Läste lite i mina dikter och hittade denna som jag skrev i fjol och då insåg jag att det var snart dax igen. I år har mina tranor fött upp två nya fina individer. Jag har fått följa dem sen de var små dunbollar tills de nu är nästan lika stora som sina föräldrar.  Jag vet att nästa år så kommer föräldrarna tillbaka igen och kanske också ungarna för de återvänder nog till födelseplatsen. Här får ni min dikt. 

Tranorna

Satt ute i dag i solen 
hörde och kände allt 
lyssnade med inre öron 
på ljud som i tusenfalt 
spelade över nejden 

då hörde jag plötsligt 
ropen 
högt högt upp i det blå 
skrockande ropande 
kom 
kom med 
nu far vi mot söder 
mot solen på varmare strand 
kom kom du me 
följ med oss till ett varmare land 
högt där upp flög de 
för högt för mig att nå 
tranfamiljen som bott här 
nära nära 
med sina små 

jag vinkade lite tafatt 
och ropade jag med 
kom kom tillbaka 
till våren 
så vi får åter ses  

© Skogsfen

Kram från Skogsfen.

Här är två suddiga foton från tidigare i sommar på min fina tranfamilj.

Plopp så var det ledig dag mitt i jobbarveckan, va är det Lördag. Helt förvirrad i huvudet efter första jobbarveckan den gick såååå fort. Så fort gick det minsann inte innan semestern. Eller gjorde de det? Tid är så olika beroende på vad man gör och hur man mår. Men ändå så på pricken lika i timmar mätt. Så olika man uppfattar tid. Gör man något roligt så räcker tiden inte till, gör man något som man tycker är tråkigt så segar sig tiden fram. Men det beror tydligen också på hur man mår. Jag menar det är ju samma jobb jag har idag som för en månad sen. Så summan av kardemumman blir att man måste ha lite ledigt ibland för att uppskatta sitt jobb.

Har läst lite runt på era bloggar för första gången på länge...bloggvilan var skön.

Känner likadant här som med mitt jobb att nu vill jag skriva igen, nu vill jag "snacka" lite med mina vänner här på bloggen. Och ja, jag har tänkt på er och jag har varit inne någon enstaka gång. Men jag rekommenderar er att ta lite ledigt från bloggen ibland. Man behöver ledigt även från roliga saker. 

Tant Glad skrev om vår personliga sfär. Den, där man blir besvärad av personer som kryper för tätt intill en. Spännande saker det där. Vissa kan man ha hur nära som helst och andra även om man känner dem får hålla till i ytterkanten  Och man vill inte ha dem närmare man blir olustig till mods om de kommer för nära. Tant Glad känner jag att hon skulle få stå nära mig. Hon gör mig glad när jag läser hennes blogg.

Spanaren skrev i dag om "rosord" bara ordet är poesi. Så fint skrivit så jag blev rörd.

Fler av er har tagit upp ämnen som intresserar mig och gör att jag känner för att skriva igen. Barndomsminnen och andra fina minnen. Någon hittar på och skriver roliga och fina kåserier som får mig att skratta. Och någon har haft en svår sommar och skriver om sina upplevelser som berör mig, jag tänker på dem i sin sorg. 

Jag har läst "Mina fotsteg i ditt hjärta" av Bosse Lindén. Han skriver så det var svårt att lägga boken ifrån sig, ögonen rann över sidorna. Både humor och allvar blandas i en kompott som smakar mer. Jag har både gråtit och skrattat. Rekommenderas. 

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Vi behöver varandra, men ibland så behöver man bara sig själv för en stund. 

Naturligtvis köpte jag en groda. Den  visar hur min sommar har varit "avslappnande". Ja, jag kan inte säga annat än avslappnande. Så nu kan jag ta tag i allt igen iaf ett tag ;) 

Har varit i Stockholm med bästaste Eva. Min son bor i HSB och de har en övernattningslägenhet som han får hyra vissa dagar. Helt underbart att kunna göra så. Vi var där mån-lör.

Har åkt tunnelbana i massor funkar perfekt med ett kort man köper och sen kan man åka hur mycket man vill. 3-dagars, 7-dagars eller mer.

Vi var på skansen när de skulle sända "allsång på skansen" satt i publiken ett tag men det blev för varmt så vi var tvungna att gå. Men nu vet vi hur det går till att spela in det hela. Lill-Babs underhöll och Style (Tommy Ekman och Christer Sandelin). Detta var vid 15-tiden och det var fullt med folk som skulle sitta där till kl 21:00. De körde programmet om och om igen som om det var sändning, med kamrer och all personal. Måns for som ett skållat troll fram och tillbaka och pratade med publiken och artisterna. Så nu vet jag hur det går till, och det ser mycket större ut i TV.

Gudrun Sjödén är en av våra favoriter när vi ska shoppa. Hon skapar kläder som är praktiska och hon har ett miljötänk. Så här ser det ut i en av hennes butiker i Stockholm.

Jag köpte en regnkappa och den fick jag användning för redan nästa dag. Då var vi på en båt och åt och drack gott. En 3-timmars båtfärd i Stockholms skärgård på SS Stockholm. Maten var gudomligt god. Lax till huvudrätt och en fräsch sallad till förrätt. Sen såg vi ju Stockholms skärgård under tiden vi åt. Rekommenderas om ni har tillfälle. Vi åkte på en vardag och då har de À la carte men på helgen har de buffé.

När vi steg av båten så öppnade sig himmelen  Vilken tur jag hade min ny regnkappa...men sandaler är inte att rekommendera vid skyfall. Tunnelbanan hem sen somnade vi helt utslagna. Vi är inte vana vid storstadspulsen.

Kvällen innan hade vi suttit ute på en restaurang och njutit av både väder och mat. Min son bjöd oss på en av de små fina restauranger som finns i förorterna. Där njöt vi en Irish coffe efter maten som fick oss att varva ner efter spring i stan på dagen. Vi har sovit som stockar varje natt bortsett från att Eva snarkar och jag pratar och snarkar i sömnen. Sånt får man tåla när man är på äventyr. Faktiskt så störde det oss inte vi bara noterade det.

En kväll satt vi hemma på altanen och hade en flaska vin som vi inte kunde öppna, förbaskade kork. Vi satt och pratade hade gett upp hoppet om vin (sonen var borta den kvällen). Då kom det ett yngre par och gick förbi han såg vältränad ut så jag frågade om han ville hjälpa oss. Ja som ni förstår så fick vi vårat vin och några glada skratt också från det trevliga paret. Han fick ta i ordentligt innan korken flög ur flaskan med ett plopp.

Det är i stort sett vad som hände i Stockholm vi åt och drack gott, träffade många trevliga människor som hjälpte oss när vi var vilse, alla var så trevliga. Vi upplevde Stockholm från sin bästa sida, naturligtvis såg vi de som tiggde och några hemlösa. Det gör lite ont i mig när jag ser unga människor sitta där och tigga. Har fått lära mig att man inte ska ge dem pengar utan mat istället. Men man bär ju inte med sig mat så som man bär pengar, så när jag såg en ung man komma gående han var mycket svårt handikappad i sina ben så gav jag efter. Jag vet inte om jag gjorde rätt eller fel men jag kunde inte heller bara se på. Varje gång jag är i Stockholm köper jag tidningen "Situation" de som säljer den är nyktra alkoholister  Har sett ett program på TV om dem. De får inte hämta tidningen om de inte är nyktra.

Ja det var äventyret i Stockholm med Eva....vi hade hur kul som helst alla skratt allt prat det har jag sparat i hjärtat och vi kom överens om att göra det igen.

Kramar från en avslappnad Skogsfen 

Ett ord på vägen: Det är inte pengar som gör det....men utan dem är det svårt, utan hjärta är det omöjligt.

Hej på er!!!

Nu är vi hemma igen efter en kanonsemester på Jylland. Bilden ovan är på storabältbron, imponerande. Vi åkte över öresundsbron först men där var jag så upptagen av att se allt så jag glömde fota. Får väl erkänna att vi  inte är duktiga fotografer någon av oss och vi kommer ofta hem utan kort, vilket vi OFTA ångrar  Men jag har fotat med hjärtat så i minnet finns fler kort.

Efter denna bild så hamnade vi på Ön Fyn. Här tog vi paus och åt lite vilket var en himla tur för sen hamnade vi i BILKÖ.....först var det en olycka sen vägarbete, i 1,5 timme segade sig kön fram sakta, sakta om den inte stod helt still vill säga. Solen som lyste gjorde oss längtiga till en strand, men det var inte att tänka på vi hade nog ca 17 mil kvar till vår förbeställda plats. Så det var bara att åka på. 

Äntligen husvagn på plats, el inkopplad  kaffe påsatt, tält uppe...puh. Denna bild är från vår utsikt över hela campingen för vi hade fått platsen längst upp, fint ska de va.

Vi har ofta tur med våra platser vi bara bokar och så ser vi när vi kommer fram vad vi får...ofta campingens bästa plats. 

Vi somnade tidigt denna första dag, kanske förståeligt efter ca 60 mil. Nästa morgon gav vi oss av på uppigupptäktsfärd. Inga affärer så långt ögat såg, detta var ett område nära Tyska gränsen och var ett sovområde, inga mysiga matställen, inga fik, inga affärer. Inga skyltar till badstränder man fick leta själv (återkommer till det). Men ett vackert landskap med många broar och havet det glittrande svalkande havet.

Och i en stad inte alltför långt iväg hittade vi en affär som fick förse oss med livets nödtorft. Vi fick också förklaringen till affärsdöden när vi gjorde en tur in till Tyskland. Där vid gränsen fanns allt som man behöver och lite till. Men de mysiga fiken och matställena saknade vi.

Både jag och gubben älskar att bada och vad vi badade. Nedanför campingen fanns det en fin badstrand men där var mycket folk och så fanns där maneter. De flesta var öronmaneter helt ofarliga för oss men där var en och annan brännmanet också. En liten flicka blev otäckt bränd på sina lår och sitt underliv, men hon repade sig efter ett tag.

Denna affär är det säkert många som känner igen Calles. Min man gjorde ölfynd och jag fick tag på lite som jag ville ha. Tänk va bra med sådana affärer där båda blir nöjda. Min gubbe köpte till andra också men det såg väldigt mycket ut då han lastade av hemma.

Ja så tillbaka till badandet, vi körde ju runt lite och tittade på landet Danmark. Hittade ett färjeläger med pirar som vi gick ut på och du milde vad maneter där var. Stora röda brännmaneter som virade sina gifttentakler runtom öronmaneter, hela haver var som gelé. Nej där badade vi inte. Men skam den som ger sig bara runt halvön som stack ut, körde vi på kringelikrokiga vägar ner mot havet. Och där alldeles för sig själv låg en badstrand med brygga. Sandbotten, inga maneter, klart vatten och inte en enda MÄNNISKA...vi var ensamma om detta guldkorn. Vi kikade lite misstänksamt runt. Vad var det som var fel här? Inget! Vi var ensamma inte en människa så långt vi kunde se förutom båtar långt bort. Där badade vi näck, underbart, låg på bryggan och solade så som gud skapat oss. Det var höjdpunkten på vår semester en sådan lisa för kropp och själ. Vi fick ca 1,5 timme sen kom det en mamma med en dotter och sen en cyklist.

Men vi hade fått vår stund, när vi var ensamma på jorden. Precis när vi skulle gå pekade min man i vattnet -titta sa han och ja vad tror ni han såg, ja, jo just det en manet. Men det var en ofarlig och vi var på väg hem så det förstörde inget.

Vi var jättenöjda när vi efter en vecka styrde hemåt igen, denna gång tog vi färjan vid Helsingör Helsingborg. Vilat, solat och läst, badat sett nya platser, träffat nya campare....tur med vädret, tur med campingplatsen, tur med bil och husvagn  Ja då måste man bara vara nöjd.

.  

Hemma igen med hela lasset nu blir det tvätt och annat stök...barnen på besök och så blir det Stockholm nästa med bästaste Eva.

En som visade sitt missnöje med att räcka ut tungan när vi kom hem, men var rätt glad att det blev någon ordning på maten igen var Rufus. Grannen har passat upp på dem när vi har varit på äventyr...hon sa att när det var slut i matskålen gick Rufus in och protesterade högljutt i deras trädgård. Vilken överlevare, va.

Ha det gott alla mina bloggvänner

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: En resa behöver inte vara lång, det kan räcka med en tanke. 

Hej på er!

Nu är det 22 arbetstimmar kvar sen så är det semeeeester!!!! 

Tänk att ha fyra hela veckor framför sig.

Några veckor är planerade, några är blanka.

En tur med husvagn till Jylland.

Med min goa man.

Hoppas på sol och bad, god mat och dryck.

Vikten tar vi till hösten.

Nu är det stiltje på den fronten.

En vecka i Stockholm med bästa väninnan.

Se dikt, under kategorin Dikter.

Det är med henne jag ska till Stockholm.

Vi bor i en lägenhet som min son ordnat.

Ja, vad skönt det ska bli.

Ha det gott alla.

Önskar en glad men trött Skogsfen.

Ett ord på vägen: Det är inte det som kostar som betyder mest, det är hur det känns inne i dig som betyder något.

Hej på er!

Ja det var ett tag sedan nu, nästan en månad sen jag skrev sist. Nu blev jag sugen på att skriva om ditten och datten.

Såg ett program på TV men två fiskare som var ute i fjällmarken och fiskade och fotograferade. Otroligt fin miljö, fint foto så jag blev lite intresserad  För när jag var liten så var jag mycket ute med min morbror och fiskade och det tyckte jag var så härligt. Vi fiskade mest gädda och abborre som vi sedan tillagade på olika vis, kanske därför som jag älskar fisk i dag. Väljer ofta fisk om vi äter på restaurang  Jag var i sjuårsåldern när morbror Ekka tog med mig på dessa fisketurer, då älskade jag det men efter jag växt upp och fått mer insikt i att även djur kan känna så är jag inte lika förtjust. Jag förstår tjusningen att sitta i en båt och meta jag har barnbarn som vi (min man) och jag rott ut med och fiskat så jag är inte helt emot det. Men det som dessa två herrar höll på med det förstår jag mig inte på. Det fiskade och sen släppte de i fisken igen och igen.....de tog inte en enda fisk för att äta utan endast för nöjet att dra upp dem. Om jägare skulle göra samma sak skjuta med bedövningskulor bara skada lite och sen släppa viltet igen. Jag vet inte om det är jag som är lite känslig här, men jag tycker det verkar okänsligt att bara för sitt nöje fiska och släppa i igen.

Så till något mycket mer roligare. Vet ni jag har två författare som bloggvänner. Båda har inom en månad fått böcker utgivna, är det inte fantastiskt så säg.

Först var det Spanaren som fick en novell utgiven tillsammans med ett gäng härliga människor som också skrev noveller. Novellsamlingen vildsint gryning.  Jag har läst hennes novell och det var en upplevelse. Jag läste den högt för min man och han sa - hon skriver så man förflyttas till platsen hon beskriver. Jag instämmer. Hon målade med ord.

I dag damp det ner en bok i min brevlåda från Bosse Lindén "Mina fotsteg i ditt hjärta"

Jag har bara öppnat den har inte läst något men jag har läst hans kåserier på hans blogg. Jag rekommenderar er att gå in på hans blogg och läsa. Mig gav det mersmak.

Till helgen ska vi fira mamma som blir 91 år, jag ska köpa ett fotbad till henne. När det var lite deppigt innan operationen så tog jag med mitt fotbad för att muntra upp henne. Det var lyckat så nu ska hon få ett eget, och jag med   .

Ha det gott Kramar från Skogsfen. 

Ett ord på vägen: Skada aldrig någon levande varelse, du vet inte hur illa det tar.

Hej på er!

Ja det var ett tag sen jag var inne här nu, men det har sin förklaring. Jag har varit i Turkiet på en veckas semester. Sol och bad, underbart. Men jag ska börja från början.

Vi åkte den 29/5 kl 7:00 på morgonen, eller rättare vi skulle åkt kl 7:00 men så hände...

Jag får nog börja ännu tidigare med det här för att ni ska förstå. Jag är FLYGRÄDD, har jobbat på det och tycker det går bättre och bättre  Men det är aldrig med lugn och ro som jag kliver på ett plan, utan snarare som ett får till slakt. Ja nu var vi då på väg till Turkiet och hade satt oss på våra platser, då går det ett larm som först verkar vara en liten signal som hörs lite över allt annat ljud. Jag som lyssnar på alla ljud hörde det förstås. Larmet tystnar men kommer tillbaka. Detta upprepas flera gånger medans flygvärdinnorna går omkring och ler och skojar med varandra som om det är hur naturligt som helst att ett larm kommer tillbaka så fort de försöker starta upp flygplanet. Nu börjar fler röra på sig lite olustigt och titta sig omkring. Jag kallsvettas och hoppas att vi ska få gå ur planet, det här är definitivt inte bra för min positiva uppladdning innan jag ska kliva på ett plan.

Men till slut kan inte flygvärdinnorna heller låtsas som inget utan går fram och gömmer sig bakom ett draperi. Nu kommer Kaptenen ut och går ut ur planet pratandes i telefon och försvinner in under planet. Herregud varför reser jag mig inte och går ut jag med, nu mår jag lite illa och har hjärtklappning. Min man som är tryggheten själv visar inget men erkänner sedan att han också tyckte att det var obehagligt. OBEHAGLIGT, jag var svimfärdig och var långt över gränsen för obehagligt.

Då lämnar en man som suttit längst bak planet, och honom såg jag inte mer. 

Efter flera försök och flera turer utanför planet utan resultat så säger Kaptenen att vi får lämna planet och att det skulle komma en tekniker från Helsingborg eller ett nytt plan från Italien. Jag hoppas på nytt plan från Italien, det här har liksom förbrukat mitt förtroende.

En sak till som jag gjort just denna gång var att jag drack ingen alkohol innan jag klev på planet tyckte det var för tidigt på morgonen för detta. Det misstaget gör jag inte om. 

Gissa om det blev samma plan, joedå det blev det men då hade jag passat på att dricka ett glas vin och lite Whisky så nu var jag lite mer lättledd till slakt.

Men eftersom ni läser detta så förstår ni att jag överlevde och kom hem med. Hade det underbart och kunde koppla av helt några sköna dagar med sol och bad. Maten var alldeles för god för att inte ätas upp till sista smulan, men det är ju bara fredag i dag låååångt till måndag och vägning.  

Kramar i massor från en utvilad Skogsfe

Ett ord på vägen: Ibland måste man göra något för sig själv, men ibland är det skönt att vara en i skocken. Vi behöver varandra.

En stund i solen

i stolen

med en kopp kaffe i min hand

njutbart så klart

rent av underbart

men inte självklart

© Skogsfen