Inger Maryissa

19 april 2014 15:35

det är jobbigt att känna sig deprimerad och låg
och kan tänka mig att situationen med din mamma är jobbig och så tråkigt att hon drabbats av demens
Men jag tycker inte du ska känna dåligt samvete för att du vill sluta ditt jobb...
Tycker det är viktigt att du gör det som känns bäst för dig
hoppas allt ordnar sig snart.
Kram

primrose

19 april 2014 16:11

Ta det lugnt, du mår så här just nu, så då är det så, det kanske blev mycket på en gång med jobb och din mamma. Det är alltid mycket svårare med egna anhöriga, för där kommer skuldkänslorna in och spökar till det.
Att du slutade och fortfarande är arbetsför tycker ju jag bara är bra, då kan du göra annat, tänk att sluta jobba och inte ha möjlighet att göra något roligt.
När du fått landa i det här, som har varit stor omställning och jobbiga saker så tror jag du ser det på ett annat sätt, alla fall med jobbet. Din mamma där i mot vet jag ju inte, för jag har en gammal mamma själv som än så länge är pigg, men hon är 93.
Så ta det så lugnt o avslappnat du kan, känn dig inte skyldig bara för jobbet!
Min gubbe sliter på ett par år till, han mår inte bra o skulle helst slutat nu. Jag blev ju utbränd och slutade tidigare.
Tänker på dig!
Önskar dig allt gott, snart är det semestertider då är din man hemma, så hoppas att det blir roligt för er.
En STOR VAM KRAM från mig, Primrose ,-)

Mia

20 april 2014 09:48

Sänder en påskkram även till dig och hoppas att du snart känner livsglädje igen!

Gå i pension, ja, det är säkert en stor omställning, jag funderar en del också på hur det kommer att se ut för mig. Den dagen är inte så långt bort.

Bosse Lidén

21 april 2014 08:02

Det är som skillnaden mellan dag och natt, om man jämför med att göra sitt jobb och att se sin mamma förändras. Jag förstår att det är tufft för dig just nu. Jag tycker i alla fall att du gjort rätt som går hem när du ännu är fysiskt frisk. Det gäller att fylla ledigheten med så många roliga och stimulerande aktiviteter och utflykter som möjligt. Samtidigt går det inte att rymma ifrån tankarna. Jag tänker på dig. Styrkekram Bosse

tulipaner

22 april 2014 14:22

man känner sig tom,speciellt när man har en mamma som blivit dement.det min mamma ,men allt blir så tokigt ibland. som du skriver det så nära dig,nån annan hanterar man alltid. och det blir så när ens anhöriga drabbas. det inte så enkelt tyvärr. men du kommer och acceptera det,och dessa tokerier som händer ,du kommer oxå och skratta ,för det får man . klart du ska gå nu,när du orkar .många går i pension den vanliga tiden,och orkar inte något,dom är så sönder arbetade.hellre en glad människa som kan få njuta av livet ,än en som är bitter över det! var rädd om dig ,och man är tom,och man kan inte sätta ord på det mer ./kram

Spanaren

29 april 2014 09:46

Hej fina vän! Det är som att jag har hört ditt rop nu i flera dagar. Skrev lite om demens i förrgår på min blogg. Det är detta med din mamma som suger energi från dig. Dina tankar går hit och de går dit och ena dagen har du beslutat att göra så och andra dagen si men i slutändan så blir det nog rätt ändå. Det är också svårt att se sin mammas humörväxlingar, vet det av egen erfarenhet när min mamma blev sjuk i cancer. Tur att du har en bror och att ni båda kan ta obekväma beslut. Det brukar gå bättre än man tror. Kramar om/ kram

Tove Olberg

3 maj 2014 13:51

Tack för hälsningen om glad påsk! Önskar att du har det bra!Så bra det går!Du är välkommen till mitt då du är i gång igen!

primrose

20 maj 2014 14:52

Vet att du tar det lugnt och fortsätt med det, men tittar ändå in, jag har ju hunnit både avsluta min blogg och börjat på den igen under den här tiden ,-)))
Nu är det vackert ute. Hoppas att du mår jättebra. STOR KRAM Primrose ,-)

skogsfen

29 maj 2014 14:26

Tack alla för att ni finns.
KRAM på er från Skogsfen.