Skogsfen

Inlägg publicerade under kategorin Funderingar

Av skogsfen - 2 oktober 2014 08:59

Hej på er!

Dagar som räknas är dagar man minns eller hur.

En väninna och jag som också gått i pension nu hade en skön dag i går.

Vi åkte in till stan och gick på ett finare ställe och åt en god lunch.

God soppa till förrätt och ett bröd som nog var bakat av änglar. Jag åt lax medan min väninna tog kyckling avslutades med kaffe och kaka.

Så nöjda och mätta begav vi oss in till centrum för lite shopping. Vi hade spetsat oss på lite fika med, men vi var för mätta så det fick vi hoppa.

En jättetrevlig dag med skratt och prat. Så vi bestämde på rak arm att vi skulle göra detta till tradition så vi bokade nästa 1 okt, 1okt blir vår dag.

Ja vi ses ju innan dess, hon är en av Pinglorna, vi bor inte så lågt ifrån varandra och så tränar vi cittra ihop.

 

Hör ni jag har tänkt på en sak, förr bar man ju inte med sig kameran överallt. Jo en del gjorde/gör det, fotografer och fritidsfotografer men vi andra vi har fått tillgång till detta genom telefonen.

Och det har gjort oss beroende, åtminstone mig. Om detta hade jag inte en aning fören min telefon började krångla, kan ta kort men jag kan inte se dem.

 Och då är det väl ingen mening.

Känner mig så frustrerad när jag vill ta kort, som när jag var på bokmässan och nu då vi var i stan och när Rufus var med mig i skogen.

Kort som jag hade velat dela med er.

Så i morgon ska gubben och jag in till stan i en massa andra ärenden då ska jag passa på att fixa ny telefon också. 

 

Ha det gott vänner tills vi hörs igen.

Nu ska jag på en promenad med en granne som har tre hundar ååååå det blir inte några foton   .

 

Kramis.

ANNONS
Av skogsfen - 9 januari 2014 11:24

Hej på er!

En känd konstnär har vid ett flertal gånger blivit hotad och fått leva sitt under rädsla. Det förstår jag kan vara mycket obehagligt och med rätta blev förföljaren dömd till 10 år.

Men vad jag inte förstår är att här blev en man dömd till 2 år när han körde onykter utan körkort och dödade en liten flicka på 2 år.

Dessutom var det inte första gången han körde onykter, misste körkortet på det viset. Han hade tillgång till bil eftersom den inte får tas i beslag även om han upprepade gånger kör onykter och utan körkort.

Jag menar vad hade inte denna lilla flicka kunat utvecklats till, det får vi aldrig veta. Kanske just hon skulle komma på  hur vi skulle kunna bota dödliga sjukdommar. 

Hur mäter man värdet av en människa?  Hur räknas straffet ut för olika brott? Är inte att döda det största brottet?

Ibland förstår jag mig inte på rättvisan.  


Kramar till er alla från Skogsfen.  


  


ANNONS
Av skogsfen - 28 november 2013 10:43

Hej Alla!

 

För bara en kort, kort stund sedan stod jag en nyårsafton och tittade ut genom mitt dåvarande köksfönster och tänkte. 

Undra hur det är och var jag är när det blir år 2000, då är jag 52 år. Oj då, vad gammal jag är då, men det är ju länge till dit.

Då när jag stod där var jag ung inte tretti fyllda, två barn och man och hus allt låg liksom framför mig. Jag har fortfarande två barn och man och hus, det är bara barnen som är de samma, man och hus är bytta. Där och då fans inte detta på kartan, jag var där jag ville vara just då.  Jag minns denna kväll så tydligt hur jag stod där och tittade lite försiktigt in i framtiden, inte med rädsla utan med förundran och framtidstro.

Nu står jag här ett par blink ifrån och ser hur fort det gick. 2000 är för länge sedan förbi, vi går in år 2014 snart och jag är några år äldre än 52. 

Jag har ett alldeles underbart liv men det tog en annan väg än den jag tänkte då, en nyårsafton för länge sedan.

När jag var ännu yngre än 30 runt 15 ville jag se min framtid. Nu i efterhand förstår jag varför man inte får det, vissa saker vill man inte veta, då skulle man inte orka.

Jag förstår mer och mer att vi måste leva hela tiden inte skjuta upp och göra sen, sen kanske aldrig kommer. 

Tittar tillbaka på den kvällen när jag stod i ett kök som då var min värld och ser en kvinna som var lite naiv och hade höga förväntningar på livet. Men livet har lärt mig att man ska sikta högt men vara tacksam för att inte landa för hårt.

Vet inte varför denna stund har etsats sig i mitt sinne, för jag minns den väl. Hur jag stod där i mitt fönster och undrade om mitt liv. Som just då var bra. Minns inget annat från kvällen.

Kommer ofta tillbaka till den, precis som andra stunder som ploppar upp ibland.

 

Var i går ute och handlade med min mamma, hon blir 92 år till sommaren. Ser skillnader som naturligtvis är helt normalt för denna höga ålder. Hur hon tittar i affären liksom stannar till vet inte vad hon ska välja. Virrar iväg om jag inte håller henne på rätt spår, ser glimtar av den som hon en gång var. Minns min barndom och hur det var då. Tycker det var bara några år sedan hon svassade runt i sin egen damfrisering och klippte och permanentade kunder. Vet ni hon klipper fortfarande sig själv, otroligt. Hon tycker det är hutlösa priser,ha, ha.

Jag hoppas få leva lika länge, vara lika envis som min mamma. 

Det där skulle jag aldrig sagt/skrivit där den magiska nyårsaftonen, då ville jag verkligen inte vara eller likna min mamma.

Har många gånger hört mig själv säga saker som jag lovat mig själv att aldrig säga. Sådant som jag hört mamma säga och tyckt varit såååå fel. Ja, när fan blir gammal så blir han religiös.

 

Kramar från Skogsfen.

  

 

Ett ord på vägen: Livet går fort, så glöm inte att leva medans det pågår. (okänd) 

 

 

Av skogsfen - 5 november 2013 08:14

Funderar lite runt livet och sånt just nu. Är säkert en alldeles naturlig reaktion på att det snart är dax för pension.

Jag är såååå kluven. Ena dagen så vill jag sluta tvärt, har liksom inte tid med jobbet. Andra dagar förstår jag inte vad jag ska göra resten av mitt liv sen. Men visst tycker jag det ska bli skönt, men ändå. 

Min man är 8 år yngre än mig så han jobbar ju några år till.  Jag har bestämt att jag går ner i tid nu, i ett halvår, sen får vi se.

Sen är det att  mina vänner rycker i mig följ, med hit och följ med dit.  De som redan gått i pension, de som äger sin egen tid. Då blir jag lockad det är då som jag tänker...nej nu slutar jag, bums.

Men så jobbar jag hos mina brukare ser deras behov och att jag behövs (vet att jag inte är oersättlig)men vi känner varandra och jag trivs med jobbet.

Jag ser en annan sak också att livet kan ändras snabbt. Man kan bli sjuk hamna i eget beroende av hjälp.

Och då är valet inte så svårt för jag vill njuta av livet.

Jag vill äga min tid, göra de saker jag tänkt innan det blir för sent. Innan jag inte kan eller orkar.

Men så kommer tankarna igen det är 8 år tills gubben går i pension det är ju med honom jag vill uppleva den nya tiden, den fria tiden. Lite velig är jag allt.

    


Kramar från Skogsfen.

  

Ett ord på vägen: Bara man kommer förbi vägskälen, så är det raka vägen igen.

 

Presentation


Jag är som jag skrivit på Presentationen , skrivglad, läsglad, matglad och bara glad

Allt på denna blogg är mitt.

Don't touch my site

SMILE

        

                 

                       
 

Skriv något magiskt ♥

Senaste inläggen

Länkar

Arkiv

Kategorier

Du frågar jag svarar.

2 besvarade frågor

Vem är här?

Vill du följa mig?

Följ Skogsfen med Blogkeen
Följ Skogsfen med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2016
>>>

VÄDRET

Rufus.

 

Ronja.

 

Spöket

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se