...och av Egons härjningar till att skriva en dikt. Plötsligt var känslan tillbaka hur det varit då den 8/1- 2005 när Gudrun blåste ut elen för oss och höll den borta i tre veckor. Något händer inom en när man tvingas leva helt plötsligt på ett helt annat sätt än vad man är van vid och som man tar för givet. Jag kan inte förklara riktigt men det uppstår en maklöshetskänsla, en tröstlöshet, en oföretagsamhet. Inte till att uppfinna saker som underlättade det gjordes hela tiden men inget var roligt. Grannar hjälpte varandra och vänskap och även kärlek spirade i Gudruns fotspår. Man tog dag för dag, kommer strömmen i dag. Nähä en dag till att vänta. För att inte tala om hur det såg ut i skogen runt omkring oss. Inget var sig likt. Vägen ut från vårat var igenblåst av träd som låg som plockepinn två meter högt och km-vis långt och brett. Men vi var inte skadade våra grannar var inte skadade våra hus hade klarat sig....det var de som det gått värre för. Några dog under stormen, en del efter, i uppröjningsarbetet. En del orkade inte se vad Gudrun gjort med deras skog och valde själva döden. Det var en tid som fick människor att knyta an eller knyta upp relationer till varandra eller till ägor. Det var en period i mångas liv som satte djupa spår och sår.
Över oss svävar minnet efter Gudrun!
Strömlös tystnad tystnaden från förr
öppnade en bortglömd dörr
glömskans instängdhet tros stängd
icke
vidöppen på en millisekunds sväng
allt finns lagrat någonstans
allt finns där inristat
i hjärnas bark
uppenbarat som skrivit
på pappersark
får
jag tillbaka minnet från då
när vi kämpade mot och för och på
strömlöshetens barrikad
för överlevnad efter Gudruns nederlag
© Skogsfen
TantGlad
15 januari 2015 07:15
Det är fruktansvärt med vad en storm kan ställa till det. Så mycket elände.
Visst knyts människor samman när vi får uppleva samma saker.
Så fin dikt du har skrivet. Tack för den.
Varm kram fina skogsfen
http://tantglad.bloggo.nu
skogsfen
17 januari 2015 12:32
Många tragedier vart det också. En granne (inte av de närmaste) orkade inte med all förstörelse utan valde att sluta sitt liv.
Allt kommer över en när det blåser hårt.
Kramis.
Ninnie
15 januari 2015 08:55
En sådan fin dikt. Den fick mig att tänka bakåt ett slag och jag minns det så väl. Visst hände det hemska saker här i Skåne också men minnena bleknar. Ha en riktigt fin dag!
http://enkvinnamittilivet.bloggo.nu
skogsfen
17 januari 2015 12:34
Ja som väl är så bleknar minnena, men så händer något och vips så är de tillbaka.
Kramis.
Mia
15 januari 2015 09:42
Du væcker mina minnen om stormen Gudrun. Jag blev væckt kl 03.30 och fick dra ivæg fyra mil på E4, motorvæg, før att ta mig till min arbetsplats. Hemskt. Mitt førældrahem ligger i ett av de værst drabbade områden. Min far levde, ville inte flytta, trodde att strømmen skulle komma. Men han fick ge sig efter en vecka. Det blev ju alldeles før kallt, æven om han kunde elda med ved.
Huu, inga roliga minnen. Naturen,ja, som det såg ut... ;-)
http://miatankar.wordpress.com
skogsfen
17 januari 2015 12:35
Ja vi är många som minns Gudrun.
Kramis.
Lotta
15 januari 2015 14:13
Vilken fin dikt! Duktig du är. Det är många som är tacksamma över att Egon var lite mera ödmjuk än sin syster Gudrun. Alla våra brukare på min runda hade strömmen kvar och det var inte dåligt med tanke på att det blåste kraftigt bitvis.
Lite sol nu skulle kännas riktigt härligt!
önskar dig en bra dag!
Kram
http://www.tankarombilder.blogg.se
skogsfen
17 januari 2015 12:36
Så skönt att ni fick behålla elen. här var vi strömlösa nästan ett dygn. Låt solen komma NU.
Kramis.
skogsfen
17 januari 2015 12:39
Det var du som inspirerade mig med din kaffelyrik, du och Egon ;). Tack för det.
Kramis.
Bosse Lidén
16 januari 2015 10:57
Du öppnade även en dörr till mitt minne. Ofattbart att det gått tio år. Jämfört med dig kom vi undan lättare. Men det var tufft utan både värme och vatten från vår brunn under några dygn. Vilka naturkrafter det finns. Glad att läsa en dikt från din penna igen. Helgkram Bosse
skogsfen
17 januari 2015 12:41
Ja tio år går fort. Nu har man vant sig vid hur skogen ser ut, men i början hittade man inte allt var omändrat eller borta.
Kramis.
Eivor
17 januari 2015 10:05
Häromdagen trodde man nästan Gudrun var på besök igen men tack och lov var det bara ett dygn och inte lika kraftig heller.
Snön är borta nu, lite vita plättar här och där bara. Idag är det sol.
Ja hoppas verkligen folk matar dem hela vintern annars är det synd om dem när de hittat en plats de återvänder till.
Ha en fin lördag
Kram
http://www.ullsag.bloggo.nu
skogsfen
17 januari 2015 12:44
Vi köpte nya fågetmatare i går, för de gamla blev lite åtgångna av Egon.
Snön är borta här med syn tycker jag, blir ljusare när det är snö.
Kramis.
skogsfen
29 januari 2015 14:11
Minnen som kommer varje gång det blåser.
Kramis.
skogsfen
29 januari 2015 14:16
Ja som om det skulle dyka upp ett troll bakom. Det går sägner om troll här i trakten, om att trollen lade ut sitt guld i solen. När man är ute på sjön och tittar upp mot berget så gnistrar det fortfarande av "guld" på en viss sträcka.
Kramis.
Spanaren
22 januari 2015 14:11
Så vacker sten du har som headerbild!!!!
Kan inte med Häckner så jag går hit och läser i stället.
Underbar dikt kära vän *tack*
Har du slutat upp med att skriva i Poeter? Det går väl att lägga in några alster/vecka gratis eller hur ;.) Ha en bra dag/ kram
Ps Vill se din dikt i Poeter
http://spanaren55.bloggplatsen.se
skogsfen
29 januari 2015 14:20
Ja vi har fin natur runt omkring här läs svaret till Tove där skriver jag om trollen i Kopparhatt. Som ligger ett stenkast från oss.
Kramis.
skogsfen
29 januari 2015 14:21
Kram på dig Kaela.
lynx63
24 januari 2015 22:15
Å så fint du har skrivit, hoppas att du har det bra och att det inte blåser någon gubbe eller gumma hos dig. Stor varm kram från mig till dig.
KRAAAM =)
Ps Ha en fin söndag Ds
skogsfen
29 januari 2015 14:22
Nu har vi snö och kallt.
Kramis.
tulipaner
25 januari 2015 14:01
så hemskt! vi här uppe har klarat oss från såna stormar hitills.
men det måste ha varit ett hjälplöst tillstånd för er!
kanon dikt!!!
skogsfen
29 januari 2015 14:22
Ja Gudrun satte djupa spår.
Kram från Skogsfen.