Jag förstår att det är hemskt att flytta från en invand miljö där man känt sig trygg, i alla fall tills nyligen. Det fanns inget val och det förstod mamma också.

Men hon förstod inte hur stor förändring skulle bli och hon känner sig mer förvirrad i allt detta nya. Jag förstår precis hur hon känner och jag skulle vilja vara där hela tiden, för att styra upp och rätta till och jämka när hon inte förstår "varför" eller "hur".

Gårdagens besök gav lite hopp om att det kanske ändå går åt rätt håll. Doktorn har ändrat på hennes mediciner om det var det eller att hon börjar acceptera situationen kan jag inte säga men hon var piggare och pratade lite mer. Personalen fick till och med på mamma ett par byxor som skulle förhindra höfledsbrott om hon föll. Tveksamt om hon tar på den idag hon tyckte det kändes så konstigt.

Som ni förstår så är jag helt uppfylld av detta och hoppas att mamma ska få en behaglig tid den tid hon har kvar.

Kram från Skogsfen.