med att kommentera min  blogg? Någon av mina bloggvänner skrev att hon hade svårt med att komma in och kommentera här hos mig. Så nu mina vänner vill jag att ni skriver i kommentaren om ni har det eller ej. Är det fler av er som har det måste jag ju åtgärda det på något vis.

En sak till nu har jag börjat med köket och har inte så mycket tid att vara här. Jag lovar att jag ska titta in till er så fort jag hinner. Det är ju för konstigt att vara pensionär det är att ha fullt upp. Kommer inte skriva så mycket utan är jag här så går jag på bloggrunda.

Första dörren första strykningen, den gröna sköna, vet i tusan om jag inte går tillbaka till grönt. 

Kramar till er alla från en glad pensionär.

Och Skogsfen   

....min oljemålningskurs för andra gången. Ååååå vad jag njuter hela jag känner en sådan glädje för att jag äntligen gör det jag har längtat efter såååå länge. Han som håller i det heter Niklas Aronsson och målar mycket från Österlen. Han har haft flera utställningar bl.a i USA. Han är helt underbar så ödmjuk, inget är fel säjer han man ska måla som man själv tycker. Han hjälper till med teknik och färgblandning om man vill. Annars lämnar han en ifred med sin målning. Tiden går så fort där, hinner knappt börja fören man ska packa ihop och åka hem.

Första gången så sa han att ni kommer att märka en skillnad för varje gång och att ni kommer att tänka lite annorlunda det kommer att hända saker med er. 

Ja jag har blivit gladare i a f eller lättare i kroppen om ni förstår vad jag menar.

I eftermiddag så är det lite cittraglädje som ska förmedlas, och jag får vara med och dela ut den.

Kram på er!

Skogsfen.

Klokord: Glädje är som ringar på vattnet, det sprids. (okänd)

Förändringen.

Plötsligt fanns den där igen

livslusten

glädjen lusten till livet

som en osynlig hand som smekte mitt

hjärta

tog den bort så mycket av tung tung smärta

lika oförklarlig som när den kom var den borta

lika djupt in i själen spreds glädjen

som förtvivlan och smärtan

vad hade hänt varför hade jag inget känt

var det så enkelt som att öppna upp

eller var det något annan som påpekat

och sagt stopp

jag skiter i vilket för nu är jag på topp

© Skogsfen    

Blev avtackad i onsdags av min chef och det värmde mitt hjärta.

För jag fick höra så mycket fint som jag inte visste om mig själv.

Dessutom fick jag blommor, choklad (uppäten nu),en bok, handgjort fat (väldigt fint) ljus med fat (liknande som fatet men i en lite rödare nyans och inte samma mönster) och servetter. Fick också veta att jag var saknad av mina arbetskamrater.

Jag var alldeles omtumlad när jag körde hem.

Nu väntar jag på att det ska gå in att jag ÄR pensionär.

Kramis till er alla.

Hej på er!

Dagar som räknas är dagar man minns eller hur.

En väninna och jag som också gått i pension nu hade en skön dag i går.

Vi åkte in till stan och gick på ett finare ställe och åt en god lunch.

God soppa till förrätt och ett bröd som nog var bakat av änglar. Jag åt lax medan min väninna tog kyckling avslutades med kaffe och kaka.

Så nöjda och mätta begav vi oss in till centrum för lite shopping. Vi hade spetsat oss på lite fika med, men vi var för mätta så det fick vi hoppa.

En jättetrevlig dag med skratt och prat. Så vi bestämde på rak arm att vi skulle göra detta till tradition så vi bokade nästa 1 okt, 1okt blir vår dag.

Ja vi ses ju innan dess, hon är en av Pinglorna, vi bor inte så lågt ifrån varandra och så tränar vi cittra ihop.

Hör ni jag har tänkt på en sak, förr bar man ju inte med sig kameran överallt. Jo en del gjorde/gör det, fotografer och fritidsfotografer men vi andra vi har fått tillgång till detta genom telefonen.

Och det har gjort oss beroende, åtminstone mig. Om detta hade jag inte en aning fören min telefon började krångla, kan ta kort men jag kan inte se dem.

 Och då är det väl ingen mening.

Känner mig så frustrerad när jag vill ta kort, som när jag var på bokmässan och nu då vi var i stan och när Rufus var med mig i skogen.

Kort som jag hade velat dela med er.

Så i morgon ska gubben och jag in till stan i en massa andra ärenden då ska jag passa på att fixa ny telefon också. 

Ha det gott vänner tills vi hörs igen.

Nu ska jag på en promenad med en granne som har tre hundar ååååå det blir inte några foton   .

Kramis.

Ja det låter ju inte så märkvärdigt det är ju många som är ute och går i skogen med sin hund. Men nu är det ju så att Rufus är katt och då blir det lite konstigare. Så som han gjorde i dag har han inte gjort förut. Han brukar följa med en bit men sen stannar han och sitter där och väntar tills vi kommer tillbaka. Ibland väldigt högljutt så vi ska förstå att han vill att vi ska komma ögonblickligen hem.

Men i dag följde han med mig runt i skogen ibland försökte han gå hemmåt men då jag fortsatte åt annat håll så komman han lufsandes. Satt och höll utkik när jag plockad svamp, det verkade nästan som om han vaktade på mig. Ja inte mig emot alltid trevligt med sällskap i skogen.Tänkte faktiskt på James och hans katt Bob när vi gick där och strosade runt Rufus är lik Bob, se bild längs ner till höger om bloggen där ser ni alla mina katter.

Vilken fin höst vi haft varma fina dagar. jag gillar hösten. Det är lugnet som kommer in och lägger sig som en varm och skön filt och bäddar in oss, så vi får vila lite tills det börjar om igen nästa vår.

Ja första dag på resten av mitt liv har varit bra.

Ha det gott önskar Skogsfen. 

....ja så har jag då blivit pensionär på riktigt för i nio månader har jag varit fuskpensionär på halvtid. Lite konstigt kändes det när vi hade vårt time-möte och jag som har varit van att hålla i det liksom lutade mig tillbaka och mest lyssnade. Mitt i mötet blev det uppvaktning och jag fick blommor och ett presentkort på ticnet, av dem som jag jobbat mest ihop med. Sen jobbade jag några timmar som vanligt men det var ändå lite ovanligt vanligt om ni förstår vad jag menar. Chefen kom också och bjöd in mig till ett större möte där jag ska tackas av mer offentligt och sen förhörde hon sig om det var så att de fick ringa om det knep. Ja det går bra sa jag, men hela oktober ska jag vara helt ledig. Jag undrar när det kickar in att jag är PENSIONÄR och behöver aldrig jobba mer om jag inte själv vill.

Så nu mina vänner så har Skogsfen gått och blivit pensionär, och det känns helt rätt.

Kramis.