I dag har jag en ledig dag och om en stund ska jag ta en långpromenad i solskenet. Har varit på två kalas i veckan och i kväll blir det ett Årsmöte. Så mina viktproblem kommer nog att kvarstå på måndag.

Jag har varit inne hos er på era bloggar innan och man kastas in i det ena efter det andra. Både i glädje och sorg har jag vandrat med i, denna morgon. Någon hade datastrul, vilket kan driva en till vansinne.

Någon hade skrivit om barnuppfostran med aga, vilket får alla mina sinnen att vända ut och in på sig. Det är så oerhört svårt för mig att läsa om barn, och djur med, som far illa. Jag lever mig in i och känner precis hur de känner, vill bara skynda att hjälpa, krama, och tala om att allt ska bli bra. 

Så var det några som skrev om andlighet om att man ska vara positiv och tacksam. Det skriver jag under på, vi har så mycket att vara tacksamma för. I mitt yrke ser jag människor yngre än mig som inte har fått samma chans i livet som jag. Som inte kan röra sig fritt eller ens tala, helt utelämnade till andras omsorg om dem. Tänk dig att sitta i solen och vara törstig och inte kunna förmedla denna känsla, detta behov. Utan vara helt utelämnad till att andra ska se till att du får ett glas vatten, just precis, när du behöver det.

Jag brukar tänka: hur skulle du vilja bli bemött om det var du som var i deras situation, Ulla. Efter den tanken försöker jag jobba. Sen tänker jag också på hur mycket vi har att vara tacksamma över,och som jag tror att vi har väldigt lätt att ta för givet. Gå, stå, tala, höra, se, känna, lukta, äta, kissa, bajsa, njuta, uppleva, göra själv, bara vara, se samband, le, skratta, känna tillit, känna smärta, och mycket mycket mer.

Tandläkarbesök, hundpromenader och ridstund som kändes bättre än på länge, en av er har just nu en fototävling. Ja det var en givande bloggrunda i dag, som alltid.

En fin stund var när jag läste Primrose blogg om  hur de blivit erbjudna att få delta i när hennes pappa blev lagd i kistan. Och hur hon hade upplevt detta som en fin stund.

Foton från era promenader och era husdjur och era liv gör att man känner sig med, deltar i det ni håller på med. Vi bor i ett långt land jag har blogg vänner från syd till nord och jag älskar er alla, ni tillför mycket i mitt liv. Vi känner inte varandra, vi skulle kunna mötas och stå alldeles bredvid varandra utan att veta om det. Ändå så vet vi mycket om varandra, men vi skulle inte känna igen varandra om vi möttes. Så vad är då vänskap  är det våra själar som möts här eller är det då vi känner igen varandra på utseende? Jag tror inte man kan känna vänskap bara på utseende. Utan det måste vara en kommunikation och det har vi ju här på bloggen.

Kramar till er alla från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Vänskap är en gåva från själ till själ, ge och ta emot.