primrose

27 mars 2014 10:15

Visst känns det som om man "luras" fast det är av välmening det kan jag förstå.
Att lämna sitt hem, det är nog ett av det svåraste, det känns nog som att ge upp sig själv.
Så svårt det blir.
Att dom får en större trygghet och andra runt omkring sig, det biter ju inte.
Lika envis mamma har ju jag, fast jag har ju turen att hon fortfarande kan bo hemma. Tänker på dig.
Har ni inte någon sån där, "frivilliga pensionärer" eller vad det heter, typiskt nu står det ju still i huvudet.
En grupp som helt gratis går hem till äldre, fikar pratar, tar dom ut på en promenad, här finns en sådan grupp, inte för att min envisa mamma skulle vilja fika eller gå ut med någon sån ,-)
men hur är det med din mamma?
Ha det så fint du bara kan. VARM KRAM Primrose ,-)

skogsfen

30 mars 2014 10:30

Ja jag förstår mer och mer att det är förändringen som får mig att känna mig främmande för min egen mamma. Det gick så fort så jag känner mig också förvirrad. Men just nu så är det lite bättre men man vet ju aldrig. Mamma skulle aldrig släppa in dem....alldeles för misstänksam.
Kramar från Skogsfen.

Caelum

27 mars 2014 15:48

Det är svårt och många känslor att brottas med när våra kära inte själv förstår att de behöver hjälp och att det bara är av omtanke som vi "bråkar" med dem. Jag tycker synd om både dig och din mamma för inget av det ni går igenom är enkelt att brottas med, jag hoppas för er bägges skull att hon snart mjuknar och går med på en flytt.

Sänder dig omtanke, styrka och en varm kram/c

skogsfen

30 mars 2014 10:32

Ja det är synd om mamma hon vill inte vara så här det är jag säker på. Men jag tror inte hon kommer att mjuka på den här punkten. Just nu tar vi dag för dag.
Kramis.

Bosse Lidén

27 mars 2014 16:15

Det är en tuff situation att befinna sig i. Men jag är övertygad om att du gör allt med kärlek och omtanke om din gamla mamma. Precis som du skriver kan den där envisheten ha varit riktigt bra att ha haft genom årens svårigheter, men den kan också bli en belastning. Du får inte känna det som om du går bakom hennes rygg. Bra att du verkar ha en handläggare som ett resursstöd. Det är även viktigt att du är snäll mot dig själv och unnar dig "saker/sysslor" som du mår bra av. Oaser. Pauser från negativa tankar. Samlar på dig energi för framtiden. Kram Bosse

skogsfen

30 mars 2014 11:01

Tog dig på orden och gjorde en utflykt i helgen.
Ska skriva om den.
Ja situationen är tuff, men har stabiliserats och vi tar dag för dag. Det svåra är att själv komma till insikt om att nu får jag ta det som det blir och det blir aldrig som förut.
Kramis.

Inger Maryissa

28 mars 2014 21:52

Förstår ditt dilemma och dina känslor.....
att behöva gå bakom ryggen på din mamma med kontakten med handläggaren...
men det handlar ju om omsorg för din mamma....att du vill henne väl, eftersom hon tydligen inte själv förstår det just nu...
Hoppas verkligen att allt ordnar sig till det bästa
stor kram till dig

skogsfen

30 mars 2014 11:03

Det är som att åka bergochdalbana i känslor.
Jag börjar inse det nu.
Kramis.

Ruth

29 mars 2014 00:19

Det är svårt många gånger att handskas med äldre som inte är medgörliga och förstår sitt bästa. Du går inte bakom ryggen på mamma, det är skönt att ha någon att prata med när det känns svårt och du vill ju mammas bästa. Det är ingen idé att göra henne upprörd och arg, så du gör enligt mig rätt som väger vissa ord. Du skall inte känna dig omänsklig emot din mamma när du vill hennes bästa, du skall inte gå omkring och ha dåligt samvete för att du bryr dig om.
Önskar dig en fin och varm helg vännen ♥

skogsfen

30 mars 2014 11:05

Förstår detta mer och mer. Men det är en process för mig med och för min bror.
Ibland hänger jag inte med i svängarna i mammas svängar.
Kramis.

tulipaner

4 april 2014 11:13

jag vet vad du menar med att luras.men vet du ,ibland måste man luras för deras välbefinnandes skull.det har jag fått göra med mina föräldrar.och allt för deras bästa hela tiden.
och när dom kom in på äldre boendet så fann dom lika sinnade vilket var skönt,och att dom inte var ensama.
du ska inte ha dåligt samvete,men man hamnar i något som man inte är van vid,du blir helt plötsligt mamma åt din mamma.
bättre och ta det lungt och väga på guld sked ,varför bråka ,det hjälper inget.

fast du jobbar där du jobbar,så blir det inte samma när man själv är anhörig,det blir nått annat,visst är det lustigt?!

nä du ska känna dig som en dotter som tar ansvar och inget annat/stor kram

skogsfen

5 april 2014 11:06

Du skriver så fint, förstår precis hur du menar varför ska man bråka. Nej jag följer med i svängarna nu så får vi se var vi hamnar. Helt rätt i det du säger man jobbar i det men mamma är mamma, svårt.
Tack för kramen och här en tillbaks "kram"