Låg vaken i natt en stund och funderade på varför man bloggar. Är det för att man har såååå mycket att säga som andra kan lära av eller för att man tror det i alla fall. *ler*. Nej jag tror det är mycket djupare än så.  Det ligger i vårt sätt all vilja skapa kontakt att kommunicera  att vara med i en gemenskap. Vi alla är på olika vis i olika situationer här kan man vara anonym (om man vill) och på så vis skaffa vänner som man inte har en relation med, utan bara vänskap med (om ni förstår skillnaden). Jag menar inte att ni är mindre värda, kanske mer värda i vissa situationer. Verkliga fysiska vänner har man mer krav på och de med mig. Dessutom är den sortens vänskap olika med olika vänner man är så att säga olika person med olika vänner. Det lät schizofrent. Jag hoppas ni förstår vad jag menar. I natt när jag tänkte på detta var det solklart *ler*. Men vi har inte en massa förutfattade meningar om varandra vi är som vi är. Det är så skönt att blippa runt hos er och få små uppmuntringar, eller frågor att besvara, eller en rolig berättelse. Alla här sjunger med sin egen pipa och ni sjunger fint. Jag bloggar för att jag tycker om att läsa och skriva. Så tycker jag....om er ni alla som kommunicerar och gör det hela till ge och ta, och till den gemytliga gemenskap som det är att blogga. 

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Det finns många olika vänskaper, vårda dina. 

GOTT INNEHÅLL!

Mildamakaroner vad gott, gott kan vara.

Pavlova hon visste vad GI va hon.      

RECEPT.NU Pavolova med mascarpone

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: När själen fått sitt, då måste munnen och magen få njuta.

Att lära sig något nytt, det är kul. Jag tror att hjärnan vill lära hela tiden. Glädjen när man plötsligt förstår och kan, den är undrbar.

Jag har krånglat ett tag med att lägga in länkar som man kan klicka på direkt i texten. Jag vet inte vad jag gjort för fel men det har inte funkat. Här är min lärare http://spanaren55.bloggplatsen.se Det funkar hurra, hurra. 

Vad ska jag hitta på nu då så min hjärna får vara glad. Jag kommer nog på något det är spännande att leva. Vad hittar ni på för att göra er hjärna glad? Kanske får jag något förslag som min hjärna med blir glad av.

Kramar från Skogsfen

Ett ord på vägen: Ge av dig själv och du får glädje tillbaka.

Kramar från Skogsfen.

Olivträd skjuter skott.  

 Sommaren 2011 köppte jag ett olivträd, eller rättare ett litet skott. Tog fram det i våras och började vänja det vid utelivet igen. 

Tyvärr så var det nog inte livsdugligt från början utan dog där det stod utanför min dörr    

Jag blev så ledsen för jag tycker olivträd är lite speciella. De kan om de får en chans bli 1500 år, det inger respekt.

Ja, det var ju bara att kasta och gå vidare. Jag sörjde mitt lilla träd och tänkte att det var inte meningen att jag skulle ha ett olivträd, som stående utanför min dörr  skulle hälsa mina vänner välkomna. Jag drömde om hur det skulle se ut och höll utkik i affärerna. 

Men de hade bara stora träd som kostade nästan 1000 kr, och med tanke på resultatet av det förra så tyckte jag det blev lite för dyrt att chansa.

Men så en dag så stod de där, lagom stort, lagom pris och bara ville följa med mig hem. 

Jag var överlycklig tyckte det såg fint ut där det stod och spred välkomstenergi.

Så kom hösten och det var dax igen för att ta in mitt olivträd för vinterförvaring. Det har gått bra än så länge, tror jag. Jag har det stående i en kallhall med ljus från dörrfönstret. Vattnar det med måtta men då och då så får det en skvätt. Det har tappat bladen men det ska det göra. Inte alla blad förstås men en hel del. Det har gjort något annat och det är det som jag inte vet om det är bra eller dåligt. Mitt olivträd har skjutit skott, det växer i toppen och inte litet heller utan långa ljusa nya grenar. 

Jag hoppas verkligen att detta träd vill följa med mig i många år och kanske växa upp och bilda oliver. Det vore kul att få se oliver gröna sköna dingla från grenarna. Drömma måste man få. :)

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Släpp inte dina drömmar, de för dig vidare.

Hej på er!

Jag har suttit och tittat på ett program om en man som var gift med fyra,4, fruar!?! Enligt deras religion var det ok. Fruarna kallade varandra systerfruar. De bodde i var sitt hus och gick till varandra och fick och gav råd om äktenskapet. Det fans fördelar, de hade alltid någon som kunde hjälpa med barnen eller andra saker som de själva inte var så duktiga på. Men hur kunde dom leva med den vetenskapen att i natt är han i hus nr 2. Varje fru kramade och pussade han inför de andra.  Jag skulle då inte kunna leva så. Vad tycker ni, skulle ni vilja dela er man med fler fruar, systerfruar som ni drack kaffe och småpratade med på dagarna?

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Akta er för choklad ni kan få utslag.....på vågen.   

I dag är det ett år sedan min vän och före detta svägerska gick över till andra sidan. Jag har fortfarande svårt att förstå att hon inte finns mer här på jorden.

Kunde inte radera hennes telefon nr från min mobil, först när jag bytte telefon så la jag inte in det bara. Hon var, är, den person som jag känt längst i livet förutom min familj. Vi var väldigt mycket tillsammans när vi var svägerskor, vi hade samma intressen som svamp och bärplockning. Handarbete var ett annat ämne som vi djupdök i tillsammans. Så skildes min fd. man och jag, jag och min svägerska  försökte hålla ihop men det kom liksom av sig(svåra ställningstagande som inte behövts tas) och vi kom också ifrån varandra. Men så en dag så stötte vi ihop på en affär och insåg att vi måste träffas igen. Det gjorde vi, men sjukdomen kom och vi hann aldrig riktigt ikapp igen. Jag saknar henne oerhört mycket men jag vet att vi  kommer att träffas igen någon gång.

Hon blev 65 år och dog i lungcancer och kol pga rökning. Jag rökte också då i början när vi var svägerskor, men slutade när jag såg min dåvarande svärfar (hennes pappa) dö just i det som hon sen dog av. 

Så govänner låt aldrig något komma emellan hur litet eller stort det än är, red ut det, det var hon och jag helt överens om. Är så innerligt tacksam för att vi han göra detta för ingen av oss visste ju att vi hade så kort tid kvar.

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Upprepar det som står ovan låt inget komma emellan vänskap.

I dag ska vi stråla samman hos mamma min bror med fam, och jag med min man.

Vi har mat med oss och delat upp detta mellan oss så jag tar huvudrätt grönsaker och efterätt och han tar dryck sallad och tårta. Nästa gång byter vi och gör tvärtom. Så här gör vi till min mans mamma med och det gör att vi ses alla ibland. De gamla mammorna tycker att det är så bra och så slipper de bestyren. Min mamma är 91 år och svärmor är 94 år, båda två är pigga men har svårt att komma ihåg saker.  Jag tycker de är otroligt duktiga ändå med tanke på ålder, jag menar hur ska JAG bli som redan nu glömmer. 

Kramar till alla från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Njut i dag om morgondagen vet du inget.