....att skicka. ;)  Ja nu har vi satt igång igen med köket. Nu ska listerna i taket målas och fondtapet sättas upp. Förra tapeten var lite beige nu ska det upp lite färg.

Som ni ser har jag satt en bård mitt på, och som jag har tyckt livat upp väggen lite. Men nu måste jag slippa bort den så inte den syns igenom. Här är jag bara i början det blir fler bilder sen.  

Jag har gästjobbat lite vilket var himla kul, tänk att bara få jobba inte ha en massa ansvar. Missförstå mig inte jag är ansvarsfull i mitt arbete, men nu är jag inte ansvarig för arbetsplatsen, köpa det, fixa det, skriva till dem, ordna något, guta olja på vattnet, finns det pengar, ordna resor, sortera pärmar, skriva rapport, tala med anhörig, tala med chefen, tala med sjuksköterska, fixa telefonnr...o s v. Kunde ägna mig helt åt den som jag var hos. Ska dit i morgon också. ;))

Vi har köpt en större husvagn en storasyster till lillan. Vi hade en Cabby 470 och har nu Cabby 580. Längtar till att campingsäsongen börjar.  Kommer nog sova bättre i denna för sängen var lite liten i den gamla. Men det gick det med. Jag har älskat campinglivet sen jag var liten. Först tält och sen tält igen, sen husvagn. 

Nu ska jag återgå till slipning av vägg.....vi hörs.

Kram från Skogsfen.

Skrattade så jag grät.

...och av Egons härjningar till att skriva en dikt. Plötsligt var känslan tillbaka hur det varit då den 8/1- 2005  när Gudrun blåste ut elen för oss och höll den borta i tre veckor. Något händer inom en när man tvingas leva helt plötsligt på ett helt annat sätt än vad man är van vid och som man tar för givet. Jag kan inte förklara riktigt men det uppstår en maklöshetskänsla, en tröstlöshet, en oföretagsamhet. Inte till att uppfinna saker som underlättade det gjordes hela tiden men inget var roligt. Grannar hjälpte varandra och vänskap och även kärlek spirade i Gudruns fotspår. Man tog dag för dag, kommer strömmen i dag. Nähä en dag till att vänta. För att inte tala om hur det såg ut i skogen runt omkring oss. Inget var sig likt. Vägen ut från vårat var igenblåst av träd som låg som plockepinn två meter högt och  km-vis långt och brett. Men vi var inte skadade våra grannar var inte skadade våra hus hade klarat sig....det var de som det gått värre för. Några dog under stormen, en del efter, i uppröjningsarbetet. En del orkade inte se vad Gudrun gjort med deras skog och valde själva döden. Det var en tid som fick människor att knyta an eller knyta upp relationer till varandra eller till ägor. Det var en period i mångas liv som satte djupa spår och sår.

Över oss svävar minnet efter Gudrun!

Strömlös tystnad tystnaden från förr

öppnade en bortglömd  dörr

glömskans instängdhet tros stängd

icke

vidöppen på en millisekunds sväng

allt finns lagrat någonstans

allt finns där inristat

i hjärnas bark

uppenbarat som skrivit

på pappersark

får

jag tillbaka minnet från då

när vi kämpade mot och för och på

strömlöshetens barrikad  

för överlevnad efter Gudruns nederlag

© Skogsfen     

20:15 i lördagskväll gick strömmen, eller rättare Egon blåste ut den. Mitt i stjärnorna på slottet.Jag hade tänt några mysljus dessa förvandlades till livsavgörande direkt. När strömmen går ute på landet blir det svart, becksvart. Vi satt en stund och pratade men sen gick vi och lade oss. Gubben somnade fort men jag låg vaken och lyssnade på hur Egon rev och slet i träden. Ingen ström på morgonen heller vi fixade kaffe med gasspis och värme med ett batteri så det gick ingen nöd på oss. Men fy vad uttråkad man blir fort. Vi åkte in till stan och åt middag och köpte på oss mer ljus 17:00 kom strömmen tillbaka. 

Nu är allt som inget hänt men ändå så fort strömmen gick så kom känslan vi hade när Gudrun gjorde oss strömlösa i tre veckor, lite avdomnade, lite maktlösa, lite uppgivna.

Nä Gudrun hon finns kvar i kroppen trots att det gått tio år.

Kram på er hoppas ni har ström och mår bra.

Skogsfen.

Bilden är lånad från nätet.

Om ni inte känner igen honom så heter han Leif GW Persson.

Den här mannen och jag har ett gemensamt intresse

MORD.

Han löser och spekulerar kring dem, jag läser eller ser om/på dem.

Finns många bra och lysande deckarförfattare. Jag gillar de äldre för de är oftast inte så blodiga. Älskade Maria Langs serie som gick på TV innan jul, eller om det var vid jul minns inte så exakt. Morden i midsomer  är en annan serie som inte heller är så blodig. I går kväll när jag satt och sippade på TV-en kom jag på en kanal som sände  "I en mördares psyke" 

En Dr Stone forskade i detta och hade gjort en gradframställning på ondska från 1 till 22 där 1 var den lägsta.Han grundade det på om personen varit sjuk, lidit av vaneföreställningar eller om det var ren ondska.

Under sin forskning hade han påträffat ett foto hemma hos sin far

(efter dennes död) som föreställde ett av de mordoffer han hade intresserat sig för.

Efter mer efterforskning kom han fram till att med största säkerhet var hans egen far skyldig till flera mord. Min tanke är att arvet var inte långt borta, medans fadern utförde kartlade sonen.

Så nu är frågan ska jag börja rota i min släkt efter en seriemördare, jag med min förtjusning i deckare. 

Kramar från Skogsfen.

Ett litet tillägg: ondskan i böcker är påhittad, för det mesta, det som just nu pågår i Frankrike är ren ondska och får 22 av mig.

Min tanke går till alla de som är anhöriga eller bekanta eller på annat vis berörd och som nu våndas och har det mycket svårt.       

.....kommer inte på något intelligent att skriva så då lånar jag andras.

Lyckliga är de som kan skratta åt sig själva

för de kommer aldrig att ha tråkigt. Okänd.

Humor är ett kärleksfullt sätt att kommunicera. Okänd.

Kramar från Skogsfen.

Hej på er!

Ja nu har gubben börjat jobba igen. Klockan ringde strax innan halv sex på morgonen, men vi var vakna båda två. Konstig för vi har sovit länge på mornarna nu ett tag. Värre var det i julhelgen då vi hostade och snarkade så vi inte kunde sova. T o m så illa så vi sov i var sitt rum några nätter. Men nu den sista veckan har sömnen varit god. 

Ja vad skulle jag göra så tidigt då....försökte somna om men nej det gick inte. Då kom jag ihåg boken i bokcirkeln så nu är den utläst. Vilken sorglig historia "Ormens väg på hälleberget" den 13-onde ska vi se den tillsammans, vi i cirkeln. Fast det fanns ju ljusglimtar också musiken gick som en röd tråd igenom hela boken.Men mest var den för sorglig Ormen var precis så otäck som man kan tänka sig, skicklig i att manipulera. Fy fasen vad ensamma kvinnor fått/får stå ut med. Pengar var makt och de fattiga vågade inte sätt något emot. Arma människor komma i klorna på tockna.  

Nu ska jag städa skafferiet det har varit underbart att ha det i helgerna. Mer ordning på maten har jag haft, och frusit in så fort jag insåg att detta ska vi inte äta inom rimlig tid, så inget har legat och blivit gammalt. Det har varit lättare att se för allt har stått så fritt mer än när man travade allt på vartannat i kylskåpet. Kanon.

Ett citat: Man har börjat upptäcka livets mening när man planterar ett skuggande träd, under vilket man mycket väl vet att man aldrig kommer att sitta. Okänd

Kram från Skogsfen.

...är citat. Enkel och med bara några korta rader beskriver de livet visdom. Här kommer några.

Visdomen är inte resultat av utbildning

utan ett livslångt försök att uppnå den. Albert Einstein.

Framgång är en dålig lärare. Den får smarta personer

att tro att de inte kan förlora.  Bill Gates.

Att våga är att förlora fotfästet en stund.

Att inte våga är att förlora sig själv. Sören Kierkegaard.

Fyll inte livet med dagar

fyll dagar med liv. Okänd.

Ja visst finns det visdom i korta rader. Kanske livet självt inte behöver vara så krångligt kanske är det vi själva som gör det krånglig för oss.

Kramis från Skogsfen.