Hej på er.

Ja nu är vi här, ska strax ge oss ut på äventyret i Göteborg.

Gubben sitter och trixar med biljetter till spårvagnen eller vad han gör, kartor säger han.

Vi vaknade till frostig dag men sol ute och glädje i sinnet.

Vi har det varmt och mysigt i husvagnen och har sovit gott.

Så nu så börjar äventyret.

Vet ni jag vann igen nu var det Spanaren som hade en tävling och jag vann.

Vilken vecka, först vann jag hos Bosse sen hos Spanaren och så får jag vara på bokmässan med bästaste finaste...min egen gubbe.

Ha det gott tills vi hörs 

Skogsfen.

Ett ord på vägen: Ibland så måste livet va lite mörkare, det är för att vi ska se när det är ljust.

               Första frosten, ser ni hur solen värmer upp och frosten blir till dimma, vackert tycker jag.

Här ser ni frostnupet gräs.....några fick nog skrapa rutor i morse. 

Termometern stod på -0,1 när jag steg upp 6:30. Säkert kallare tidigare. Nu börjar det, man måste vara försiktig på mornarna innan vinterdäcken är på. 

Bokmässa i helgen och jag håller på att packa husvagnen. Jobbar i kväll till sent och upp i morgon och jobbar till 14:30.....sen så bär det iväg. Denna gång så har vi folk i huset det känns tryckt. 

Vet ni, jag tävlade på Bosses blogg och vann, det gällde att gissa vilken tröja som han av tio skulle spara. Så nu sitter jag och väntar på min vinst en Trisslott, jättekul. 

Nu har Spanaren en tävling kika in till henne och tävla, kul med lite bus på bloggen.

Nähä, nu måste jag forsätta med mitt ha det gott alla mina vänner vi hörs...ska försöka blogga från Göteborg.

Ett ord på vägen: Frosten nyper till i naturen nu men låt den inte komma in i ditt hjärta.

Nästa fas.

Träden skiftar i gulgrönt 
med en ton i brunt och rött 
moln så låga att de möter dimman 
och förenas 
sluttningen är svagt solbelyst 
på avstånd hörs ljud 
dämpade 
spindelns väv finns över allt 
blommor i alla stadier visar sina sista färger 
allt har en vemodig ton över sig 
det syns att hösten är nära 

sakta sakta 
går vi in i nästa fas 

Sommaren har varit blöt
solen ville inte riktigt stanna 
några fina dagar finns 
att trä upp på våra strån 
skratt bad med sol 
glass i varma stunder 
nya vyer som vi fått se 
finns i minnets skafferi 
hämtas fram vid behov 
nu är det dags att skörda 
det naturen har att ge 
svamp och bär i mängder 

sakta sakta 
går vi in i nästa fas 

Naturen är en riktig vän 
bjuder på färg och fägring 
i alla sina skiftningar finns kraft att hämta 
våren spruder av liv i varje vrå 
sommaren ger oss den lisa vi behöver 
hösten kommer med skördetid 
och njutning för öga och gom 
sen lägger det sig ett täcke och bäddar in 
allt det som ska komma och väckas 
upp ur jorden igen 
vit färgas nu den brunröda naturen 
under täcket spirar nästa fas 

sakta sakta 
byter vi våra årstider 

© Skogsfen

Ett foto hos en bloggvänn gav dessa ord. Bloggvännen är:  Spanaren  Kika gärna in till henne och se vilka fina foton hon tar.

© Spanaren

Stilla bild frusen tid
andetag från förr
trappsteg upp där någon gått
och sett med kärleksfulla drag
stilla ro över multnad stock
mossbelupen sten
ekot från små nätta steg
som sakta tonar bort
kanske finns de ännu kvar
de som sett vad vi ej ser
kanske ekot från en frusen bild
kan ge oss svar på frågor som vi har
hur som helst så finns det där 
mystiken från en annan tid
ger oss känslan av en atmosfär
och plötsligt 
finns vi där

© Skogsfen

Hej på er!

Ja så gör jag ett nytt försök med det jag ville skriva om.

Det har flyttat in en granne en bit här ifrån. Har inte tänkt så mycket på det men i veckan så blev jag upplyst. En kollega till mig visste lite mer. Mannen lider av förföljelsemani och han är inte farlig, sa hon. Nehä sa jag, hur vet du det? Jo han äter medicin, sa hon. Vem kollar om han gör det? Nä det gör ingen, sa hon. Ja men då vet ni väl inte om han är ofarlig. Joedå det är han, sa hon och knallade iväg.

Där stod jag och undrade. För jag hade veckan innan hört att det var någon som parkerade bilar lite runt omkring i nära anslutning till hans hus (flyktbilar). Och om det då kommer människor som inte vet vem och hur han är, för nära hans hus en dag. Och om han den dagen inte tagit sin medicin. Vad händer? Är han beväpnad? Många frågor som inte har något svar.

Jag har bott granne med en man förut som var psykiskt sjuk. Det slutade med att han satt en hel natt med laddat gevär och siktet på sin fru. Hon kunde prata sig ur det men det kunde gått riktigt illa. Jag mötte honom i skogen en gång och det jag såg i de ögonen fick mig att gena i skogen och skynda hem.

På min före detta arbetsplats anställdes en dag en man. Det var mycket hysch hysch runt hela anställningen, det gjorde att några började forska om saken och det visade sig att det var en dömd pedofil som skulle få en andra chans.

Ja, vad vill jag ha sagt med detta då. Jo jag undrar vilka som har störst rättighet i samhället. De som har skött sig och lever efter normerna. Eller de som missbrukat sina rättigheter och förstör för andra. Jag förstår att människor kan ha rätt till ett nytt liv och att man borde få en andra chans. Men barnen då de som är alldeles oskyldiga vad har de för rättigheter då.

Jag såg på TV för något år sedan att det fanns en ö som de satte sådana på de fick leva fritt på ön men aldrig mer i samhället. Naturligtvis var detta i USA någonstans.

De intervjuade några av de som satt där och en del av dem höll med, de passade inte in i samhället och ville bo ostört på ön.

Ja nu vill jag höra er åsikt om detta.

Kramar från Skogsfen. 

Ett ord på vägen: Sträck ut din hand men ge inte bort din själ. 

Hej vänner!

Usch vad tåkig jag varit, men jag har inte varit på humör. Förkylningen och Smulan har fått mig tyst...jag har inte haft något att säga tycker jag.

Men nu så skrev jag ett långt inlägg om saker som hänt runt mig .När jag var färdig så åkte jag ut innan jag hunnit trycka på spara. Lovar att skriva det igen men just nu så hinner jag inte, ska iväg och jobba.

Kram från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Handlingsförlamning kan botas av vänner. 

Hej igen!

Det är Lördagsförmiddag och jag är ledig.

Veckan som gått har som ni vet varit jobbig,men också fin.

Smulan fick sin viloplats i backen ovanför huset. I den backe som hon ofta rumsterade om i, och där hon efter sin svåra olycka kunde känna sig trygg.

Där tränade hon sig tillbaka med klättring och lek.

Hennes mamma var med hela tiden som vi var i backen och hon betedde sig lite annorlunda än vanligt. Hon visste att det var Smulan vi lade ner, hon satt så stilla och det såg ut som hon tog farväl. En mycket fin stund.

Min man säjer oftast inte mycket om stora stunder, men han tyckte det var något mäktigt över mamma Ronjas beteende.

Sov lugnt Smulan.

Jag har återhämtat mig efter förkylningen men har fortfarande hostattacker. Men nu kan jag tänka igen. Usch vad jobbigt det är när man bara ligger där och kan inget annat göra. Som tur är så får vi löneförhöjningen retroaktivt från april denna månad så mina sjukdagar kommer inte att märkas. Fast det gör ju inget om det blir en extra slant över nu när jag ska på bokmässan. 

I går kväll grillade vi på temat korv, gubben köpte en bricka med olika sorters korvar. Några av dem var för starka för mig, men de allra flesta var ok. 74% kött, vad det andra % var vill jag inte veta. Det är en av anledningarna till att vi sällan äter korv, man vet inte riktigt vad man äter.  Jag tror nämligen att det är viktigt vad man äter för att motverka sjukdomar och andra besvär man kan få. Jag är långt från någon renlevnadsmänniska men jag tänker till lite då jag handlar. Närodlat, Svenskt, ekologiskt o s v.

Ha en fin helg alla fina bloggare

önskar Skogsfen.

Fler ord på vägen: http://www.twice.se/oscar_wilde.html    

Idag blir det bara några rader. Smulan har somnat in alldeles lugnt och stilla. Det som känns sorgligt är att hon fick vara ensam. Vi hittade henne när vi kom hem efter jobbet men det såg ut som om hon bara somnat in. Hon åt lite i dag på morgonen jag hade blött upp torrfoder så det skulle vara lättare för henne. Jag kommer att sakna lilla Smulan. Katten som ville leva och satsade alla sina liv på en gång, i en eldsvåda för 13 år sedan.