Hej på er!

Regn och ruskväder i dag men vad gör det, våren  är här och sommaren knackar på dörren.

Jag är fortfarande tom har inget att säga och livet utanför bloggen är lite jobbigt just nu.

Mamma har blivit sämre och jag försöker stötta henne så gott det går.

Hon har blivit mer förvirrad och aggressiv. Jag känner mig otillräcklig.

Hon vill inte höra talas om att flytta till något äldreboende och jag vet varken ut eller in. Ska ringa några samtal nu på morgonen. Så får vi se.

Kram på er.

Dyslexi.....

Dyslexi vilket himla bra ordför ett handikapp 
där man inte kan stava eller läsa orden rätt. 
Knappt man kan uttala det rätt. 
Där tänkte de till. 
Vi är många som har just den nedsättningsfunktionen. 
Men jag gör som humlan som inte ska kunna flyga. 
Jag skriver fast jag inte kan stava 
och vet ni, jag har ett sånt stort nöje av det. 

Ju mer man skriver ju mer fastnar stavningen 
och så finns det stavningsprogram, tack för dem. 

Men det finns luckor även i de bästa program 
för datorn vet ju inte vad jag tänkt skriva 
eller skiva eller diva eller riva. 
Ni förstår , va. 

Min dotter har aldrig haft problem med stavning. 
Jag frågade henne när hon var liten hur vissa ord stavades. 
Hon hade alltid rätt. 
Då började jag att fundera, det måste vara medfött. 
Jag menar, hon kunde utan att jobba med det. 
Jag jobbade och slet med rättstavningen i skolan 
och det slutade alltid med röda bockar. 
Jag var ju inte helt borta hade bra betyg för övrigt i skolan. 
Kunde hon stava som bara gått några år i skolan. 
Hon var bara tio år, jag som gått flera och dessutom jobbat med stavningen kunde inte stava rätt. 

Det är en skam och den som inte har några problem med detta förstår inte riktigt att man inte kan stava rätt. Man ska bara skärpa till sig, öva, och börja tänka. Det inträffar ju ibland situationer där man måste skriva inför andra. Blir jag då nervös eller orden är krångliga eller rättare är orden krångliga ja då blir jag nervös. Då har det blivit felstavat och jag har känt mig så liten. 

Men med åren så har jag mer och mer förstått att vi är många. 
Dessutom börjar det talas om detta mer och mer vilket är jättebra. 
Kungen lider av detta, så jag är i gott sällskap. Jag led med honom när han skrev Knugen och Sivia. 

Jag kan fastna på ett enkelt ord och inte veta hur det stavas.
Ingenting är ett ord som jag har fastnat på många gånger. 
Stavas det ignenting eller ignentign eller ingentign 
jag ser inte alltid felet, men jag har mina knep. 
Som sagt stavningsprogram är bra. 

Jag har varit noga här när jag skrivit dikter, men hittar själv fel när jag går tillbaka och läser om dem. Ser ni stavfel så blir jag glad om ni påpekar dessa för mig så jag kan rätta till och förhoppningsvis lära mig något. 

Konstigt nog har jag alltid tyck om att läsa. 
När jag väl knäckte läskoden så har jag tragglat mig igenom många böcker. 
Jag har också tyck om att skriva, speciellt dikter 
men det är först här som andra har fått läsa dem. 

Jag kommer att fortsätta att skriva och läsa för det ger mig så mycket. 
Hoppas att detta jag skrivit ska få andra med samma problem att 
strunta i stavningen och bara njuta av orden. 
Ordets makt är stor men stavningens är det inte. 


Skogsfen♥ 

Detta om dyslexi hittade jag bland mina dikter jag skrev det den 26/6 -12. Här är en länk till mina dikter som jag skrivit där. http://www.poeter.se/Medlem?writerId=41690

Det var där jag började skriva dikter efter att Spanaren uppmuntrat mig.

Inget har förändrats mer än att jag stavar nog lite bättre tack vare stavningsprogram.

Kramis från Skogsfen.

Jag vet inte vad det är med tupaner men de är som vackrast 

precis innan de dör.

I vas

Som ett ägg 

hemlighetsfullt slutet

miraklet finns innuti

enastående livskraft

fångar ljuset

när bladen spruckit ut

sprider skönhet i en vas

skört och sprött 

ger intrycket

men seg i livetes slut

vackert inspererande

tulpan

i vas på duk

© Skogsfen  

Hej vänner!

Jag har tappat gnistan lite men kikar in då och då. I dag tänkte jag bjuda på det här.

Min mans sons lilla kattunge.

Vi skrattade gott åt detta kort på Zorro.

Kram från Skogsfen.

Nu går det inte att låta bli...

...VÅREN ÄR HÄR.

Vårkramar till er alla från 

Skogsfen.

Hej på er!

Just nu har det inträffat helt blankt i hjärnan inte ett enda som ploppar upp som är värt att skriva om. Detta fenomen  inträffar med jämna eller ojämna mellanrum och är lite irriterande.  Har förstått på vissa inlägg att detta är vanligt och får ibland till följd att man slutar skriva på sin blogg.

Jag tror det är så att vi alla blir lite bloggtrötta ibland och då slutar hjärnan bry sig och fixar inte fram några spännande tankar som kan förgylla dagen för någon annan.

Jag för min del tar bloggvila ibland, ibland längre ibland bara för några dagar. Nu var det några dagar sedan och när jag satte mig för att skriva så visste jag inte vad jag skulle skriva men det blev lite iaf. 

Glada hudiksgänget gör alltid mig glad.

Kram på er från Skogsfen.

Det behövs inga ord.

Hallojs!

Kolla vad vi gjorde i går kväll.

Man kan sätta en magnet på också men det gjorde inte jag.

Mycket skratt och prat, go mat och kaffe med tårta gjorde att det bara blev en fjäril.

Det hade hänt en del sen sist...en hade ramlat på en isfläck och brutit benet och en hade blivit överfallen av två stora hundar.

Hon var ute med sin egen hund då det kom en kvinna med barnvagn och två stora hundar, kvinnan orkade inte hålla dem utan de rök på hennes hund. Hon tänkte inte utan bara kastade sig själv över sin egen hund och försvarade den. Där låg hon på marken med sin hund under sig och de två andra hundarna attackerade från alla håll. Som tur var så blev hon inte biten utan det var hennes hund som de ville åt. Men hon sa att det var en mycket obehaglig situation.  Till sist så fick kvinnan tag i sina hundar och hon kunde ta sin hund och ta sig hem. Men hon hade slagit med de båda slagit dem på nosen med sina armar och  sparkat så gott hon kunde. Blåslagen men det svåraste var nog chocken sa hon. Hennes hund tog inte så stor skada några bit sår hade den men veterinären hittade igen allvarligt på den. Men som hon sa "jag har blivit rädd för hundar, jag som aldrig haft den tanken förr så fort jag hör en hund så kommer känslan tillbaka den jag kände när jag låg där och skyddade min egen hund." Under hela tiden så rann hennes tårar. Det hela kom medsamma som vi kom dit för hos pinglan vi var hos fanns en stor setter som ville hälsa när vi kom. Men den fick tillbringa kvällen med husse. Denna hund var väluppfostrad och bara glad så innan kvällen var slut så hade hon hälsat på den.

Tilläggas ska att kvinnan och hennes man som ägde de två stora hundarna som anföll min vän var av den bra sortens hundägare. De har haft kontakt och de står för alla kostnader och en av hundarna har de lämnat till en släkting som bor ensligt långt ute på landet.  Ganska nära mig förstod jag, men det var inte henne de var ute efter utan hennes hund och än så länge är jag hundlös.  Ja så ni förstår att bryta ett ben var inte sååå stort i går kväll, men hon fick också berätta sin historia. Och lite till småprat och skratt hann vi med.

Kramis från Skogsfen.