Skogsfen

Alla inlägg under november 2013

Av skogsfen - 29 november 2013 09:39

Den jag är...

Sakta strör stjärnorna sitt ljus 
över himlavalvet 
sprider en längtan i mitt hjärta 
likt dimman som ger blommorna 
sina diffusa skuggor 
berör de min själ i sin mystik 
dagg på morgonens gräs 
och en rodnade himmel om kvällen 
inget kan få mig att inte se eller känna 
denna förunderliga skönhet 
detta lugn 


Den vilda naturen som ingen förstört 
ger mig drömmar tillbaka 
blicken från någon som 
känner som jag...som förstår 
tar till sig...av 
allt liv som samexisterar 
rosornas doft i solig lund 
vinden som leker med gulnade löv 
skatan vid boet 
och skrattande barn 
inget som inte berör 

Jag lever av detta 
det är liksom jag 
ser det som händer runt mig 
var dag 
andas med lungor 
fyllda av livet 
av allt de som sker 
och så som det blivit 

kan hända så skrev jag i livets bok

med liten text eller som en tok

men det jag skrev var sant varje ord

och jag lever precis

precis som där stod

© Skogsfen



ANNONS
Av skogsfen - 28 november 2013 10:43

Hej Alla!

 

För bara en kort, kort stund sedan stod jag en nyårsafton och tittade ut genom mitt dåvarande köksfönster och tänkte. 

Undra hur det är och var jag är när det blir år 2000, då är jag 52 år. Oj då, vad gammal jag är då, men det är ju länge till dit.

Då när jag stod där var jag ung inte tretti fyllda, två barn och man och hus allt låg liksom framför mig. Jag har fortfarande två barn och man och hus, det är bara barnen som är de samma, man och hus är bytta. Där och då fans inte detta på kartan, jag var där jag ville vara just då.  Jag minns denna kväll så tydligt hur jag stod där och tittade lite försiktigt in i framtiden, inte med rädsla utan med förundran och framtidstro.

Nu står jag här ett par blink ifrån och ser hur fort det gick. 2000 är för länge sedan förbi, vi går in år 2014 snart och jag är några år äldre än 52. 

Jag har ett alldeles underbart liv men det tog en annan väg än den jag tänkte då, en nyårsafton för länge sedan.

När jag var ännu yngre än 30 runt 15 ville jag se min framtid. Nu i efterhand förstår jag varför man inte får det, vissa saker vill man inte veta, då skulle man inte orka.

Jag förstår mer och mer att vi måste leva hela tiden inte skjuta upp och göra sen, sen kanske aldrig kommer. 

Tittar tillbaka på den kvällen när jag stod i ett kök som då var min värld och ser en kvinna som var lite naiv och hade höga förväntningar på livet. Men livet har lärt mig att man ska sikta högt men vara tacksam för att inte landa för hårt.

Vet inte varför denna stund har etsats sig i mitt sinne, för jag minns den väl. Hur jag stod där i mitt fönster och undrade om mitt liv. Som just då var bra. Minns inget annat från kvällen.

Kommer ofta tillbaka till den, precis som andra stunder som ploppar upp ibland.

 

Var i går ute och handlade med min mamma, hon blir 92 år till sommaren. Ser skillnader som naturligtvis är helt normalt för denna höga ålder. Hur hon tittar i affären liksom stannar till vet inte vad hon ska välja. Virrar iväg om jag inte håller henne på rätt spår, ser glimtar av den som hon en gång var. Minns min barndom och hur det var då. Tycker det var bara några år sedan hon svassade runt i sin egen damfrisering och klippte och permanentade kunder. Vet ni hon klipper fortfarande sig själv, otroligt. Hon tycker det är hutlösa priser,ha, ha.

Jag hoppas få leva lika länge, vara lika envis som min mamma. 

Det där skulle jag aldrig sagt/skrivit där den magiska nyårsaftonen, då ville jag verkligen inte vara eller likna min mamma.

Har många gånger hört mig själv säga saker som jag lovat mig själv att aldrig säga. Sådant som jag hört mamma säga och tyckt varit såååå fel. Ja, när fan blir gammal så blir han religiös.

 

Kramar från Skogsfen.

  

 

Ett ord på vägen: Livet går fort, så glöm inte att leva medans det pågår. (okänd) 

 

 

ANNONS
Av skogsfen - 26 november 2013 09:28

Hejsan!

 

I går så blev jag överraskad för i vår brevlåda låg det ett paket från en bloggvän. Ur detta paket hoppade en groda upp förstås. Han gjorde sig hemmastad direkt, lät sig fotograferas men sen ville han bara bo in sig. Hans namn var också givet "Bosse" så klart. Vill ni se honom kolla här.

Visst är han söt, lille Bosse.

Tack store Bosse för överraskningen.

Mitt hem kommer aldrig att sakna grodor. 

 

Kram från Skogsfen.

  

 

Ett ord på vägen: Gåvor från hjärtat ger värme, och glädjer både den som ger och den som får.  

 

Av skogsfen - 23 november 2013 10:01

JULBORD PÅ IKEA!

Detta är den kalla tallriken, äppelsalladen i mitten var gudomlig. Det var fler sillar men jag var så hagalen att jag inte tänkte på er först, utan glupskt började äta. Ägghalva, skinka med äppelmos, brunkål, lax, och en mycket god cheesecake på sill, syns lite bredvid rödbetssalladen.

Här är det varm tallrik förutom rödbetssalladen som jag bara måste ha. Äppelfläsk,prinskorv, köttbullar och det som ligger på prinskorven är vegetariskt och var jättegoda. 

  Nu vände jag på det hela, Jansson, grönsaksgratäng och kroppkakor.


Och så sist men inte minst...här faller jag pladask. Ostkaka med jordgubbssylt och en klick grädde, ris á la  Malta fick dela jordgubbssylten med ostkakan ;) två pepparkakor så jag ska förbli snäll.

Detta mina vänner intogs med största möjliga njutning eftersom jag inte behövde varken laga eller diska eller betala. Nu ser jag fram emot semester ett tag och ett kalas och en resa. Dessutom klarades ett missförstånd ut i går något som hänt på jobbet....det känns så skönt. Tyngden har lyft jag är fri.


Kramar från Skogsfen 

  

Ett ord på vägen: Bär du på agg mot någon, vänta inte red ut det med den... för, för den som bär på känslan av att något är fel är livet väldigt tungt.




Av skogsfen - 21 november 2013 22:20

Hej på er!

Tittar in på en snabbrunda och några ord. Ska till IKEA i morgon och käka julbord. Det har vi gjort tre år nu, ätit deras julbord. 99 kr det är billigt och gott är det också.

Just nu har jag semester och när jag börjar jobba är det bara 16 dagar till julafton, fattar inte men  det går fort nu. Det var ju sommar alldeles nyss.

Kram från Skogsfen.

  

Ett ord på vägen: Låt hjärtat vara med, i allt du gör.



Av skogsfen - 15 november 2013 09:10

Hej vänner!


Känner att jag vill förklara mig lite. Just nu är jag inne i en intensiv period både på jobb och privat. Vi har många aktiviteter i hembyggdsgården och det kniper av min tid.

Jobbet går alltid in i en svårare period på höst och vinter då många är sjuka, även brukarna. Så därför hinner jag inte, hur gärna jag än vill, vara här. Märker tydligt att ålern tar ut sin rätt. Detta är bara tillfälligt (åldern är nog tyvärr permanent) och jag kommer tillbaka fortare än ni hinner säga "vart tog Skogsfen vägen".

 

Nu till något helt annat. Jag har bytt glasögon och gått från glasögon med läsruta till progressiva. Det har jag haft förut med, för länge sedan. Men i mitt arbete, då, kunde jag inte ha progressiva utan måste ha stor läsruta.

Då när jag skaffade mig de första progressiva glasen var jag en kväll ute och dansade. Dansade med en kille som snackade väldigt mycket om allt möjligt och så kommenterade han mina då ganska nya glasögon. Jag säger  att det är nya och att de är progressiva, oj då, svarar han, vilken tur att de inte är aggressiva. Ha, ha.

 

Nu ska jag baka några dajmtårtor som ska få avnjutas till kaffe efter maten på mitt eget kalas. Fyller 65 här i dagarna. Sen ska vi ta några dagar i Tallinn min goe man och jag. Förutom det, ska det avverkas grötkväll och Luciafirande med basar + några möten för att styra upp det hela. Måste hitta tid till arbete borta och städning här hemma mellan varven.

 

Ha det gott och massor av kramar från Skogsfen.

 

  

 

Ett ord på vägen: Stress är första steget till mer stress, så ta inte första steget dit.

 

  

 

Av skogsfen - 8 november 2013 11:00

Hej på er igen!

 

Det har varit en jobbig vecka på jobbet, fått jobba lite extra och på andra ställen. Så det har varit en annorlunda vecka. På många sätt. Som tex i gårkväll....

När jag i gårkväll vid 9-tiden körde in på gården och öppnade bildörren dök grannens hund upp. Gissa om jag blev rädd....de har pitbullterrier  en stor hane som inger respekt och en liten gullig hona som jag definitivt inte är rädd för. Men i mörkret och snabbheten så misstog jag henne för honom  Gud vad jag skrek men hon blev inte rädd utan fortsatte bara att svassa runt och vifta på hela kroppen. Hon ville följa med in men det fick hon inte, jag ropade på grannen men det var alldeles tyst.

Då gick jag över till dem och ringde på. Inte någon där, hmm det var konstigt de brukar inte lämna hundarna ute själva. Där stod jag och visste inte vad jag skulle göra. Samtidigt rädd att hanen också skulle dyka upp. Han uppträder alltid så hotfullt och nu var jag på deras revir.

Då hör jag en röst långt, långt bort som ropar. Åååå tack och lov. Vi gick runt huset och på andra sidan på väg från lagården kom husse.

Han hade varit nere hos djuren och då Anja hörde mig så stack hon, han bad om ursäkt jag jag var bara glad att det inte hänt något för det var vad jag trodde.

Detta lilla yrväder kan man inte annat än älska hon är godheten själv och skulle aldrig göra något illa. Hon älskar livet och alla oss som bor här, alla andra med för den delen.

Men det är annat med hanen stor och opålitlig, men enligt grannen lika snäll som honan. 

Grannen älskar denna stora klump och ser inget ont i honom. Han tog hand om denna hund när de båda hade det lite besvärligt i livet, så kärleken dem emellan är stark.

Båda hundarna är pitbull och bara det inger respekt. 

Men som sagt den lilla honan är snäll och vill bara hälsa och bli klappad.

Jag har sagt det till min granne att jag inte är rädd för Anja men den stora hanen vill jag inte träffa ensam. Honom har de i hundgård och rastar honom alltid i koppel. Det var några gånger i början som han tog sig ut själv, men inget hände. Grannen har förstärkt hundgården och gör allt för att vi ska känna oss trygga. Så grannsämjan är det inget fel på.

Men ändå så känner jag ibland, särskilt när det är mörk och jag hör honom skälla, rädsla. Är han inne i hundgården eller är han ute. Jag vill inte möta honom ensam här ute på gården, jag vill inte bli attackerad av detta stora monster. 

Jag trodde aldrig jag skulle känna så, jag som älskar hundar har alltid varit orädd. Mamma berättade att när jag var liten så gick jag fram till alla hundar lösa som bundna och aldrig hände det något. Mamma förbjöd mig men det brydde jag mig inte om. Jag kände aldrig rädsla jag litade på något som jag tydligen har tappat. Jag minns precis hur det kändes att gå fram till hundarna utan rädsla det var mer som om vi förstod varandra direkt.

Jag talar nog inte pitbullska, inte rent iaf. 

 

 

Kram från Skogsfen.

  

 

Ett ord på vägen: Man måste våga övervinna rädsla för att våga vara modig.

   

Av skogsfen - 5 november 2013 08:14

Funderar lite runt livet och sånt just nu. Är säkert en alldeles naturlig reaktion på att det snart är dax för pension.

Jag är såååå kluven. Ena dagen så vill jag sluta tvärt, har liksom inte tid med jobbet. Andra dagar förstår jag inte vad jag ska göra resten av mitt liv sen. Men visst tycker jag det ska bli skönt, men ändå. 

Min man är 8 år yngre än mig så han jobbar ju några år till.  Jag har bestämt att jag går ner i tid nu, i ett halvår, sen får vi se.

Sen är det att  mina vänner rycker i mig följ, med hit och följ med dit.  De som redan gått i pension, de som äger sin egen tid. Då blir jag lockad det är då som jag tänker...nej nu slutar jag, bums.

Men så jobbar jag hos mina brukare ser deras behov och att jag behövs (vet att jag inte är oersättlig)men vi känner varandra och jag trivs med jobbet.

Jag ser en annan sak också att livet kan ändras snabbt. Man kan bli sjuk hamna i eget beroende av hjälp.

Och då är valet inte så svårt för jag vill njuta av livet.

Jag vill äga min tid, göra de saker jag tänkt innan det blir för sent. Innan jag inte kan eller orkar.

Men så kommer tankarna igen det är 8 år tills gubben går i pension det är ju med honom jag vill uppleva den nya tiden, den fria tiden. Lite velig är jag allt.

    


Kramar från Skogsfen.

  

Ett ord på vägen: Bara man kommer förbi vägskälen, så är det raka vägen igen.

 

Presentation


Jag är som jag skrivit på Presentationen , skrivglad, läsglad, matglad och bara glad

Allt på denna blogg är mitt.

Don't touch my site

SMILE

        

                 

                       
 

Skriv något magiskt ♥

Senaste inläggen

Länkar

Arkiv

Kategorier

Du frågar jag svarar.

2 besvarade frågor

Vem är här?

Vill du följa mig?

Följ Skogsfen med Blogkeen
Följ Skogsfen med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
<<< November 2013 >>>

VÄDRET

Rufus.

 

Ronja.

 

Spöket

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se