Ronja har kommit hem igen.

Kan ni förstå min glädje.

♥♥♥

I dag på morgonen när jag skulle gå till jobbet så bara dök hon upp. Ville komma in och äta. Hon fick stanna inne medans jag var på jobbet. När jag kom hem så satt vi på framsidan en stund hon och jag, sen gick hon iväg.

Jaha tänkte jag bara hon inte ger sig iväg igen.  Sen kom hon och lade sig så fint på trappen där hon alltid har legat. Då tog jag de här korten som finns ovan. Ni kan tro det har varit tomt att se däråt på trappen, och ingen Ronja har legat där på sin favoritplats.

Det är tre veckor sedan Ronja försvann och det har varit så tomt efter henne. Hon har aldrig gjort så här förut på alla sina sexton år, jag var helt övertygad om att min fina kisse var borta för alltid. Undrar så var hon varit, hon var inte så tilltufsad men hon var mager.

Kram på er från en glad Skogsfe.

♥

Hej på er!

Nu är det 20 arbetsdagar kvar på mitt arbetsliv sen blir jag PANSIONÄÄÄÄR. Nu när allt är bestämt och påskrivit och klart så vet jag att det blir bäst så. Jag vill så mycket, men tiden har inte räckt till. Mina barnbarn ska få mer av mormor och min mamma behöver mig och jag behöver mig. 

På tal om mamma så mår hon för tillfället bra. Var i går hos henne och putsade hennes fönster, sen fikade vi och hon var för det mesta glad. När hon börjar prata om sånt som inte stämmer får man försöka lura över henne på något roligt igen. 

Nu ska jag dammsuga och torka golv här hos mig, sen ska vi på 50-årsuppvaktning till en god vän och bra granne i kväll. Ha det gott tills vi hörs igen.

Kram från Skogsfen.

Hej på er!

För många år sedan gick jag rätt på denna pryl i en affär. Eftersom jag ibland kan vara väldigt velen, så överraskade jag mig själv med att slå till och köpa den. Jag tror jag gav 99 kr för den och den är värd sin vikt i guld. Vilken tur att jag slog till med ett köp för jag har inte sett den sedan den gången.

När jag köpte den trodde jag så där men efter att jag använt den nu i många år så vet jag...jag kan inte leva utan den. Den går på batteri och suger upp spindel sen sätter man på locket och går ut och släpper ut spindeln.

Den har gjort mitt liv lättare för jag är rädd för spindlar. Ser jag en spindel här hemma så måste jag ha ut den. Förr använde jag spannar men ni vet de är snabba saker de där spindlarna och kröp de upp på kanten skrek jag och kastade spannen med den påföljden att jag inte visste var spindeln fanns. Det var inga roliga stunder för en spindelrädd liten skogsfe. Här kommer det foton....

Locket som också var blått har kommit bort, då fick jag nästan panik när jag upptäckte det. Bollen är en kattleksak men den passade alldeles utmärkt.

Kram på er från Skogsfen.

Den här boken läste jag på min semester i husvagnen de där dagarna som jag låg själv på Öland. Jag sträckläste den, den katten är väldigt speciell och det är hans husse också.

Efter den läsningen så tror jag ännu mer på "när du är redo så dyker mästaren upp" Katten finns på You Tube med.

Två ensamma olyckliga varelser som fann varandra i rätt ögonblick...som magi.

Han räddade katten från döden och katten räddade honom från knarket. En bok om villkorslös kärlek och om meningen med livet.

Kram på er från Skogsfen.

Han ser katten som kändis och sig själv som tar hand om en kändis.

Fortfarande ödmjuk efter  succéboken.

Kram igen från Skogsfen. 

Hej på er!

Ja så var semestern slut och jag har börjat jobba igen.

Aug, Sep sen så ligger jag på sängen och äter praliner och läser böcker såååååå mycket jag vill, eller.

För då blir jag pensionär på heltid.

Just i dag så förstod jag inte riktigt hur jag tänkte, då, när jag sa upp mig.

Jag menar jag hade ju kunnat bara fortsatt nu med helarestenav mittlivsemester. För nu vill jag vara ledig vill inte längre jobba. Har haft en så härlig sommar så det hade inte varit svårt att fortsätta så.

Men två månader går fort och jag jobbar inte så mycket.

Kändes konstigt de första minuterna på jobbet som man var nybörjare. Kom inte ihåg nånting tyckte jag men så började jag ta tag i dagen och då flöt det på. När kl var tio så var det som om jag inte hade varit borta alls.

Min fina katt Ronja har varit borta i flera dagar och jag tror att hon jagar i himmelen nu. Hon har aldrig varit borta så här länge förut. Kom alltid fram och hälsade när vi kom hem och in varje morgon om hon varit ute.

Veterinären sa ju när vi opererade sist att det var de två följande månaderna som fick visa hur det skulle gå.

Hon är/var ju trots allt 16 år.

Det är så svårt att inte få veta, jag hade så gärna velat veta var hon ligger, och att hon inte lider.

Har letat och ropat som en tok.

Saknar dig.

Kram från Skogsfen.