Jag mår faktiskt bra om man bortser ifrån höft och rygg. Men det blev ju inga brutna ben eller armar. Bara "mjukskador" det går bra så länge som jag håller mig still. När jag tänker på vad som kunde ha hänt, så ryser jag. Hade det blivit värre så hade jag legat i hallen från kl 10:00 till nästan sex på kvällen. För naturligtvis så skulle gubben iväg på ett ärende direkt efter jobbet och telefonen den låg på köksbordet.  Gubben sa -jaha, nu får vi nog skaffa larm på dig, du ÄR ju pensionär.  Men man ska inte grunna så mycket på hur det kunde blivit, istället vara glad att det blev som det blev.....å det är ja.

Kramar från en inte lika sloköra Skogsfe.

Jag tror jag blir galen. Kommer ni ihåg jag skrev att jag var såååå glad att få börja på gympan igen. En torsdag fick vi ordna med Svärmors begravning och lite annat så då hade jag inte tid. Sen blev jag förkyld och kunde inte för det. Nu på förmiddagen i dag ramlade jag i trappen på väg upp så jag är lite blåslagen. Var nere skulle upp och hämta något, kom på att det fanns ju nere. Trodde jag bara kommit ETT trappsteg upp så jag backar utan att titta, det var TRE trappsteg ner. Jag slog dit naturligtvis är ju alltid medveten om mitt knä så jag automatiskt vänder andra sidan till slår i höften och ryggen i golvet och huvudet i byrån. En stor bula i huvudet ont i höft och rygg. Men jag får ju vara glad det kunde ju ha gått mycket värre. Så nu sitter jag här med värmedyna om ryggen och hoppas att det ska bli bra tills i morgon. SÅ jag kan GÅ på DEN  efterlängtade gympan. Ja, jag, vet när man inte lyssnar så ordnar någon annan så att man måste det. Men jag tycker ju om att pyssla här hemma och man behöver ju inte sitta i soffan bara för att man är hemma. Nu gör jag det i a f.

Kramar från slokörad Skogsfe

Till Eivor Här kommer dikten om skatan som spanaren inspirerade mig att skriva, kollade den fanns inte under dikter men nu finns den där.

Skatan

Och visst är det något visst 

med skatan  på en kvist.

När hon sin käresta valt

lever de hela livet tillsammans så rart.

Bygger bo och står i, och dom är precis som vi.

Vill pryda sitt bo med pling pling

och andra vackra ting.

Boet byggs högt om solen ska skina, lägre om regnet inte vill sina.

Men skatan är klok hon sig gardera

för vädret med mera så bygger hon flera.

© Skogsfen      

Hej igen!

Nu känner jag mig mycket bättre, lite hostar jag fortfarande men det gör inte ont längre.

Har jobbat i helgen och dessutom längre än jag någonsin gjort och sagt att jag skulle göra. 

Söndag från 8:00-20:00 två pass på varann. Min kollega som ville vara ledig för ett barndop, hade ingen som jobbade åt henne, så jag tänkte jag kunde vara lite snäll. Och så visste jag, att jag var ledig sen.....ända till den 11/2, så då går det att kosta på sig att vara lite snäll.

Det är lite konstig också det där med tiden man liksom ställer in sig. Som i går nu så tyckte jag faktiskt inte att det var så långt pass, fast det var dubbelt. Har varit med om motsatsen också då man tänkt tvärt om, varit säker på att det här passet ska nog går fort....och tiden segar sig fram. 

Nej nu ni så hinner jag inte sitta här och svamla ska gå på bloggpromenad, hälsa på vänner och mysa. 

Ha en fin dag kramar från 

Skogsfen.

Hallojs!

Känner mig lite piggare i dag, tur är väl det för jag ska jobba i helgen. Ja, det är klart om jag är dålig så får jag ju vara hemma. Men det känns som om jag är på G nu.

Gubben och jag ska åka in till stan i eftermiddag och köpa hyllor till skafferiet, som han byggt till mig. Ett sånt där gammaldags som man kan gå in i. Lycka. Ska ta ett foto sen så ni får se.

Det har varit lite att plocka med här hemma nu...alla kartonger från Svärmor ställde vi bara in i storarummet. Sen blev vi sjuka och har inte orkat men då och då så har en och annan kartong tömts. Ja det var inte bara kartonger som tömdes utan vi fick rensa lite i våra skåp med. En servis på mer än 100 delar diskad och insatt i ett skåp. Ja skåpet stod inte där och tomt väntade på servisen, utan det var att omplanera lite. Men det som värmer mitt hjärta mest är en blå tekopp som jag drack kaffe i hos Svärmor (jag är en sådan där som dricker mjölk med kaffe...hälften, hälften då förslår inte små kaffekoppar långt) den får mig att minnas mycket.

Kram på er från

Skogsfen. 

Hej på er!

Vad tänker ni skriva om i dag då? Alltid lika roligt att gå på bloggpromenad. En del av er skriver om något allvarligt så man får tänka till och några skriver något kul så man får skratta.

Jag kommenterar inte alltid ibland för att jag måste tänka lite och sen komma tillbaka för att kommentera. Ibland har så många redan skrivit vad jag skulle ha skrivit så då låter jag bli. Ibland av tidsbrist men för det mesta så skriver jag något lite iaf. Det är så kul att se att man har läst förstått och tyckt till.

Här på min blogg kan jag skriva vad jag vill ta upp vilket ämne jag vill eller bara skriva något strunt.

Någon gång då och då tar jag bloggpaus har upptäck att det är fler som gör det. Känner att jag får mer balans i mitt datande om jag gör så. Tänker ofta på er när jag har paus men behöver inte rusa till någon dator för att genast ta del av bloggvärlden. Det känns väldigt bra jag vet ju att ni finns kvar. Ibland blir det pausen för något som livet själv ställer till med. 

Men så många fina stunder och lärorika med, jag har haft här med er. 

Kram på er från

Skogsfen.

Här får ni något att drömma till/om.

Sommaren med Vavaldi.

Hej på er!

Jag har blivit förkyld och är hemma från jobbet några dagar.

Tror att det varit lite för mycket ett tag först blev gubben dålig, och nu jag.

Men det är ingenting mot vad vårt lilla Spöke har varit med om.

Det började för ett tag sedan vi såg att hon hängde med sin svans.

Jag undersökte men det verkade OK hon hade inte ont eller reagerade på något vis.

Så vi lät det bero trodde att hon klämt sig lite och att det var övergående.

Men så kom hon in i helgen med en bit av svansen borta.

Men fortfarande så verkade hon inte så påverkad av det förutom att nu fick jag inte röra det.

På måndagsmorgon ringde jag veterinär och vi körde in det blev operation och nu har hon bara halva svansen kvar.

Men det värsta med det hela är att hon inte får gå ut och tratt på huvudet ska hon ha.

Tratten kan jag glömma den får hon av sig på mindre än millisekund.

Nu har hon accepterat att hon måste vara inne och hon låter faktiskt bli sin svans.

Medicinen fixar vi med köttfärs så det går bra.

Ja så här blev det.  Jag var rädd de skulle ta hela, bra med liten svans så kan hon styra lite när hon klättrar i träden.

Kram till er alla.

Från Skogsfen

Hej igen!

I fredags begravde vi min Svärmor, det var en fin och ljus begravning. Den var inte så tung som de flesta är utan det fanns ett skimmer och en lätthet som jag aldrig tidigare upplevt på en begravning. Klart det finns sorg men min Svärmor var en människa som det skimrade omkring och jag är säker på att hon tyckte att det var en fin begravning som hon fick. Barnbarn som spelade och sjöng och min mans dotter som är florist gjorde kistdekorationen och fler av blomsteruppsättningarna. 

Flera bjöd på minnen från min Svärmors liv och här fick jag bekräftat att jag hade en mycket fin Svärmor. Jag visste att hon var en fin människa men nu kom minnen fram som hänt innan jag lärde känna henne. Och visst är det så att man säger fina ord på en begravning men jag kände inom mig att det var sant vartenda ord. Så minnet är ljust och saknaden stor.

Kram på dig lilla Svärmor vi ses. 

Så till något helt annat, uppfattade sporadiskt att Sissela Kyle hade varit programledare för guldbaggegalan. Hon hade där uttalade sig lite fel och konstigt. Det var något om att det blev färgfilm när det kom ni en färgad man, och att hon kallat någon neger. Först blev jag bestört sen blev jag ledsen för när man inte kan skoja om ett ämne då är det allvarligt.

Hon hade manus och läste bara vad där stod och han som skrev det tycket att det gick att skoja om detta ämne. Jag tror inte Sissela menade det så som det togs, hon har dessutom bett om ursäkt.

Jag reagerade inom mig, kände att uttalandena var fel, sen kom tanken.

Vi vita har sårat alla färgade så mycket att det fortfarande ÄR tabu att skoja om detta. Jag känner sorg i hjärtat för att det är så.

Jag vill leva i en värld där vi alla oavsett hudfärg kan leva sida vid sida utan att se hudfärger. Och skoja och ha roligt tillsammans, inte åt varann.

Jag vill att vi ska se den enda färg som betyder något och det är hjärtats färg, RÖD, för den färgen har vi alla på våra hjärtan.

Kram på er.

Skogsfen.