I dag gjorde jag debut som cittraspelare på ett äldreboende, glädjen som de gamla visade gjorde mig rörd. Det är så lite som behövs för att glädja andra.

En liten gumma tackade så mycket och ville vi skulle komma tillbaka snart igen hon t o m grät en skvätt. 

Jag kunde inte alla låtarna men en del och de jag inte kunde så följde jag med så gott det gick. Cittra är bra på det viset att det är inte så farligt om man spelar fel, om man inte tar i för hårt förstås och spelar helt fel. 

Jaha mitt liv som pensionär har inte varit så lugnt precis, knappt hunnit känna efter hur det är att vara ledig. Men ändå så blir jag inte så stressad av detta utan jag vet att jag äger min tid. Jag behöver inte om jag inte själv vill fara runt på en massa olika saker. 

I går kväll var jag på min kurs i oljemålning....ops vad tiden gick fort. Det kommer att bli så bra. Läraren var inte en sådan så man skulle göra så som han ville utan han fanns där så vi kunde fråga om hjälp. Kände direkt att han var bra, lugn och sansad. Han hade själv målat i många år och haft utställningar.

Bokcirkeln startade jag på i tisdags och det kommer nog att bli väldigt spännande med alla nya författare som jag får bli bekant med. Boken vi ska läsa nu är av Suzanne Br(ö)gger "Brevet till prinsen av Mogadonien" Henne har jag inte läst förut. Nästa träff är den 4/11 då ska boken vara läst.

Ha det gott till vi hörs, Skogsfen

Hösten glöder

och ger mig glädje

    med sitt fyrverkeri.   

Kramis från Skogsfen.

....min ny telefon och jag. 

Detta är det första fotot med ny fonen. 

Jag vill inte vara med på bild, du kan stå där och pilla på din maskin. Du har inte brytt dig ett dugg om mig, så jag bryr mig inte om du får bra eller dåliga bilder....phuffs.

Han ville inte hur jag än lockade och jag förstår honom han var lite sur på mig.

Ett litet tillägg, minns ni Rufus och min skogspromenad.

Nu i helgen tog gubben och jag kaffe och gav oss i väg samma tur som Rufus och jag tog. Han följde oss en bit men sen så stannade han och satt kvar tills vi kom tillbaka.

Gubben skrattade och sa -han litar visst på att jag håller reda på dig i skogen.

Ha, ha.

Ska se nästa gång jag går själv om han följer med då.

Ha det gott alla så hörs vi. Kramis från

Skogsfen. 

...en bloggvän har lite olika skojiga saker för sig, kolla gärna in på hans sida.http://bosseliden.wordpress.com/

Bland annat så ser hela familjen på film och de betygsätter filmen sen. Varje familjemedlem har 10 poäng att dela ut och de är 4 så högsta poäng på en film är 40 då. Jag har sett flera filmer som han lagt upp men det har inte lockat mig så att jag verkligen tittat på den. Men så kom det en som jag föll pladask för dessutom hade den fått 40 poäng, jag bara måste se den. Inte trodde jag att det skulle gå så fort dagen efter snubblar jag på den och då var det bara inse jag ska se den.

Så i gårkväll var det dags jag frågade gubben om han ville se den också....nja vad är det för film, frågade han. En romantisk komedi, svarade jag. Tveksam sa han, men när det var dax så slog han sig ner och vi började titta. Det var en annorlunda film gav mer än man förväntade sig. Mycket förutsägbar men på ett bra sätt. Vi skrattade flera gånger riktigt hjärtligt. Bra skådespelare som inte gjorde filmen övertydlig. Detta skulle kunna hända eller hur "Bob". En riktigt må bra film. Tack för det tipset Bosse, min man blev positivt överraskad och vi gav filmen två 10-or.

Kram från Skogsfen.

Filmens namn: Skottår.

Hej på er!

Dagar som räknas är dagar man minns eller hur.

En väninna och jag som också gått i pension nu hade en skön dag i går.

Vi åkte in till stan och gick på ett finare ställe och åt en god lunch.

God soppa till förrätt och ett bröd som nog var bakat av änglar. Jag åt lax medan min väninna tog kyckling avslutades med kaffe och kaka.

Så nöjda och mätta begav vi oss in till centrum för lite shopping. Vi hade spetsat oss på lite fika med, men vi var för mätta så det fick vi hoppa.

En jättetrevlig dag med skratt och prat. Så vi bestämde på rak arm att vi skulle göra detta till tradition så vi bokade nästa 1 okt, 1okt blir vår dag.

Ja vi ses ju innan dess, hon är en av Pinglorna, vi bor inte så lågt ifrån varandra och så tränar vi cittra ihop.

Hör ni jag har tänkt på en sak, förr bar man ju inte med sig kameran överallt. Jo en del gjorde/gör det, fotografer och fritidsfotografer men vi andra vi har fått tillgång till detta genom telefonen.

Och det har gjort oss beroende, åtminstone mig. Om detta hade jag inte en aning fören min telefon började krångla, kan ta kort men jag kan inte se dem.

 Och då är det väl ingen mening.

Känner mig så frustrerad när jag vill ta kort, som när jag var på bokmässan och nu då vi var i stan och när Rufus var med mig i skogen.

Kort som jag hade velat dela med er.

Så i morgon ska gubben och jag in till stan i en massa andra ärenden då ska jag passa på att fixa ny telefon också. 

Ha det gott vänner tills vi hörs igen.

Nu ska jag på en promenad med en granne som har tre hundar ååååå det blir inte några foton   .

Kramis.

...tidigt utsövd och pigg, fast jag lägger mig som vanligt troligtvis en reaktions på allt som hänt. Jag kan inte sova länge så då är det bara att stiga upp med tuppen. Igår var jag uppe strax efter fem och i dag halv sex. I helgen sov vi i husvagnen till kvart i nio på söndagsmorgonen, sover alltid så gott i husvagnen. Får väl gå ut och lägga mig där för att få sovmorgon nu då...*ler*. 

Det är lite konstigt det där med tiden, när man behöver tid, när det är mycket som ska göras då flyger tiden. Men när man har tid och bara dräller runt då går tiden sakta. Nu menar jag inte att jag bara dräller runt bara för att jag blivit pensionär utan det här är något som jag tänkt på förut med.

Vill man att tiden ska gå fort då ska man göra något som är roligt för då hinner man knappt börja förrän...ops en timme gått.

I dag ska jag och en väninna, som också gick i pension nu, gå ut och fira med god mat. Dessutom ska jag titta på färg till köket och köpa en stor svampbok. Hon ska hämta en hittekatt som hennes arbetskamrat hittat. Det passade ju så bra för de kunde inte ha den och G ville skaffa katt nu när hon är hemma mer. Jag blir alldeles varm i hjärtat när någon tar sig an en vilsen och förvirrad katt, istället för att välja en kattunge.

Jag kan slå vad om att tiden går fort i dag   . 

En liten uppmaning till er som har katter, kastrera dem. Dels så blir det färre katter som far illa och ett plus till dig, din katt blir mer tillgiven och hemma hos dig.

Ha nu en riktigt go onsdag allihopa.  

Kramis.

Ja det låter ju inte så märkvärdigt det är ju många som är ute och går i skogen med sin hund. Men nu är det ju så att Rufus är katt och då blir det lite konstigare. Så som han gjorde i dag har han inte gjort förut. Han brukar följa med en bit men sen stannar han och sitter där och väntar tills vi kommer tillbaka. Ibland väldigt högljutt så vi ska förstå att han vill att vi ska komma ögonblickligen hem.

Men i dag följde han med mig runt i skogen ibland försökte han gå hemmåt men då jag fortsatte åt annat håll så komman han lufsandes. Satt och höll utkik när jag plockad svamp, det verkade nästan som om han vaktade på mig. Ja inte mig emot alltid trevligt med sällskap i skogen.Tänkte faktiskt på James och hans katt Bob när vi gick där och strosade runt Rufus är lik Bob, se bild längs ner till höger om bloggen där ser ni alla mina katter.

Vilken fin höst vi haft varma fina dagar. jag gillar hösten. Det är lugnet som kommer in och lägger sig som en varm och skön filt och bäddar in oss, så vi får vila lite tills det börjar om igen nästa vår.

Ja första dag på resten av mitt liv har varit bra.

Ha det gott önskar Skogsfen. 

....ja så har jag då blivit pensionär på riktigt för i nio månader har jag varit fuskpensionär på halvtid. Lite konstigt kändes det när vi hade vårt time-möte och jag som har varit van att hålla i det liksom lutade mig tillbaka och mest lyssnade. Mitt i mötet blev det uppvaktning och jag fick blommor och ett presentkort på ticnet, av dem som jag jobbat mest ihop med. Sen jobbade jag några timmar som vanligt men det var ändå lite ovanligt vanligt om ni förstår vad jag menar. Chefen kom också och bjöd in mig till ett större möte där jag ska tackas av mer offentligt och sen förhörde hon sig om det var så att de fick ringa om det knep. Ja det går bra sa jag, men hela oktober ska jag vara helt ledig. Jag undrar när det kickar in att jag är PENSIONÄR och behöver aldrig jobba mer om jag inte själv vill.

Så nu mina vänner så har Skogsfen gått och blivit pensionär, och det känns helt rätt.

Kramis.