Hej på er!!!

....semester med många inslag.

Det började med julbord på IKEA som jag skrev om i ett annat blogginlägg. Sen blev jag uppvaktad av min fina man tidigt, tidigt på min födelsedag. Med kaffe på sängen som välte ikull och rann över sängen och en stol med kläder på. Men det går ju att tvätta och torka upp. Fina presenter bla en reader en sådan man läser E-böcker på. Kommer aldrig överge vanliga böcker men detta var väldigt praktiskt på resa, har provat, den är inte större än en pocket och platt som en mobil. Sen blev det god mat på PM på kvällen, allt var väldigt lyckat.

Mellan dessa utemiddagar lagade jag mat till min kommande fest, biffar, kyckling, lax, pannkaksrullar med svamp, blomkålsmos, grönsaksgratäng, colislow samt bakade lite småbröd. Tre olika tårtor shacher- lakrits och citron- dajm-tårta.

Sen packade jag för en resa till Tallinn som var mycket speciell. En julmarknad i en stad som för övrigt inte verkade så julinspirerad. Själva julmarknaden var i gamla stan och den var mysig. Mycket stickat så det blir både strumpor och mössor i julklapp till barnbarnen. Själv köpte jag mig en tovad...HATT...ja ni hör, jag har blivit gammal...ha, ha. 

Men innan vi kom till Tallinn så måste vi åka båt, jag är inte rädd eller blir aldrig sjösjuk men nu blåste det ganska kraftigt. Vi åt julbord på båten och det hela flöt på bra tills vi kommit förbi Mariehamn då kom vågorna. Jag vaknade av att bilarnas larm gick och själv åkte jag fram och tillbaka i sängen. Nu var jag klarvaken låg och lyssnade på båten som suckade och skakade och till och med morrade ibland. Det var oundvikligt mina tankar gick till Estonia, vi åkte ju samma väg. Jag förstår hur det måste ha känt sig, små och rädda. 

När vi kom iland åkte vi runt med bussen och fick en guidad tur med en estnisk guide. Vi fick veta att mededllönen var ca 8000 kr i månaden och pensionärer hade 3000 kr att leva på. När jag sedan gick i affärer och såg priserna så förstår jag inte hur de kunde leva på de lönerna. Dessutom hyrde man inte utan köpte sin lägenhet eller sitt hus och det var i samma prisklass som våra storstäder.

Men det var betydligt bättre nu än för 10 år sedan. Mycket hade ändrats, det andades lite mer fritt och ingav hopp.

Vi hittade en mysig pub som vi åt en alldeles underbar middag på och gott öl till det. Den kvällen stöp vi i säng vid tiotiden och då är klockan nio i Sverige så ni förstår vi var helt slut. Dagen efter gick vi på shoppingtur i Tallinn. Några köpcentrum eller gallerior som det heter hade de, småaffärer var det inte så många. Stora Bankhus Swedbank, SEB, Nordea...stora flotta glasbyggnader.

Det var svinkallt de dagar vi var där så vi smet in på barer eller caféer ofta. Där iakttog jag en del små handel bla en pälsklädd perukförsedd dam som sålde hårband och rosetter. Där satt de helt öppet med sin försäljning. Eftersom de inte hade speglar för att se bak så tog de kort med mobilen och fick på det viset se sin rosett i håret där bak. Smart och modernt. Peruker var väldigt vanligt funkade nog som mössa med;))

Hemresa och ny storm på G, nu åkte vi med den nyaste och modernaste båten M/S Baltic Qveen. Dit med M/S Viktoria. Men det gungade i den nya båten med. Hem kom vi vid åttatiden på torsdagskväll. Det gungade i sängen hemma med jag till och med tog sned steg på köksgolvet och det var inte av alkohol utan bålens gungande.

Lördag eftermiddag- kväll var det fest i våran fina hembygdsgård ett 30-tal glada gäster dök upp och vi hade väldigt trevligt. Maten blev god och gästerna nöjda. Gubben min och jag sjönk ner vid elvatiden i soffan med var sin drink, det var vi värda.  

Nu laddar vi för grötfest med ett 20-tal grannar. I morgon börjar jag jobba igen, tack och lov, så jag kan lugna ner det hela lite.

Kram på er från Skogsfen.  

Ett ord på vägen: Njut av det du har, låt andra njuta av det de har.

 En stor människa har lämnat jordelivet och fått sluta sin trötta ögon, Sov gott Mandela.  

Den jag är...

Sakta strör stjärnorna sitt ljus 
över himlavalvet 
sprider en längtan i mitt hjärta 
likt dimman som ger blommorna 
sina diffusa skuggor 
berör de min själ i sin mystik 
dagg på morgonens gräs 
och en rodnade himmel om kvällen 
inget kan få mig att inte se eller känna 
denna förunderliga skönhet 
detta lugn 

Den vilda naturen som ingen förstört 
ger mig drömmar tillbaka 
blicken från någon som 
känner som jag...som förstår 
tar till sig...av 
allt liv som samexisterar 
rosornas doft i solig lund 
vinden som leker med gulnade löv 
skatan vid boet 
och skrattande barn 
inget som inte berör 

Jag lever av detta 
det är liksom jag 
ser det som händer runt mig 
var dag 
andas med lungor 
fyllda av livet 
av allt de som sker 
och så som det blivit 

kan hända så skrev jag i livets bok

med liten text eller som en tok

men det jag skrev var sant varje ord

och jag lever precis

precis som där stod

© Skogsfen

Hej Alla!

För bara en kort, kort stund sedan stod jag en nyårsafton och tittade ut genom mitt dåvarande köksfönster och tänkte. 

Undra hur det är och var jag är när det blir år 2000, då är jag 52 år. Oj då, vad gammal jag är då, men det är ju länge till dit.

Då när jag stod där var jag ung inte tretti fyllda, två barn och man och hus allt låg liksom framför mig. Jag har fortfarande två barn och man och hus, det är bara barnen som är de samma, man och hus är bytta. Där och då fans inte detta på kartan, jag var där jag ville vara just då.  Jag minns denna kväll så tydligt hur jag stod där och tittade lite försiktigt in i framtiden, inte med rädsla utan med förundran och framtidstro.

Nu står jag här ett par blink ifrån och ser hur fort det gick. 2000 är för länge sedan förbi, vi går in år 2014 snart och jag är några år äldre än 52. 

Jag har ett alldeles underbart liv men det tog en annan väg än den jag tänkte då, en nyårsafton för länge sedan.

När jag var ännu yngre än 30 runt 15 ville jag se min framtid. Nu i efterhand förstår jag varför man inte får det, vissa saker vill man inte veta, då skulle man inte orka.

Jag förstår mer och mer att vi måste leva hela tiden inte skjuta upp och göra sen, sen kanske aldrig kommer. 

Tittar tillbaka på den kvällen när jag stod i ett kök som då var min värld och ser en kvinna som var lite naiv och hade höga förväntningar på livet. Men livet har lärt mig att man ska sikta högt men vara tacksam för att inte landa för hårt.

Vet inte varför denna stund har etsats sig i mitt sinne, för jag minns den väl. Hur jag stod där i mitt fönster och undrade om mitt liv. Som just då var bra. Minns inget annat från kvällen.

Kommer ofta tillbaka till den, precis som andra stunder som ploppar upp ibland.

Var i går ute och handlade med min mamma, hon blir 92 år till sommaren. Ser skillnader som naturligtvis är helt normalt för denna höga ålder. Hur hon tittar i affären liksom stannar till vet inte vad hon ska välja. Virrar iväg om jag inte håller henne på rätt spår, ser glimtar av den som hon en gång var. Minns min barndom och hur det var då. Tycker det var bara några år sedan hon svassade runt i sin egen damfrisering och klippte och permanentade kunder. Vet ni hon klipper fortfarande sig själv, otroligt. Hon tycker det är hutlösa priser,ha, ha.

Jag hoppas få leva lika länge, vara lika envis som min mamma. 

Det där skulle jag aldrig sagt/skrivit där den magiska nyårsaftonen, då ville jag verkligen inte vara eller likna min mamma.

Har många gånger hört mig själv säga saker som jag lovat mig själv att aldrig säga. Sådant som jag hört mamma säga och tyckt varit såååå fel. Ja, när fan blir gammal så blir han religiös.

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Livet går fort, så glöm inte att leva medans det pågår. (okänd) 

Hejsan!

I går så blev jag överraskad för i vår brevlåda låg det ett paket från en bloggvän. Ur detta paket hoppade en groda upp förstås. Han gjorde sig hemmastad direkt, lät sig fotograferas men sen ville han bara bo in sig. Hans namn var också givet "Bosse" så klart. Vill ni se honom kolla här.

Visst är han söt, lille Bosse.

Tack store Bosse för överraskningen.

Mitt hem kommer aldrig att sakna grodor. 

Kram från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Gåvor från hjärtat ger värme, och glädjer både den som ger och den som får.  

JULBORD PÅ IKEA!

Detta är den kalla tallriken, äppelsalladen i mitten var gudomlig. Det var fler sillar men jag var så hagalen att jag inte tänkte på er först, utan glupskt började äta. Ägghalva, skinka med äppelmos, brunkål, lax, och en mycket god cheesecake på sill, syns lite bredvid rödbetssalladen.

Här är det varm tallrik förutom rödbetssalladen som jag bara måste ha. Äppelfläsk,prinskorv, köttbullar och det som ligger på prinskorven är vegetariskt och var jättegoda. 

  Nu vände jag på det hela, Jansson, grönsaksgratäng och kroppkakor.

Och så sist men inte minst...här faller jag pladask. Ostkaka med jordgubbssylt och en klick grädde, ris á la  Malta fick dela jordgubbssylten med ostkakan ;) två pepparkakor så jag ska förbli snäll.

Detta mina vänner intogs med största möjliga njutning eftersom jag inte behövde varken laga eller diska eller betala. Nu ser jag fram emot semester ett tag och ett kalas och en resa. Dessutom klarades ett missförstånd ut i går något som hänt på jobbet....det känns så skönt. Tyngden har lyft jag är fri.

Kramar från Skogsfen 

Ett ord på vägen: Bär du på agg mot någon, vänta inte red ut det med den... för, för den som bär på känslan av att något är fel är livet väldigt tungt.

Hej på er!

Tittar in på en snabbrunda och några ord. Ska till IKEA i morgon och käka julbord. Det har vi gjort tre år nu, ätit deras julbord. 99 kr det är billigt och gott är det också.

Just nu har jag semester och när jag börjar jobba är det bara 16 dagar till julafton, fattar inte men  det går fort nu. Det var ju sommar alldeles nyss.

Kram från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Låt hjärtat vara med, i allt du gör.

Hej vänner!

Känner att jag vill förklara mig lite. Just nu är jag inne i en intensiv period både på jobb och privat. Vi har många aktiviteter i hembyggdsgården och det kniper av min tid.

Jobbet går alltid in i en svårare period på höst och vinter då många är sjuka, även brukarna. Så därför hinner jag inte, hur gärna jag än vill, vara här. Märker tydligt att ålern tar ut sin rätt. Detta är bara tillfälligt (åldern är nog tyvärr permanent) och jag kommer tillbaka fortare än ni hinner säga "vart tog Skogsfen vägen".

Nu till något helt annat. Jag har bytt glasögon och gått från glasögon med läsruta till progressiva. Det har jag haft förut med, för länge sedan. Men i mitt arbete, då, kunde jag inte ha progressiva utan måste ha stor läsruta.

Då när jag skaffade mig de första progressiva glasen var jag en kväll ute och dansade. Dansade med en kille som snackade väldigt mycket om allt möjligt och så kommenterade han mina då ganska nya glasögon. Jag säger  att det är nya och att de är progressiva, oj då, svarar han, vilken tur att de inte är aggressiva. Ha, ha.

Nu ska jag baka några dajmtårtor som ska få avnjutas till kaffe efter maten på mitt eget kalas. Fyller 65 här i dagarna. Sen ska vi ta några dagar i Tallinn min goe man och jag. Förutom det, ska det avverkas grötkväll och Luciafirande med basar + några möten för att styra upp det hela. Måste hitta tid till arbete borta och städning här hemma mellan varven.

Ha det gott och massor av kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Stress är första steget till mer stress, så ta inte första steget dit.

Hej på er igen!

Det har varit en jobbig vecka på jobbet, fått jobba lite extra och på andra ställen. Så det har varit en annorlunda vecka. På många sätt. Som tex i gårkväll....

När jag i gårkväll vid 9-tiden körde in på gården och öppnade bildörren dök grannens hund upp. Gissa om jag blev rädd....de har pitbullterrier  en stor hane som inger respekt och en liten gullig hona som jag definitivt inte är rädd för. Men i mörkret och snabbheten så misstog jag henne för honom  Gud vad jag skrek men hon blev inte rädd utan fortsatte bara att svassa runt och vifta på hela kroppen. Hon ville följa med in men det fick hon inte, jag ropade på grannen men det var alldeles tyst.

Då gick jag över till dem och ringde på. Inte någon där, hmm det var konstigt de brukar inte lämna hundarna ute själva. Där stod jag och visste inte vad jag skulle göra. Samtidigt rädd att hanen också skulle dyka upp. Han uppträder alltid så hotfullt och nu var jag på deras revir.

Då hör jag en röst långt, långt bort som ropar. Åååå tack och lov. Vi gick runt huset och på andra sidan på väg från lagården kom husse.

Han hade varit nere hos djuren och då Anja hörde mig så stack hon, han bad om ursäkt jag jag var bara glad att det inte hänt något för det var vad jag trodde.

Detta lilla yrväder kan man inte annat än älska hon är godheten själv och skulle aldrig göra något illa. Hon älskar livet och alla oss som bor här, alla andra med för den delen.

Men det är annat med hanen stor och opålitlig, men enligt grannen lika snäll som honan. 

Grannen älskar denna stora klump och ser inget ont i honom. Han tog hand om denna hund när de båda hade det lite besvärligt i livet, så kärleken dem emellan är stark.

Båda hundarna är pitbull och bara det inger respekt. 

Men som sagt den lilla honan är snäll och vill bara hälsa och bli klappad.

Jag har sagt det till min granne att jag inte är rädd för Anja men den stora hanen vill jag inte träffa ensam. Honom har de i hundgård och rastar honom alltid i koppel. Det var några gånger i början som han tog sig ut själv, men inget hände. Grannen har förstärkt hundgården och gör allt för att vi ska känna oss trygga. Så grannsämjan är det inget fel på.

Men ändå så känner jag ibland, särskilt när det är mörk och jag hör honom skälla, rädsla. Är han inne i hundgården eller är han ute. Jag vill inte möta honom ensam här ute på gården, jag vill inte bli attackerad av detta stora monster. 

Jag trodde aldrig jag skulle känna så, jag som älskar hundar har alltid varit orädd. Mamma berättade att när jag var liten så gick jag fram till alla hundar lösa som bundna och aldrig hände det något. Mamma förbjöd mig men det brydde jag mig inte om. Jag kände aldrig rädsla jag litade på något som jag tydligen har tappat. Jag minns precis hur det kändes att gå fram till hundarna utan rädsla det var mer som om vi förstod varandra direkt.

Jag talar nog inte pitbullska, inte rent iaf. 

Kram från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Man måste våga övervinna rädsla för att våga vara modig.