Katt på katthylla där ligger Smulan gott. Solen värmer stenarna och betongväggen.

Där på jordkällar "taket" har blivit en hylla hela jordkällarens bredd som katterna älskar.

Det är där framför som våran solvrå är går att se på foto här.

Men så mycket snö är det inte nu tog ett gammalt foto. Ni ser hyllan iaf.

Där kan de ligga alla fyra och ännu fler om grannes katter hälsar på, har försökt fota det med se då försvinner de illa kvickt. Några bevis för att de kan vara vänner vill de inte ha. 

Smulan är katten som överlevde när grannens ladugård brann ner hon är lite tilltufsad

öronen är runda och lite avkortade (det ramlade av ca 1,5 cm på varje öra)

Hon har ett sår på ryggen som går upp så fort hon stöter till med det. Och hon ser grym ut när hon tittar på en.

Men hon är jättego och snäll. Efter olyckan är hon väldigt skygg och det är i princip bara jag som kommer nära.

När vi har gäster försvinner hon det gör förresten de andra med, särskilt om det är barn. De är vana vid lugnt och tyst här i kattparadiset, vi, jag och min man får bo här om vi sköter oss.   

Sen vill jag tipsa om vad min bloggkompis gör idag kika in till detta 

Ge en bok - Få en bok

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Det är så livet är, ge från hjärtat och du får tillbaka.

Ett litet tillägg jag glömde skriva vikten i måndags det var 0,5 kg minus   otroligt med tanke på Påsken. Men jag får kanske bakslag nu i stället.

I måndagskväll när jag körde hem efter jobbet så var himlen så här tjusigt röd.

Jag stannade och njöt av sådespelet som försvann så fort

att jag knappt hann ta ett kort.

Otroligt vackert och njutbart

fick mitt sinne och hjärta i

rätt balans igen.

Kram från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Stanna upp se dig omkring, allt finns där om du vill se det.

I dag blir det bara detta och en

Kram från Skogsfen.

Larmet är installerat  mamma mår lite bättre. Men naturligtvis så hände något i gårkväll som upprörde mamma. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. 

Jag ringde mamma nu på morgonen för att höra hur hon mådde, och då sa hon att hon mådde bättre och jag kunde höra det på hennes röst med. Då berättade hon att det ringt på hennes dörr sent i gårkväll och att det var någon från hemtjänsten som undrade hur hon mådde och att hon larmat. Lilla rädda mamma som aldrig vill göra fel. Larmet hade utlöst av sig själv eller så har hon av misstag kommit åt knappen som hon har om halsen. Hon hade haft svårt för att sova nu inatt för detta. Jag ser också risken med detta, hon lägger av sig larmet för att det inte ska hända. Jag får helt enkelt vänta och se vad som händer nu.

Ska jobba ikväll till kl 20:00 sen är det ledigt till måndag kväll. Det blir inte en sådan Påsk som vi tänkt men lite gott att äta blir det iaf. Min svärmor fyller 95 år Långfredagen och vi skulle firat henne med släktkalas så som jag beskrev en gång. Vi gör ju så att vi delar på matbördan ett gäng tar huvudrätt och eterrätt det andra tar sallad dryck och tårta. Så gör vi för båda våra mammor så slipper de gamla tänka på detta. Men nu är svärmor så förkyld och sängliggande att vi får skjuta på det, och min mans bror ligger på lasarettet med lunginflammation. Så denna Påsk går i sjukhetstecken.

Till sist ska ni få en bild att titta på, en kär påsktupp som min son gjorde i lekskolan för 35 år sedan. Den har varit med om en del men är ännu med oss. 

GLAD PÅSK

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Ibland måste man göra något helt annat än det man tänkt, men det kan vara just det som man skulle gjort. ;)

Dagar börjar nästan alltid likadant men det är inte säkert resten blir som du förväntat dig. I går skulle jag jobba förmiddag, och ordna larm till mamma och på 10-årskalas senare på eftermiddagen. 

Jag började som vanligt vid 7:30 och stökade på hos min Brukare. Skulle efter att han fått komma upp och fått frukost ringt om larmet. Men strax efter kl 8:00 ringde mamma och sa att hon var sämre och att hon ville till läkare. I ett huj fick jag försöka få tag på någon som kunde jobba i mitt ställe. ( vi har en bemmaning som tur är att ringa till och de söker efter någon som kan jobba). Sen körde jag ca 1,5 mil till mamma och kunde i bilen bara tänka konstiga tankar. Hade bestämt att nu fick det bli ambulans så att vi fick detta utrett ordentligt. När jag kom till mamma så låg hon i sin säng svag och dålig, men när jag sa att jag skulle ringa ambulans så protesterade hon, vägrade, och sa att hon skulle till en läkare på VC. Så vi fick komma akut  och där konstaterade de att mamma hade urininfektion. Hon har diabetes och den medicinen har förstört mammas njurar så hon har en nedsättning på dem. Det togs mer prov och läkaren ska ringa mig när provsvaren kommit.

Så nu har mamma fått penicillin, hon är mycket nedsatt. Larmet hade jag inte tid med förens på eftermiddagen och då fans det ingen att tala med. Har ordnat detta nu på morgonen och det tar några dagar att få det inkopplat. Väntar telefon från en biståndshandläggare som skulle ta reda på när.

Var sedan på 10-årskalas mitt barnbarn fyllde det i går. Han bjöd på våfflor och sylt med grädde, och senare tårta också. Där och då var jag så trött och hungrig att jag åt och åt och det var jättegott. I brådskan glömde jag min mat på jobbet så det blev sallad efter läkarbesöket.  Jag ringde till honom för några dagar sedan och frågade vad han önskade sig. Har räknade upp flera saker och då sa jag- stopp, stopp, mormor måste skriva upp för jag är gammal och glömmer fort. Då säger han - nej du är inte gammal mormor så får du inte säga du är mormor ju. Han är för söt, 10 år och så klok;)

Ja, det blev en annorlunda dag än den jag tänkt mig. Jag var jättetröt i huvudet när vi kom hem i går kväll, somnade innan huvudet lade sig på kudden.

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Meningen med livet är enkel, lev medan du kan. 

Ja så går det neråt igen trots semlan i onsdags  Klart jag blir glad när jag nu ställde mig på vågen och 0,7 kg borta. Hinner nog inte kika in hos er i dag för det blir jobb och sen ska jag handla en present och sen blir det kalas igen. Men så är ju livet och jag är en del av det och kommer att vara det resten av mitt liv. Så då måste jag kunna hantera detta med. Och vikten har gått åt rätt håll hela tiden bara stått still ett tag. 

Kramar från Skogsfen   

Ett ord på vägen: Ingen annan kan säga hur DU ska leva, det kan bara DU.  

Denna vecka har jag ägnat mycket åt mamma. Hon är som jag skrivit förut 91 år snart och envis som en åsna. Men det har säkert varit till hjälp  för henne genom åren. Jag kan se fördelarna också. Hon har varit lite krasslig och skör denna vecka. Och äntligen har hon gått med på att skaffa larm, jag sa inget om detta förens i går då hon var piggare. Då påpekade jag att tänk om du känner dig sämre på natten och ska försöka ringa mig då blir det svårt att slå alla siffror och vad enkelt det skulle vara att bara trycka på EN knapp. Hon höll med och nu ska jag fixa dit ett larm fortrare än kvickt. Det föll en sten från mitt hjärta och nu kan jag med känna mig tryggare, eller när larmet är installerat i allafall. 

Sen har det varit strul på jobbet med många sjuka, influensan härjar vilt. Så jag har jobbat lite extra och det känns i kroppen att man inte är ung längre.

Önskar alla en trevlig helg, för det ska jag ha.

Kramar till alla från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Var inte rädd,någon vaktar över dig.

I går kväll var det Pinglekväll. Hade i förväg blivit tillsagd att ha med stickor och ett spesiellt garn, ett nystan skulle räcka. Sagt och gjort så skaffade jag detta garn och var väldigt nyfiken på vad det skulle bli av detta.

Garnet såg ut som ett nät och i affären sa de att det skulle bli  Volanger som man skulle ha runt halsen.                   

Och mycket riktigt så blev det så med.

Så kul det var att bara sitta där och prata, sticka på och prata lite till. Vi fick en god soppa med små goda bröd till  och en semla till kaffet. Tog den minsta semlan, åååå så god den var. Godis fanns det med men där satte jag gränsen, ha, ha.  Nästa Pinglemöte är i slutet på april och jag längtar redan dit.  Då blir det nära för mig för det är hos grannen. 

I kväll blir det till att jobba så då blir det inte något stickat. Men till helgen är jag ledig och då hade jag tänkt ta det lite lungt, sticka, mysa, och bara vara. Gubben ska koppla in det nya biosystemet så det blir kanske inte sååå lungt här            innan det är klart.

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen. Vänner är som smultron på ett strå, man behöver inte många för att känna sig nöjd.