma webbsidor. 

Vi kom överens där ett tag att det nog var en uppdatering av sidan som gjort det hela och att de ändrat, så jag fick nog finna mig i att ha det som det var nu. 

Men jag ville ha min sida tillbaka.....jag vill bestämma hur min sida ska se ut.

Nu hade nästan hela dagen gått och vi hade inte löst det. Då plötsligt ser min man felet, en liten bock i fel ruta som vi inte sett förut och som ett trolleri så har jag min sida tillbaka precis så som jag vill ha den. Men nu undrar jag är det någon som använder min dator på natten???? Eller hur kunde detta hända?

Min man är övertygad om att det är jag som tryckt på någon knapp, och han går och småmyser över det. Jag VET att det inte är så.

Men händer det igen så vet jag var jag ska titta nu. Och inget ont som inte har något gott med sig Datorn fick en rejäl genomgång, stor virusundersökning samt defragmentering och dessutom tog jag bort en massa onödigt (hoppas jag). 

Kvällen avslutades i soffan med film och lax, färnkålsgratäng, sparris, men då var jag alldeles för trött för att ta kort.

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Ge aldrig upp, rätt vad det är så hittar du rätt i livet.

Hej på er!

Ska jobba en sväng i efermiddag så morgonen blev lat.

Fast jag har målat en hylla

så lite har jag gjort.

Nu har det snöat igen allt lyser vitt 

och ger ett rent intryck.

GLÖMM INTE FÅGLARNA NU!

Det är långt tills de klarar sig själva. Jag 

vet de som matar året runt, men det tycker jag inte att man behöver.

Nu har mamma fått tid för undersökning av läkaren som ska operera henne. Jobbar nästan varje dag ledig den 25/2 och kan ni tänka er det var den 25/2 som hon skulle dit. 

För det mesta får jag byta och krabba eller ta ledigt,

men ibland så....ska kanske ta en lott.

Glad i hågen satte jag mig vi TV-n i gårkväll

skulle se Mästerkockarna

men se det var fotboll istället.

Det finns ju SPORTKANALER visa sporten där då.

Vad tycker ni ska sporten få trycka ut annat?

Jag har inget mot sport men jag tycker det är fel

när andra program tas bort.

Kramis till alla från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Alla stjärnor lyser just för dig och dig och dig .....

Sådana här foton triggar igång min fantasi, frågor poppar upp. Vart tar vägen vägen? Vilka har gått här? Vart skulle de? Var de glada? Var de troll eller människor? 

Nu är just inte denna vägen så fantasitriggande, för jag vet vart vägen leder och jag har själv tagit fotot. 

Men just sådana här kort eller målningar där en väg leder rakt in i fantasins värld. De tycker jag är spännande.

Jag kan bli stående hur länge som helst och spinna på en historia och undra hur det var en gång för länge sedan.

Det är mitt hus som skymtas uppe bland träden, rättare ladugården och ett uthus. Själva huset är bakom och syns inte på bilden.

Vi har bott här ute i ca 15 år och jag har aldrig trivts så bra någonstans som här, detta är hemma för mig. Skogen runt knutarna, tystnad och frihet, här kan jag andas.

Det är märkligt, ibland rör man vid sitt öde tidigt fast man inte vet det. När barnen var små så gjorde vi utflykter med bil ibland. Tog fika och åkte ut till någon skogsbacke, ibland plockade vi bär, ibland bara fikade vi. Barnen gillade att vara i skogen så det blev ganska så ofta. Så därför är det lite konstigt ändå detta jag nu ska berätta.

Många år senare och med min nuvarande man kom vi till detta ställe. Vi sökte hus på landet. Det hade var en liten annons i tidningen som vi hade missat, men snälla arbetskamrater som visste att vi sökte hus på landet tipsade oss. När vi kör på vägen får jag en sån där känsla och plötsligt kommer jag ihåg, att min dåvarande man och jag och barnen kört här ca 20 år tidigare. Kommer ihåg att jag tyckte huset låg så fint och att huset mittemot låg inte lika fint. Man kan ju undra varför detta hus fastnade, vi körde förbi många fina hus under våra skogsutflykter. Bilden ovan är just från den vägen som visade mig min framtid, fast jag aldrig tänkte på det förens vi åkte där 20 år senare. 

Ja nu bor jag här som sagt och stortrivs...var det någon som vill ge mig en glimt av framtiden där då en varm sommardag, man kan ju undra. Vad tror ni?

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Tro på framtiden man vet alltid att den kommer.

Hej på er!

Har varit lite lat ett par dagar inte skrivit så mycket. Ibland så finns det inget där inne i huvudet och då blir det blankt på "papperet". Men då har jag roat mig med att blippa runt hos er. Läst om både det ena och det andra, skrattat ibland och fått en tår i ögat ibland. Det skrivs sååå mycket klokt och bra i bloggar, jag känner mig  priviligerad som får ha så fina bloggvänner och vänners vänner. För jag måste erkänna att jag kikar in hos era vänner med. Det är ett universum av klokskap och uppslag. Är så glad att jag tog steget in i denna värld. 

Har tittat på ett program som handlar om andra sidan. Det har gått på TV4 Fakta och hette "jag dog men överlevde". Det var mycket intressant. Många olika människor som hade liknande upplevelser.  De kom till en annan plats och de visste att de var döda. Ingen smärta längre ingen rädsla.  Ljuset var genomgående i deras berättelser och att de upplevde en frid och stor kärlek. Några mötte släktingar som avlidit tidigare eller ljusgestalter som de inte riktigt såg, mer kände av. Dessa ljusgestalter sa till dem att de skulle återvända att deras tid inte var ännu.  Fast det fanns en annan plats också, en otäckare. De som hamnade där var de som av olika anledningar inte varit så rädda om sig själv eller andra, utan handskats med livets gåvor av egoism. Alla dessa som dog och överlevde förändrade sitt liv efteråt. Ingen av dem var längre rädd för döden. De som sett "helvetet" förändrade sig helt, gjorde upp med sitt gamla liv och började om på nytt, ett godare liv. Slutar så med en dikt.

En dag möter du din ängel

hon sträcker ut sin hand mot dig

säger

kom kom följ med mig

jag vet din resas väg och slut

nu tar jag dig i hand

tillsammans vandrar vi mot Gud

till lycksalighetens land

Copyright Skogsfen

Kramar till alla från Skogsfen.

Hej igen!

Varit med mamma på ögon, hon har både grön och grå starr. 91 år i år blind på ena ögat nästan igen syn på det andra och nu blir det operation. Min lilla nervösa mamma ska behöva operera ögat nu, förstår att det behövs men ändå. 

Hon har inte klagat en enda gång om sin syn så när jag förstod att det var något som var fel var det försent att rädda det ena ögat. Klarar sig själv med lite hjälp från mig och varm mat hemkört från kommunen. Klar i huvudet men rädd och nervös av sig, jag tycker att den tid hon har kvar skulle få vara utan stress och oro.

Sen kan man se det från ett annat håll.

Tänk att få vara så pigg i alla fall som hon är, lever hemma klarar sig i stort sett själv och bestämmer själv hur hon vill ha det. Så en liten operation i ögat är väl inte så farligt.

En operaton är alltid riskfyld hon kan bli blind även på det ögat, annat kan tillstöta och är man 91 år så har man inte så mycket kraft att sätta emot. Där till hennes oro över detta nu. Jag önskar jag kunde trolla. Sen får jag inte visa min oro för då blir det outhärdligt för mamma.

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Stanna upp i vardagen, se dig omkring kanske ser du nya möjligheter.

Låg vaken i natt en stund och funderade på varför man bloggar. Är det för att man har såååå mycket att säga som andra kan lära av eller för att man tror det i alla fall. *ler*. Nej jag tror det är mycket djupare än så.  Det ligger i vårt sätt all vilja skapa kontakt att kommunicera  att vara med i en gemenskap. Vi alla är på olika vis i olika situationer här kan man vara anonym (om man vill) och på så vis skaffa vänner som man inte har en relation med, utan bara vänskap med (om ni förstår skillnaden). Jag menar inte att ni är mindre värda, kanske mer värda i vissa situationer. Verkliga fysiska vänner har man mer krav på och de med mig. Dessutom är den sortens vänskap olika med olika vänner man är så att säga olika person med olika vänner. Det lät schizofrent. Jag hoppas ni förstår vad jag menar. I natt när jag tänkte på detta var det solklart *ler*. Men vi har inte en massa förutfattade meningar om varandra vi är som vi är. Det är så skönt att blippa runt hos er och få små uppmuntringar, eller frågor att besvara, eller en rolig berättelse. Alla här sjunger med sin egen pipa och ni sjunger fint. Jag bloggar för att jag tycker om att läsa och skriva. Så tycker jag....om er ni alla som kommunicerar och gör det hela till ge och ta, och till den gemytliga gemenskap som det är att blogga. 

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Det finns många olika vänskaper, vårda dina.